Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Hej!
Första dagen med riktiga lektioner. Om schemat fortsätter se ut så här behöver jag inte gå till skolan på måndagar. Engelska B ska tentas av nu, Geografi A har jag redan läst och jag läser varken tyska eller italienska. Works for me!

Vad som inte är så himla roligt är dock att jag måste läsa ikapp sju kapitel företagsekonomi B. Och en hel kurs rättskunskap.. Men, så är det antar jag. Ikväll ska jag läsa körkortsteori också, hurra vad roligt.

Nu ska jag ner på stan och kika och sedan ska jag träna med Mickis. Jag svarar på frågorna jag fått senare ikväll tror jag, jag har nämligen skypedate klockan 19.30! :)

Puss

We did it! Alla ni söta som kommenterade, vi kom över hundra! :) Tack för alla fina kommentarer, jag uppskattar att ni fortfarande läser, fastän jag inte är i USA längre. Ni är bäst!

Helgen har varit lugn och skön, har nyss kommit hem från träningen och jag behöver inte vara på skolan förrän halv tolv imorgon. Rätt skön sovmorgon.

Så, inte så mycket mer att berätta. Jag har skypedate strax med CJ!
-------
Hallå! jag har en fråga, jag läste några av dina gammla inlägg och då stog det att du skulle till ett förberedelse läger i USA, var du på det eller va det bara ngt du ville från början?
Hej! Det var tänkt att jag skulle på det, men jag hade ingen placering när man skulle anmäla sig till det så jag anmälde mig inte. Så nej, jag åkte inte på det, utan åkte direkt till min värdfamilj från Sverige.

Kom igen, 13 fler personer kommenterar så är vi uppe i hundra! :)
Nu ska jag sova, imorgon väntar en frukost/brunch med Jessica på stan.
Puss!

Idag fick jag ett dussin rosor av min underbara pojkvän! På något vis hade han beställt dem från USA och ett bud kom hit med dem i morse. Vi har nämligen varit tillsammans i ett år idag! Jag älskar dig, Christopher James Sisson <3

Puss på er!
31 kommentarer till kan vi väl fixa? (i inlägget under) Tack till alla som är så söta och kommenterar! Ni är bäst (:

Jag har funderat på en sak.. Om alla som läser min blogg kommenterar, bara typ ett "hej" eller kanske en helt tom kommentar så skulle det vara över hundra kommentarer. Kan vi inte testa? Snälla! Dessutom vill jag veta varifrån ni är. Ännu bättre idé, ni skriver eran hemstad!

Okej, jag är inte den första i bloggvärlden som gör detta och jag har ingen aning om det kommer funka. Men snälla, det blir som pinsamt om INGEN kommenterar så snälla, kommentera något litet i alla fall!

Hej!
Jag har snart överlevt en vecka i skolan. Eller, vi får se efter morgondagen. Idag höll jag mitt lilla föredrag om USA, självklart många frågor från Pär men det är som vanligt. Egentligen behövde jag tydligen inte vara i skolan idag men eftersom jag ändå skulle göra det så pallrade jag mig dit.

Nu har jag nyss haft dejt med en nyvaken pojkvän som just nu är på väg till jobbet. Ikväll blir det subway+filmkikande hemma hos Niclas tillsammans med honom och Sreinech. Jag har ju inte sett hans nya lägenhet så det blir nog mys på hög nivå.

Förlåt för väldigt kass uppdatering på sistone, och jag har skrivit väldigt lite om USA men jag vet liksom inte vad jag ska skriva längre? Känns som allting har svarats på. Men, jag ser att ni fortfarande läser men ni kommenterar inte? Shame on you. Nejdå, puss på er för ni läser i alla fall<3

Ett lite mer samlat inlägg!
Christopher hade planerat att överraska mig och komma hit till jul, men han kunde inte hålla sig så det slutade med att han berättade. Så sött! Han ska köpa biljetten ikväll, och han kommer komma runt den 17-19 december, inte klart vilken dag. Sedan stannar han till ungefär 3:e januari. Han var dock tvungen att ringa skolan innan han visste säkert :) Men imorgon vet jag nog! Jag är så glad! Han är exalterad över att få se snö, haha! Så förhoppningsvis har vi väl snö i december.

That's it for now. Min presentation är klar och nu är jag helt slut. Jag var på min första teorilektion idag, mest information.. PUSS

Christopher hade ett weak moment för fem minuter sedan och berättade att han kommer hit i december. Egentligen skulle han överraska mig men han berättade. AAAAH JAG ÄR SÅ GLAD!!!!!!

HEJ!
Förlåt för dålig uppdatering men jag är busy. Skolan har dragit igång och jag har till och med hittat en APU plats. Datorn har blivit snabbare och all min musik och bilder är nu borta. Alla USA bilder ligger på andra datorn dock, inte är jag dum inte!

Jag har hunnit med att vara till banken och föra över pengar till mammas konto, nu är flygbiljetten betalad på riktigt och jag är 7000 kronor fattigare. Men helt okej. Nu ska jag slänga i mig något att äta och sen ska jag på teorilektion. Körkort here I come! Och ikväll ska jag göra en powerpoint om mitt USA år för på torsdag ska jag hålla föredrag för BP3A!

Puss

Nu ska jag snart åka till skolan men jag svarar på frågorna senare :)
Wish me luck!
Puss

Imorgon börjar skolan. Uh. Imorgon börjar jag i bp2a och jag känner inte en endaste människa i klassen! Å andra sidan kände jag inte en endaste människa när jag började på North Canyon heller. Men de verkar vara en bra klass så jag hoppas jag trivs. Men jag ska inte ljuga, nervös är jag allt.

Jag har inte gjort ett dugg idag. Njutit av sista Söndagen på lovet. Nu ska jag ner på stan och träna med Mickis, sen väntar en date (förhoppningsvis en lång sådan) med Christopher.

Jag tänkte göra som massor med andra människor och skriva vad jag gjort i sommar... men så himla intressant är det faktiskt inte.

Nu: skriva mail till Amerikat och sedan åka ner till stan och träna. Puss!

"VÄRMEN DÖDAR MIG HÄR!
Igår följde jag med CJ till skolan och hämtade Tyler, jag var ute i tio minuter och brände mig!! Idag är det 44 grader varmt här. Det är varmt, damer och herrar."
22 augusti 2008.

Åh så jag saknar allting! Jag kommer ju ihåg den här dagen förra året som det var igår. Åh.

Hej!

Gårdagen var mycket mysig. Käkade massa glass och umgicks med Jess. Bra sista Fredag på sommarlovet. Jag kom hem runt midnatt och hade en lååång skypedate med min C. Idag om exakt två månader sitter jag på ett plan till Phx!

Idag lunchade jag på stan med Mickis. Det är rätt sjukt att vi känt varandra sen fyran, och nu helt plötsligt är vi inne på sista året på gymnasiet (inte jag då.. men ni fattar poängen.) Jag åt min första "svenska" pizza på över ett år. Gott!

Sista dagen på sommarlovet idag. Hjälp.

Jag gick upp klockan nio idag, hör och häpna! Jag hade en dejt med kära pojkvän så det var bara att ta sig upp. Jag hade ändå tänkt att jag skulle börja vänja mig med att gå upp i tid. Efter dejten skulle jag lägga mig i sängen och lyssna på musik, men så blev ju inte fallet och jag somnade och vaknade klockan 13.00! Ojdå.

Kvällen skall spenderas med Jess och de två männen i mitt liv. Ben & Jerry. Äta glass, dricka diet coke och bara ha det mysigt i mina urtvättade mjukisbyxor och min varma Hollistertröja. Vädret är ju inte precis på topp och ja, det är sista dagen på sommarlovet... Sorgligt.

PUSS

Hur många utbytesstudenter var det på den skolan du gick på?
Från börjar var det nio. En av dem hade redan varit där i ett halvår när vi kom dit, så hennes år var slut efter första terminen. Två andra åkte hem under året, så till slutet var det jag, en till kille från Sverige, en tjej från Italien, en tjej från Norge, en tjej från Tyskland och en kille från Japan.

Historien om hon som blev hemskickad?
Det är tyvärr inte my story to tell, men jag säger bara, följ reglerna så blir ni inte hemskickade :) Hon hade dock problem med sin värdfamilj och med sin familj hemma, så de bestämde sig att de ville ha hem henne igen och hon blev hemskickad. Mer än så kan jag inte säga då jag egentligen inte har rätt att yttra mig om detta. Förlåt! 

Vadå haha? Tycker du dina blivande klasskamrater är fula?
Gud nej! Jag syftade på att jag tyckte det var roligt att jag bara stod och kollade på massa bilder på folk jag inte kände, det var för jag skulle se om det var någon jag kände i klassen. Det var bilderna som de tog första dagen på alla i klassen.

Är det aldrig kallt i arizona, är det varmt även på vintern eller  när det är jul? :) Det är så himla kul att du verkligen svarar på alla frågor :D
Tack! Det beror på var i Arizona du är. I Phoenix blir det runt 11-17 grader varmt på vintern, så det är kallt för dem men inte för oss. Lite kyligt :)

Idag för precis ett år sedan så landade jag i Phoenix. Tiden går mycket fortare än vad man tror.

Någon kommenterade långt tillbaka att jag skulle skriva mer införligt om min första skoldag. Jag kollade tillbaka i arkivet och insåg att jag inte skrivit om det heller. Tydligen glömde jag skriva om en hel del. Okej, let's give it a try.

Jag kommer inte ihåg så jättemycket, men som vanligt åkte jag med CJ till skolan. Jag var inte så speciellt nervös, mer förvirrad. Hur skulle det gå? Skulle jag få några kompisar? Ja, ni vet..

CJ följde med mig till "the guidance office" där jag fick hämta mitt schema. Första lektionen var American History. Jag visste redan då att jag var i samma klass som en av de andra utbytesstudenterna (som sedan blev hemskickad... lång historia) så det var skönt. Jag kommer bara ihåg att läraren sa till mig att sätta mig längst bak i den enda lediga platsen, och det var brevid en skitmysko kille (Josh, kom jag att få reda på senare, och vi blev faktiskt bra kompisar. haha!) och brevid den andra utbytesstudenten.

Min andra lektion var Spanish. Nu var jag tvungen att ta mig upp på övervåningen och leta reda på det klassrummet. Jag kom dit i tid och det var en relativt liten klass, 15 personer. Ms. Santiago presenterade mig som "Emilia, a foreign exchange student from Sweden," inför hela klassen. Jag sa typ "hi" lite pinsamt och gick och satt mig brevid Talon, känd som den största playern bland "juniors." Dock var han trevlig! Uppgifterna var superlätta då jag redan gjort det i svenska skolan.

3rd hour var svåraste Algebra klassen! Matte C kunde det jämföras med var det någon som sade. Det började med att vi kollade på NCTV som är tvprogramet för skolan, där nyheter och aktiviteter vad som händer på skolan under dagen visas. Sen sade de "please stand for the pledge of allegiance." Jag tänkte bara "vaddå?" och sen stod alla upp så det gjorde jag med. Vi stod, med handen på hjärtat, och sade pledgen för den Amerikanska flaggan. Sen var det en tyst minut. Hej patriotism och jag är en förvirrad utlänning! Sen var det dags för matte. Eftersom jag kom in ny efter 1½ vecka så hade de kommit en bit i räknandet. Vi skulle ta anteckningar och jag förstod inte ett endaste ord. Jag ville bara gråta. Jag satt och ritade BLOMMOR på mitt papper. Jag kommer ihåg att jag ville bara dö.

Fjärde lektionen var newspaper. En liten klass med 16 tjejer, en kille. Den dagen diskuterade de en artikel och det var verkligen en djup diskusion. Jag satt tyst, knäpptyst! Mrs. Nolan, som kom att bli min favoritlärare, förstod att jag inte var delaktig i diskusionen just för att det var min första dag och jag var inte så himla insatt i språket. Efter diskusionen så kom Zee, Michelle och Jessica och satte sig vid mitt bord. De började fråga om jag var ny och jag berättade att jag var utbytesstudent. De blev alldeles nyfikna och vi pratade resten av lektionen. Nu kändes det bättre! Jag blev inbjuden att käka lunch med Zee men jag tackade nej för jag hade lovat CJ och hans kompisar att äta med dem. De sade att de såg fram emot lektionen imorgon och jag kände mig så sjukt nöjd, första dagen och jag hade fått vänner :)

LUNCH. CJ mötte mig utanför klassrummet och vi gick ner till "the mall area" och köpte en kycklingmacka. C berättade att där var det först till kvarn som gällde. Man trängs och knuffas för att få en plats i kön... Okej, lite annorlunda, tänkte jag. vi lunchade i ett klassrum tillsammans med några från wrestling laget. De frågade massvis med frågor om Sverige och jag var mest inställd på att äta upp den otroligt äckliga kycklingmackan. 

6th hour var biology. Inkastad i en typisk biologiklass, min lärare var tjock med runda glasögon och hette Mr. Gonter. Han berättade att vi skulle dissikera djur och massa roligt, sa han. "Okej" tänkte jag. Vi höll på med massa begrepp och vi var tvungna att anteckna och jag var så lost. Jag förstod ingenting! Massa konstiga biologi-termer, plus att jag hade två prov att ta igen... bara att börja plugga, sa min lärare.

Sista lektionen för dagen var English/American Literature. Min lärare hade ryktet om att vara racist, då hon favoriserade de mörkhyade eleverna då hon själv var mörkhyad. Shit, tänkte jag... hur fan ska det här gå?! Jag slog mig ner längst bak brevid en kille som erbjöd mig hasch. FÖRSTA DAGEN. Välkommen till ett amerikanskt high school, typ. Jag tackade artigt nej och han började fråga massvis med frågor om Sverige. Vi höll på att analysera texter från 1700 talet och det var så svårt. Jag förstod ingenting och lektionen var så svår. Men, det blir bättre imorgon, kommer jag ihåg att jag tänkte...
___________

Det är ungefär det jag kommer ihåg av min första skoldag. Matten byttes ut till en lättare matteklass, men den byttes senare ut till Tv Production. Min studievägledare Mrs. Kryder hjäpte mig så otroligt mycket med mitt schema, hon var verkligen toppen. Min engelskalärare och jag hade lite problem i början, som ni kanske kommer ihåg att jag bloggade om då. Det var verkligen jobbigt när hon inte ville hjälpa mig och inte ville förstå att jag hade svårt att förstå vad vi höll på med. Men efter prat med studivägledare och Cindy och annat så kom vi överens. Det slutade med att jag gick ut hennes klass med ett A, vilket det var endast jag och en annan person som gjorde. Vi kom bra överens till slut och vi hade många långa diskusioner om Sverige och allt. Vi har till och med mailat nu. Det är helt sjukt att hon som jag hatade så mycket kom jag att bli överens med!

Spanska ersattes med "student aide" andra terminen. Jag hjälpte "the guidance office" där alla studivägledare sitter. Jag sprang ut med lappar, uträttade ärenden och sprang ut med "passes" när elever blev kallade någonstans. En slapp lektion med mycket tid för snack med de andra "aide"-arna och tid för läxor (som jag inte gjort klart..) Eller så vandrade jag runt i korridorerna med C som också var en aide, dock var han det till en lärare :)

Biologin blev också lättare. Efter tre veckor då jag kommit in i språket så började jag förstå mer. Det var roligt, helt enkelt. Det är så sjukt att jag kan titta tillbaka på det här och se hur bra det gick. Jag tänkte hoppa av biologin och byta till en annan engelska, men nej, jag stannade. Det var dagar då jag bara grät för jag inte förstod engelskaklassen, speciellt i början, och när jag inte förstod biologin. Men det blev bättre. Det kändes inte som det skulle bli det, men helt plötsigt hade jag inte ont i magen innan jag gick till engelskan. Utbytesstudenter: ge inte upp och ge er själva tid, det kommer bli bättre! :)

Vad står BP för ? :)
Business program. Typ Sam/Ekonomi.

Hej!

Som sagt träffade jag Niclas idag för en trevlig lunch. Det var mycket trevligt och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi tog även ett besök till skolan och träffade alla lärare och jag fick en rundtur. Det är så mycket jag missat när jag varit borta!

Jag fick även veta att jag kommer hamna i BP2A. Så, lite bättre känns det.. Nu vet jag var jag ska vara på måndag och jag fick se foton på mina blivande klasskamrater. Jag kommer också få tenta av Engelska B kursen, vilket känns skönt.

Nu ska jag lägga mig och läsa Cosmo, sen ska jag laga mat och så ska jag iväg på Aerobics med Mickis. Det kan bli väldigt intressant då jag aldrig provat på det förr. Hmm.

Hej jag har en fråga angående USA :) Jag läste i en tjejs blogg att hennes värdfamilj inte fick välja ut sin egen student utan det var EF som satte ut henne hos den familjen. Vad jag försåtr så åkte du också med E, vet du hur det var med din familj, om de valde dig eller inte? Lite konstigt med tanke på att EF påstår att familjen väljer studenten.
Min värdfamilj valde mig genom att kolla på olika studenters ansökan och så. Jag har sett min ansökan som hon har kvar och allt sådant. Jag tycker också det är konstigt att de inte fick välja, utan blev tilldelad någon. Mysko.

Jag har blivit dålig med det här bloggandet :)

Idag avnjöt jag en trevlig lunch med mitt trevliga sällskap Jess på stan. Vi knallade runt ett tag och jag kan inte hitta ett par höstskor som faller mig i smaken. Bli väl converse, som vanligt...

Nu väntar jag på att min date ska logga in på skype, dock så sover han nog fortfarande. Imorgon skall det lunchas mera, jag ska nämligen äta lunch med Niclas. Det är så himla konstigt att vi inte kommer gå i samma klass nu till hösten.. Jag börjar i en helt ny klass. Jag har ingen aning om vilka mina nya klasskamrater är, jag har ingen som helst aning.. Det kan ju bli spännande, eller helt misslyckat. Vi får se.

Hej!
Busy dag idag. Jag städade hela rummet och lite till, sen tränade jag med Mickis. Jobbigt, men kul. Malin kom över också. Vi har inte träffats på jättelänge så det var roligt. Hon åker till turkiet i natt, avundsjuk? Ja.

Imorgon ska jag luncha med Jess på stan, sen har jag skype date :)
Inte mer än så idag, puss på er!

The Soundtrack of my summer (:

Nickelback - Shakin' Hands (hela Dark Horse albumet är skitbra, lyssna på hela)
Panic! At The Disco - New Perspective
Angels & Airways - Secret Crowds
Taylor Swift - Breathe
The Audition - My Temperature's Rising
12 stones - Anthem For The Underdog
Breaking Benjamin - The Diary Of Jane
The Red Jumpsuit Apparatus - False Pretense
Papa Roach - Hollywood Whore
Brad Paisley - It Did
Framing Hanley - Lollipop
Brad Paisley - Mud On The Tires
Fall Out Boy ft. Brendon Urie - 20 Dollar Nose Bleed
Rise Against - Under The Knife
Skillet - Rebirthing

Kanske en lite konstig fråga men kan du inte på ett ungefär säga hur mycket fickpengar du spenderade i USA? Planerar att åka dit men vet inte hur mycke pengar jag skulle behöva i fickpengar på ett ungefär :)
Jag spenderade ungefär 3000 kronor i månaden. Ibland mer, ibland mindre (mamma håller inte med på den punkten) Hur som helst så går det åt väldigt mycket fickpengar under året.

Förresten, en sak jag har undrat över jättelänge: Det är bara 6 minuter mellan varje lektion eller hur? Men när man har haft idrott, då hinner man ju inte duscha? Det låter ju inte så jättefräscht haha!
Hur många minuter det är emellan varierar från skola till skola. Jag funderade faktiskt också på det, jag har ingen aning om hur det fungerar, om de får gå innan lektionen är slut och duscha och så. Jag tog inte idrott när jag var där så jag har ingen aning, men om vad jag har hört så var det inte så himla ansträngade. Mer kasta basketbollar i en korg. Hah! Någon som läst/läser idrott som läser kanske kan svara? :)

Har dem, eller ska din värdfamilj ta emot en annan utbytesstudent nu?
Nej, de ska de inte. Sorry folks, Christopher ain't ready for another host sister just yet. Haha. Skämt åsido. De ska inte ha några fler har de sagt. Cindy sa att hon vill ha ett barn i high school under tiden som de har en utbytesstudent, så utbytesstudenten inte är helt ensam första dagarna och så... och nu har Christopher gått ut så de kommer inte ha några fler.

Har du några tips om hur man kan övertala föräldrarna?
Jag var så lyckligt lottad att jag inte behövde göra så mycket övertalning, men jag antar att saker som "det är i utbildande syfte," "man får bara en chans och det är nu" och "jag kommer lära mig så mycket och bli mer självständig" kanske är bra argument? Dessutom är det toppen för ditt CV!

Hej! Jag undrar bara hur lång tid det tar att få en tid för intervjuen efter att man har gjort en intresse anmälan, jag ska troligen göra en sådan imorgon, men då är det bara cirka 10 dagar till jag åker tillbaka till min skola i kiruna, tror du att jag hinner med en intervju innan det?
Oj, jag har ingen aning. Jag fick göra min intervju över telefon, då EF inte hade någon representant i Gävle som kunde göra min intervju under sommaren. Så de kanske kan göra så?

Vad hade du för olika klasser i skolan? :)
1st period: American History
2nd period: Spanish/Student aide (första terminen spanska, andra terminen var jag en "student aide")
3rd period: Tv production
4th period: Newspaper production
5th period: LUNCH
6th period: Biology
7th period: English/American Literature

Blev du utbjuden mycket, av killarna i skolan och så menar jag :)
Jag vill inte säga att jag blev utbjuden överdrivet mycket, men visst hände det mer än vad jag trott vilket var otroligt smickrande. Dock var jag tvungen att säga att jag hade en pojkvän i Sverige, då jag inte kunde berätta att jag var tillsammans med Christopher.

Kan du beskriva hur värmen kändes i Arizona? Var den "dryg" så att det gjorde ont när man andades in när de var för varmt? Fuktig?
De brukar säga "but it's a dry heat" om Phoenix. Luftfuktigheten är lika med noll, vilket är skönt, dock så när temperaturen går upp mot 45-48 grader så gör det lite ont att andas, ja. Det är som en vägg som bara slår emot och trycker. Men man vänjer sig! :)

Vad har du för tips på hur man kan klara av ett långdistansförhållande?
Lita på varandra! Det är otroligt viktigt att ni kan lita på varandra, men inte till det extrema att ni litar er blinda på varandra. Att ni blir naiva och tror att den andra aldrig kan göra något fel. Försök prata varje dag. Även om det bara är ett "hej, måste springa, ville bara säga att jag saknar dig och ha en bra dag" över skype, eller om det är ett e-mail så är det alltid något. Tro på er själva. Jag och Christopher liksom turas om att ha dåliga dagar. Jag kan gnälla över att jag hatar att vara ifrån honom, och han säger "men Emilia, vi ses ju snart... kom igen nu!" Och dagen efter är det tvärt om. Och ha i bakhuvudet att det inte alltid är en dans på rosor, verkligen inte. Det krävs att båda vill och satsar på det för att det ska fungera, och vill ni så gör det det! :)

"Kul att du svarar på alla frågor man har :)"
Tack! Jag vet att jag inte hade någon blogg att läsa innan jag åkte så jag hoppas jag kan hjälpa någon i alla fall!

"You're the only thing I know like the back of my hand."

Idag har jag sett klart hela säsong sex av one tree hill. Så bra det är! Jag har även hunnit med en promenad med Sreinech. Och så har jag haft en tre(!) timmar lång skypedejt med min pojkvän. Underbart!

Morgondagen bjuder på körkorts-teori plugg, och träning med Mickis. Det förstnämda är jag inte så himla exalterad över, men never the less så skall det göras.

Nu ska jag svara på frågor.

Jag vaknade 12.30. Sista dagen jag sover ut på sommarlovet, nu ska jag vända tillbaka dygnen. Det första jag såg när jag slog på datorn var ett långt e-mail ifrån C. Good way to start the day!

Nu ska jag äta lite frukost, svara på mailet och sen ska jag ut och promenera med S! Jag har inget planerat ikväll så har ni massa frågor så svarar jag gärna! Haha :)

Puss på er och era fina kommentare :)

Vad tyckte du om din engelska? Var det typ jobbigt i början för att säga fel och förklara saker och ting? Har du fortfarande din amerikanska accent? :)
I början tyckte jag det var lite jobbigt, typ "tänk om de hör mig säga fel. Tänk om min accent hörs jättemycket." Men efter en vecka så gav jag upp. Jag menar, jag var ju där för att lära mig och att tänka så hindrade ju mig från att försöka prata. Så första veckan var det lite jobbigt men sen gick det över :) Nu kanske jag är lite dum men jag uppfattar inte frågan riktigt, men om jag har mina amerikanska accent när jag pratar svenska så nej, den är borta, även om jag tyckte jag inte hade någon. Men om jag pratar engelska så som jag gjorde i Arizona med den accenten så ja, det gör jag :)

Har din vädfamilj någon ny utbytesstudent i år?
Nej, de har de inte. Cindy sa till mig att jag vara deras andra, och sista. De hade en tjej från Schweiz för tre år sedan, sen mig nu förra året. Cindy sa att det är sådan himla stor risk att få otur så hon skulle sluta när hon ändå bara haft bra historier. Hah!

Vart har du köpt din one tree hill box säsong 6? den har väl inte kommit ut än eller köpte du den i USA kanske? :)
Utan att säga för mycket kan vi bara säga att jag inte köpt den ;)

Går man inte i en vanlig klass i USA, så som man gör här i Sverige?
Nej, det gör man inte. Man får ett skräddarsytt schema av sin studievägledare, baserat på vad man vill och behöver läsa för året. Så då är det inte så att du är med samma personer hela tiden, utan det är olika personer i varenda av dina klasser :)

Fler frågor?  :)

Jag fick en fråga om jag kunde skriva om när jag träffade min värdfamilj första gången. Jag tittade tillbaka i arkivet och insåg att jag aldrig skrivit om mötet, mer än lite allmänt. Eller om avskedet innan på Arlanda. Kanske på tiden?

Jag lämnade Sverige den 20e augusti 2008, en onsdag för att vara exakt! Det var samling på arlanda runt 05.00 tiden på morgonen, så vi lämnade Gävle runt 02.00 tiden om jag inte minns fel. Att gå och lägga sig på kvällen då var helt uteslutet. Istället tog jag världens längsta dusch, målade mina naglar och så satt jag uppe hela natten och kollade på Panic! At The Discos live dvd. Aningen udda, men vad gör man inte för att få tankarna på annat?

Avskedet på Arlanda var inte så sorgligt som jag förväntat mig. Jag förstod nog inte riktigt vad det var jag gav mig in på! Jag var så himla glad, exalterad, nyfiken och förväntansfull, och självfallet aningen nervös. Det var ju nu det gällde. Jag hade väntat i ett år och nu var jag faktiskt på väg. Jag kramade om P och sen mamma. Ingen av oss grät. Vi sade "vi ses snart igen" och hon sa åt mig att ha ett underbart år. Mer än så var det inte. Jag gick igenom tullen och sen var jag on my own, på väg på mitt äventyr!

Min första mellanlandning var i Frankfurt. Jag flög med två andra killar, vi skulle alla till olika delar av USA men vi fick de två första flygen tillsammans. I Frankfurt fick vi vänta fem timmar på nästa flyg, som tog oss till Washington D.C.

Jag kom till D.C och gick igenom tullen och papper skulle visas. DS-19 papper, frågor om min värdfamilj och annat tog sin tid. Vi sa vårt hejdå, lycka till och ha ett bra år. Jag kommer inte ihåg så mycket från D.C, förutom att jag var väldigt trött och att jag köpte en diet coke lime och cosmopolitan. Jag letade reda på min gate och that was it. Nästa gång jag klev på planet var jag på väg till Phoenix. Mitt blivande hem. Scary thought? Hell yes.

Helt plötsligt satt jag på planet, vi var uppe i luften och solen gick ner. Nu började nervositeten sätta in. Dock somnade jag och sov i fyra av fem timmar. Helt plötsligt säger piloten "we are landing in Phoenix in about twenty minutes!" Nu var jag så nervös att jag började må illa. "Kan vi vända? Jag vill inte mer. Jag vill hem till mamma" var de tankar som snurrade runt i huvudet. Lite roligt att tänka på såhär i efterhand. Men nu var det ju försent, hade jag kommit såhär långt så är det bara att bita ihop! Vi var precis över Phoenix, det var mörkt ute och hela staden lyste. Det var precis i den stunden som jag blev kär i staden.

Nästa minne jag har är att jag går ner för ankomsthallen på Sky Harbor. Allting var heltäckningsmattor kommer jag ihåg att jag tänkte. Av alla tankar jag kunde tänkt så tänkte jag på mattorna! Well. Helt plötsligt kommer jag till hallen, och där stod dem.

Cindy klädd i en rosa tröja med en stor bukett rosa rosor, Christopher på ena sidan om henne, och Andrew, Christophers kompis, på andra sidan. Jag tänkte "le, le, le. Du måste le!" och visst log jag. "Welcome to America, sugar" sa Cindy och hon gav mig en stor kram.  

Jag skakade hand med killarna (jag kommer ihåg att jag tänkte "CJ är kortare än jag trodde")och de förklarade att resten av gänget väntade vid bagagekarusellen. De frågade hur min flygresa varit och hur jag mådde. Jag kommer dock inte ihåg så mycket då jag endast fått fyra timmar sömn på ungefär 30 timmar.

Vid bagaget möttes jag av Little Joe och Allie, hans dåvarande flickvän. Sedan ser jag en kille i rullstol som skriker "WELCOME TO AMERICA EMILIA," och alla brister ut i ett asgarv. Big Joe satt då i en rullstol med armarna utsträckta och skrek så hela ankomsthallen hörde nog. Roligt var det, och en kram fick jag!

Nästa sak jag kommer ihåg är att Cindy säger åt mig att ringa mamma och berätta att jag kommit fram, och Andrew sprang och hämtade mitt bagage..

Vi gick ut från flygplatsen och värmen bara slog emot mig. "Omg, it is so hot" var det enda jag gick ur mig och de skrattade och sade "we saw that one coming." På vägen hem fick jag en guidad tur av Joe. "Did you know that Phoenix is 517.126 square miles?" var det första han sa, och hela året retade vi honom för just detta! :)

När vi kom fram till huset var det första de gjorde att ge mig en läsk. "You have to drink all the time here in the desert," sa de. Sedan åt vi chokladtårta som det stod welcome to America på, och vi pratade mest hela kvällen. De hade massor med frågor om Sverige, och jag delade ut presenterna. De smakade på saltlakrits och tyckte det var det äckligaste de någonsin smakat, medan Little Joe tog över min lösgodispåse för han tyckte det var så underbart gott!

Det är ungefär det jag kommer ihåg från mitt första möte med familjen! :)

Vad har du och din pojkvän för planer? Flyttar du dit?
Ska jag vara ärlig har vi inte planerat än. Visst pratar vi om att jag ska komma dit för college och så, men än känns det dumt att planera två år framåt. Jag ska gå klart gymnasiet i Sverige, sedan får vi se. Vi vet ju inte vad som kommer hända mellan oss heller. Kanske gör vi slut innan jag gått ut gymnasiet. Men visst finns drömmen om att jag ska flytta dit, det gör den allt. Men som det ser ut just nu så ses vi i oktober och beroende på skolan/lov/pengar kanske han kommer hit i december. :)

Hur kommer det sig att du blev placerad som "junior," när andra svenskar som åkt och var lika gammal som du blev "senior?"
Det beror alldeles på hur skolan väljer att placera. Eftersom jag gått ut "10th" grade, alltså ettan, så ville de placera mig som junior. Dock sade min värdmamma till mig att andra utbytesstudenter fick byta till att vara seniors om de ville, så jag kunde också göra det, men då innebar det att jag var tvungen att göra AIMS test i matte, science och engelska (typ som nationella proven, dock görs de bara i Arizona) och läsa en matte-c kurs som jag inte alls ville göra. Det innebar alltså att jag var tvungen att läsa fler kurser utöver det vanliga schemat. Jag kände att även om det hade varit väldigt roligt att vara en senior, med graduation och allt sådant, så valde jag att inte göra det då jag verkligen inte ville kämpa med matte under året (jag avskyr matte med hela mitt hjärta). Sen hade jag ju sjukt kul som junior ändå! :)

Exakt idag på dagen var det ett år sedan EF ringde till mig och sade att jag skulle till Phoenix och jag fick veta vilka jag skulle bo med i tio månader. Jag kommer ihåg hur glad jag var. Inte visste jag att det var fem dagar kvar till jag skulle åka.

Lite random fact bara sådär på en lördageftermiddag.

Tack för alla söta kommentarer om min text! Och alla andra söta kommentarer som ramlar in. Puss på er!

Busy busy dag idag. Jag har nyss varit nere på stan och lunchat med K. Det var trevligt att träffas på riktigt efter ett år. Jag tog en vända på stan och hittade ett linne och småsaker som är tråkiga att lägga pengar på, men saker som dessvärre behövs.

M kommer hit lite senare för middag, sedan drar vi iväg till A för lite festligheter. Det ska bli trevligt att träffa lite folk. Nu ska jag till affären och inhandla middagen. Tråkigt inlägg, men sådant som händer. Jag bloggar kanske inatt om lite USA igen.

PUSS!

Många har frågat hur jag hanterade hemlängtan när jag var i USA.

Direkt när jag kom till USA så kände jag ingen hemlängtan. Visst var det läskigt att vara utan mamma och pappa alldeles ensam på andra sidan jorden, men jag var så nyfiken på allting. Ny omgivning, människor, skola. Allting var så spännande! En dag, tre veckor efter jag kommit till Phoenix så stod jag och dammsög. Helt plötsligt slog det mig. Hemlängtan. Jag kände mig så ensam, så liten.

Det längsta jag varit ifrån min familj innan jag åkte till USA var två veckor, så när tre veckor passerat i USA slog hemlängtan för första gången på riktigt. Jag grät och jag grät. "Hur fan ska jag klara mig i tio månader till" tänkte jag.

Innan du åker blir du informerad flera gånger om att du kommer få hemlängtan osv.. Jag visste ju innan att jag skulle längta hem, det är ju onormalt om man inte gör det. Men jag trodde aldrig det skulle kännas så mycket som det gjorde.

Det EF sa till mig var att inte ringa hem när man fick hemlängtan, för det skulle bara göra saken värre. Jag var såklart ledsen, så jag frågade Cindy vad hon tyckte jag skulle göra. Hon sa att jag skulle ringa hem till mamma. Det var ju henne jag saknade, varför skulle jag prata med någon annan? Sagt och gjort, jag ringde hem till mamma.

Vi pratade helt vanligt, jag vet inte ens om jag nämde att jag hade sådan hemlängtan. Men jag insåg att saker var precis som vanligt hemma. Mamma sa att hon saknade mig, hon berättade vad de hade gjort under dagen och det kändes precis som jag var hemma hos pappa och bara ringde mamma för att fråga något.

Jag tror till viss del att EF har rätt, pratar man med vännerna och familjen hemma flera gången i veckan är det nog så att hemlängtan växer sig större än annars. Jag och min mamma pratade varje lördag. Ibland bara på msn, ibland på skype. Det var då det funkade bäst med tidsskillnader osv. Ibland hann vi inte prata, ibland pratade vi både lördag och söndag. Jag ringde min pappa varannan vecka ungefär, då vi använde oss av internationella telefonkort.

Ibland när hemlängtan trängde sig på och det var alldeles för sent för att ringa hem till Sverige så försökte jag hålla mig sysselsatt. Jag städade rummet, pysslade med något, pratade med Christopher eller Cindy, som ibland drog iväg mig till affären eller ut någonstans bara för att jag skulle få tankarna på annat.

Det är svårt att förstå innan man åker, hur det kommer kännas att få hemlängtan. Det här låter säkert hemskt, men jag hade mindre hemlängtan än jag trodde. När den trängde på försökte jag så gott det gick att tänka att jag vara bara i USA och gjorde det här en gång, och det var NU! Visst funkade det inte alltid och jag spenderade kvällar med att gråta, men det är sådant som är förväntat och det kommer hända. Hur konstigt är det inte om du inte längtar efter din familj och dina vänner?

Det låter konstigt men nu när jag kommit tillbaka till Sverige så har jag hemlängtan efter USA istället, men då får jag påminna mig om att det fanns sådana här dagar i USA också, då jag skulle gjort vad som helst för att få sitta hemma vid köksbordet och äta mammas hemlagade mat.

Ha i bakhuvudet att även om det gör ont att vara hemifrån, så blir det alltid bättre. De positiva sakerna du upplever under ditt år väger över de dagar/kvällar du har hemlängtan. Det gäller att ta vara på tiden. Njut av varje minut. Precis som folk sa till mig innan jag åkte: "Det kommer vara över innan du anar det."  Och det är sant. 

Nu ska jag istället för att längta tillbaka till USA njuta av att jag sitter hemma med min fina familj en helt vanlig torsdagkväll. För det var ju sådant här jag saknade när jag var borta, och jag vet att jag kommer tillbaka till Phoenix snart. Tänker jag på hur lång tid det är känns det bara längre.

Nu blev det långt, men det jag ville försöka säga med det här är att vissa kvällar är det jävligt jobbigt, men ta vara på varenda minut, för det kommer gå så himla fort, även om det inte känns så alla dagar!

Cobra Starships nya album som jag sett fram emot var bara dåligt. Oh well. Man kan inte tycka om allting.

Idag har jag varit ner till musikbiblioteket med mamma, sedan lunchade vi på Waynes. Mysigt. Annars har jag inte gjort ett dugg idag. Bakade chokladbollar som jag och mamma åt upp lika fort, och nu sitter jag och målar mina tånaglar hallonrosa. Somrigt.

Imorgon ska jag luncha med K på stan, jag ska på jakt efter ett par skor också tror jag. Imorogon kväll bär det av till A för grilling och sådant som hör till.

Nu, läsa i körkortsboken... skoj? Nja.

Jag sitter och har en trevlig konversation med Joe (Cs bästa kompis, min "värdbror") på facebook då vi kom in på ämnet att jag ska ta körkort.

Joe: I can't picture you with a license... lol
Jag: Neither can I.
Jag: So when I come back in like March next year I will be able to drive. Hopefully. Don't hold your breath.
Joe: Haha I'm sure that you will, now finding your way back to the house, now thats another thing.

Jag kommer aldrig komma i från det att jag en gång (kanske två) gick vilse när jag gick hem från skolan ensam första gången! Ni som läst bloggen från början vet vad jag snackar om. Dock ska det tilläggas att den andra gången jag gick vilse hittade jag hem till slut, efter en halvtimme.

Jag är sjuk! Eller ja, jag är förkyld och har massor med huvudvärk. Det var meningen att jag och kära vän Mikaela skulle åka och träna idag men så blev det ju inte.

Istället har jag spenderat dagen med att bränna ner musik på skivor, flytta bilder till den andra datorn och ta bort onödiga program jag har på datorn. Äntligen har jag inte 7GB bilder.

Nu pratar jag med Joey och Travis från käraste underbaraste Phoenix. Planer smids och går allt som det ska så hinner jag träffa dem i Oktober och luncha eller något liknande. Jag längtar till jag får knalla ner för korridorerna på North Canyon High School igen, till jag får gå in i Mrs. Nolans klassrum och krama om Zee, Michelle, Jessica och bara sitta i newspaper soffan och snacka skit hela "fourth hour."

Jag saknar att vakna upp på morgonen brevid C och titta ut genom fönstret och se en blå himmel och kaktusar på framsidan. Ih så kul det ska bli att komma tillbaka! 70 dagar to go, och idag känns det inte så långt! :)

Jag funderar på att plugga på high school nästa år men jag börjar tveka. För man kan åka utomlands efter gymnasiet jätte mycket för dom där 80 tusen i stället. Fast det är liksom min dröm att åka på high school. Jag vet inte vad jag ska göra. Känner du att det var värt att åka på high school istället för att åka till USA efter gymnasiet?
Visst är det mycket pengar det rör sig om, och det kan du resa en bra bit på ja, men det är nu du får chansen att gå på high school. Jag tänkte att USA kommer alltid finnas kvar att resa till på semester, men chansen att gå på high school finns bara under gymnasieåren, och hade jag inte åkt vet jag att jag hade ångrat det resten av livet att jag inte vågade ta chansen när jag hade den. Jag tycker det var värt varje sekund och öre att åka till USA på ett high school år. Du säger även att det är din dröm att åka. Har du chansen att åka? Åk!

Den 24e juni landade jag i Sverige. Snart två månader senare känns det som jag ändå inte är hemma.

Innan jag åkte från USA blev jag informerad om att saker och ting kommer vara annorlunda. "Dina vänner har förändrats, du har förändrats, det kommer vara annorlunda." Visst, tänkte jag. Jag anpassar mig väl?

En omvänd kulturchock, valde EF att kalla detta. Det är väl det minsta man kan säga. Helt plötsligt avskyr jag allt det gröna, jag ogillar allting som har med Sverige att göra, jag irriterar mig på saker som är helt normala. Det kändes som jag inte passade in här hemma. Jag tillhörde inte här. Det gjorde ont i mitt hjärta när jag mejlade mina kompisar eller när vi pratade över facebook/myspace. Varför lämnade jag det underbara livet i USA? Varför satt jag mig på planet och åkte från det som fick mig att så bra, är tankar som slagit nu när jag kommit hem.

Att jag jobbade i fyra veckor direkt efter jag kom hem gjorde nog så jag inte riktigt kom in i det vanliga på en gång. Somarjobbet var ju också helt nytt, något jag inte gör annars.

När jag åkte från USA kände jag ändå att jag var redo att åka hem. Även om det var jobbigt att lämna livet där så skulle det bli skönt att komma hem. Jag saknade min familj och mina vänner så mycket så jag höll på att spricka. Men sen kom jag hem och allting kändes så fel.

Tråkigt nog har jag precis om EF sade, med stor sannorlikhet förlorat några vänner när jag var borta. Folk har förändrats och jag vet att jag har förändrats. Men sådant är livet. Saker och ting förändras. Jag måste inse att det är annorlunda.

Men idag kändes det att det kanske är påväg att vända ändå. Jag fikade med mina underbara vänner Sreinech, Emma och Niclas. Mickis ringde och frågade om vi skulle träna imorgon. Naturliga saker kommer in i vardagen igen.

Skolan börjar om två veckor, jag ska fokusera på att ta körkort och saker faller på plats i vardagen. Det gör inte lika ont när jag mejlar Niqi och Zee, istället planerar vi vad vi ska göra när jag kommer i Oktober och hälsar på.

Om 71 dagar åker jag tillbaka till mitt andra hem, på andra sidan atlanten. Jag ska ta vara på varje minut med mina vänner och min pojkvän. Jag ska njuta av varje sekund där borta.

Även om det känns som jag inte passar in och även om min omvända kulturchock mer eller mindre spökar lite då och då, så kan jag fokusera på att jag kommer komma tillbaka till Phoenix en dag. Jorden går inte under för att jag inte är där just nu. Jag är hemma, med min underbara familj och mina vänner, och det blir lite bättre, varje dag. I USA spenderade jag kvällar att gråta av förtvivlan för jag kände ibland att jag bara ville hem till mamma. Men självklart tänker jag inte tillbaka på de dagarna nu.

Jag behövde träffa er idag mina fina vänner! Sakta men säkert faller allting på plats hemma igen, och även om saker är annorlunda så kommer allting bli bra.

Precis som jag sagt förut ångrar jag inte en sekund att jag åkte till USA. Jag har två hem nu. Ett i Sverige, ett i USA. Jag är så tacksam att jag fått uppleva allting jag gjort under de senaste tio månaderna, och lärorikt har det varit.

Tack till alla mina fina vänner som finns där för mig. Lyssnar på mitt eviga tjat om USA och allt annat. Skickar ett sms och frågar hur det är eller ringer för att småprata. Ni är bäst i världen och jag älskar er!

Hej!

Jag har varit vaken sen nio och hunnit med ett gympa-pass på friskis redan. Way to go! Jag och mamma var på bilskolan och fixade massa saker, så den 25 Augusti har jag min första teorilektion och den 30 september min första körlektion. Det här kommer bli väldigt intressant, wish me luck! Men teoriböckerna har jag hemma nu så det är bara att sätta igång och läsa. Jag siktar på körkortet till våren, då jag fyller 18 i december och jag vet inte hur bra det kommer gå med körningen innan december. Men vi får allt se. Körkortet, here I come!

Nu ska jag väl ta och fixa till håret så jag ser ut som folk, sedan ska jag in till stan och möta upp Sreinech och Niclas för en fika! Låter alldeles underbart. Ikväll så kanske jag tar tag i det här med designen på bloggen igen. Vi får se.

Har du käkat på KFC? Var det gott?
Yes, det har jag gjort. Nja, jag tyckte inte det var så speciellt. Som vanlig friterad kyckling.

Hur gammal var din host mom/dad?
Jag hade ingen värdpappa, då min värdmamma och han skiljdes några år tidigare. Men Cindy fyllde 44 när jag var där.

Jag har hört att man måste ha resväskor med speciellt lås när man åker till USA för att tullen ska kunna öppna dom om dom behöver/vill det, är det sant?
Ja. Jag blev tillsagt att inte ha något lås alls så de kunde öppna väskan utan att behöva förstöra den, om det var så att de behövde öppna den. Så det stämmer nog, jag.

Hejsan!
Näst sista veckan på sommarlovet. Jag längtar tråkigt nog till skolan. Rutiner, saker att göra och förhoppningsvis går tiden fortare så jag får flyga över atlanten och träffa Christopher.

Vaknade relativt tidigt idag ändå. Städade mitt badrum och mitt rum, dammade och putsade fönster och gud vet vad. Sedan åkte vi ut till min gudmor på landet. Hon bor granne med tjurar(!).. Kvällen spenderades hemma hos Adam. Vi kikade på Twilight. Överskattad film, men ändå faller vi alla för Edward?

Imorgon ska jag in till stan och fika med älskade vän Niclas som jag inte träffat på ungefär precis ett år! Vi har nog miljoner saker att catcha up på. Sedan i veckan hoppas jag att jag får träffa Sreinech (känn dig hintad, jag vet att du läser...)

Nu väntar jag på att min amerikan ska logga in på skype så vi kan ha en mysig liten dejt. Sen bloggar jag om Arizona som jag lovade att göra igår. Alright?

Puss på er!

Jag har suttit och lekt med bloggen hur länge som helst, men jag blir inte nöjd. Kanske kommer det upp en ny design nästa vecka eller så, vi får se. Så det blir mer organiserat om USA och alla frågor och så. Men bara kanske..

Fick frågan om jag kunde skriva mer om Arizona, och det gör jag senare ikväll. Nu ska jag hem till mamma med mina fem(!) väskor med saker, för att spendera den kommande veckan där. Sedan ska jag dra mig ner till stan och träna hade jag tänkt. 

PUSS

Det många frågar är "vänjer man sig med värmen? Är det inte olidligt?" Visst är det jobbigt när temperaturen kommer upp till en 45 grader och varmare, men det händer sällan om det inte är under Juli-Augusti. Jag missade det varmaste, som slog i Juli, då jag åkte hem i slutet av Juni. När jag kom till Phoenix i slutet av Augusti var det ungefär runt 45 grader. I början var det jobbigt, då jag är känslig för sol och bränner mig super lätt. Dock så sjunker temperaturen relativt fort. I September-Oktober ligger det runt 30-35 grader om dagarna, och sedan blir det lite kyligare mot vintern.

Jag kommer ihåg att jag i December skulle till skolan och jag var klädd i jeans, ballerinaskor, halsduk, t-shirt och en stor kofta, och jag frös. Då var det ändå 16 grader varmt ute! Så du anpassar dig efter klimatet. Alla byggnader har även luftkonditionering, så istället går du runt och fryser inomhus. Jag kommer ihåg att i slutet, i juni, skulle jag bada och kollade på termometern och såg att det "bara" var 33 grader varmt ute, och jag tänkte "det är för kallt för att bada idag." Helt galet.

Sedan kan du ju bli placerad i till exempel Flagstaff, lite mer norrut i Arizona. Där är somrarna varma, med 30 grader, sedan snöar det på vinter. Det som är så häftigt är att Flagstaff ligger 20 mil från Phoenix, och det blir minusgrader på vintern, medan Phoenix väldigt sällan ser snö.

Tuscon finns också. Där blir det aningen kallare på vintern än vad det blir i Phoenix, och på sommaren går temperaturen upp till runt 40 grader varmt. Det är den andra största staden i Arizona, och mer än så vet jag inte riktigt om Tuscon. Haha!

De tre största städerna efter Phoenix och Tuscon är Mesa, Chandler, Glendale och Scottsdale, som ligger väligt nära Phoenix och har ungefär samma klimat.

Igår jobbade jag min sista dag på sommarjobbet. Skönt! Samtidigt har det varit skönt att ha jobbat i fyra veckor. Det har hållt mig sysselsatt om dagarna istället för att jag skulle gå hemma och göra ingenting och grubbla på saker.

I morse vaknade jag klockan nio. Utvilad efter att ha somnat runt elva tiden igårkväll. Ja, jag somnade elva på en fredag, men jag var helt slut efter jobbet. Hur som helst så slänge jag i mig lite frukost och sen stack jag ut och joggade, innan klockan tio på morgonen! Jag vet inte vad som flygit i mig. Sist jag sprang rundan jag sprang imorse höll jag på att trampa på en huggorms bäbis, men inte idag. Jag sprang väldigt fort när jag fick syn på huggormen, förresten.

Jag åkte ner till stan och inhandlade nödvändigheter för skolstarten. Block och liknande. Jag är inte allt för sugen på att börja i en ny klass med människor som redan gått ett år tillsammans. Kanske blir det bra ändå? Jag mejlade min engelskalärare och frågade om det fanns en möjlighet för mig att tenta av Engelska B kursen, så vi får se hur det blir med det.

Ikväll ska jag och bästa vän Jess gå på bio. Harry Potter, närmare bestämt. Vi är trogna anhängare, så den här filmen kan ju inte missas!

Puss!

Jag får många olika reaktioner från folk när jag säger att min pojkvän bor i USA. Oftast inte de mest positiva. "Det kommer aldrig hålla" eller "tror du själv att det kommer funka?" är de vanligaste.

Att vara tillsammans med någon på andra sidan jorden är inte lätt, långt ifrån. Jag är van att somna brevid honom varje natt, vakna brevid honom varje morgon och träffa honom varje dag. Helt plötsligt är vi på olika kontinenter.

Vi pratade mycket om hur det skulle bli med oss när jag skulle åka hem. Vi hade varit tillsammans i tio månader när jag åkte hem. Ingen av oss ville göra slut då vi båda var kära i varandra. Vad är poängen med att göra slut då? Visst är det väldigt påfrestande att vara kär i någon man inte kan träffa och inte kan vara med, men vi tyckte inte det var värt att göra slut bara för vi var på olika kontinenter?

Genom Skype, MSN och internationella telefonkort pratar vi minst en gång om dagen, och det har vi gjort i en månads tid. Visst är det tidigt in i vårt långdistansförhållande att säga att det fungerar utmärkt och att det kommer hålla. För det vet vi inte. Vi vet inte om detta kommer hålla. Kanske är vi tillsammans i flera år till, kanske gör vi slut nästa vecka eller om ett år? Precis som med vilket annat förhållande som helst vet vi inte vad som kommer hända.

En kvinna jag träffade på planet hem till Sverige hade själv varit utbytesstudent i USA och träffat en kille. De var tillsammans i ett år, hon flyttade hem och gick klart skolan. Efter sin student flyttade hon tillbaka till sin kärlek, och nio år senare var de gifta och hade en dotter på ett år. Hon sa att är det verkligen värt att satsa på, ta chansen och lyssna på ditt hjärta.

En tjej jag pratat med här i Sverige hade ett långdistansförhållande med en kille fem timmar bort. De funkade i ett år, sedan gjorde de slut då det var för påfrestande att bara kunna träffas varje helg.

Jag är mycket medveten att det kan gå åt skogen, lika mycket som jag är medveten om att det kan hålla. Vad jag också vet är att jag är sjutton år, har hela livet framför mig och just nu är jag kär i en kille på andra sidan jorden. Jag är inte naiv och tror att vi kommer gifta oss, ha två söta barn och bo i ett stort hus tillsammans.

Vem vet vad som kommer hända under de två kommande åren som jag har kvar av gymnasiet? Vem vet vad som kommer hända i framtiden? Vi tar en dag i taget och ser vart de för oss. Jag hoppas med hela mitt hjärta att vi håller ihop ett bra tag till, även om det är så jobbigt att jag bara gråter av saknad vissa kvällar.

Trots de negativa kommentarerna om att det inte kommer hålla eller om att det är ett hopplöst försök, så gör det inte mig mindre kär. Jag är kär, så är det bara. Vad ni än säger, ändrar det inte vad jag tycker. Sedan får vi vad som händer i framtiden.
_______
Och ett stort tack till alla er som lämnar en positiv kommentar, bara något så litet som "jag tror ni fixar det här." Eller"snart ses ni igen, tänk positivt" gör mig så glad när saknaden blir för stor. Never stop believing.

Hej! Jag undrar om alla verkligen går omkring med skor hemma, inomhus, i USA? :) Så som de är i filmerna och seriern?
Faktiskt så har man skor på sig inomhus. Det var aningen mysko i början att bara knalla in med skorna på sig, men det blev ju en vana efter ett tag. Dock tog jag alltid av mig skorna när jag kom in i mitt rum och gick runt barfota eller i strumpor, och så gjorde även alla i min värdfamilj. Men ja, vissa har skorna på sig hela tiden :)

Hej, om jag inte minns fel så hade du en Ipod när du bodde i USA, right? Jag undrar hur mycket kostade den när du köpte den och vilken affär köpte du den i? Vad använde du för slags kort, var det kontantkort?
Tja! Jag hade en iPhone som ipod/mobil när jag var i USA, ja. Jag köpte den på craigslist, USAs motsvarighet till blocket. Den kostade 270 dollar om jag inte minns fel. Jag hade ett abonemang genom min värdfamilj som kostade 80 dollar i månaden, och då ringde jag och smsade gratis till alla. Dock är det precis som i Sverige, att iPhonen är bunden till AT&T (Telia här). Men jag hade abonemanget T-Mobile. Dock så låste jag upp den till mitt abonemang, inte så värst lagligt, men ja.

Min bror ska till NY snart och då tänkte jag att jag skulle kunna beställa en Iphone med honom eftersom det är mkt billigare där men då undrar jag om den kommer att funka här i Sverige, jag tänkte då om man kan ha samma nr, om man kommer att kunna använda internet på den, vet du någonting på telefonen som inte kommer att funka här i Sverige? Tack för svar och en väldigt bra blogg!
Tack så mycket och tack för att du läser! :) Om du köper den i USA kommer den vara låst till en Amerikansk operatör. Jag vet att du kan låsa upp den på olagligt vis till din operatör här i Sverige, hur du gör vet jag inte. Jag hade min upplåst för T-mobile i USA, och när jag kom till Sverige fungerade inte mitt Tele2 Comviq kort i den då den var låst. Jag vet tyvärr inte hur man låser upp den, och jag använder inte min iphone som telefon här i Sverige, utan bara som iPod. Dock så fungerar internet i den precis som vanligt så länge du har ett trådlöst nätverk kopplat till den :)

____
..Och jag fick en jättefin kommentar igår. TACK TACK TACK!
"Emilia, jag tycker att du skriver bättre saker än Kenza, Kisse osv. Du skriver något vettigt åtminstonde, vilket dem inte gör!"

Hejsan!
Sista dagen på jobbet imorgon. YES! Idag krälade jag runt och klippte skott på ett träd och där under gömde sig en hel drös brännässlor, så jag tror nog jag är immun mot sådana nu. Behöver jag tala om att det gjorde ont som satan?

Jag är nu helt slut. Var ute i solen hela dagen på jobbet, drack inget vatten, och sen stack jag ut och joggade när jag kom hem. Men ska man komma i form så ska man. Oktober + Phoenix + träffa pojkvän = jag ska vara snyggare än någonsin!

Nu... svara på frågor!

Hej!

Idag har jag spenderat kvällen med min kära släkt. Pappas fyra syskon, tre bröder och en syster kom till Gävle. Sedan kom min syster med dotter förbi, och allas respektive. Vi spelade boule och jag och min farbror spöade skiten ur pappa! Det var trevligt att träffa alla igen, jag har inte träffat några på flera år och min kära syster hade jag inte träffat sen innan jag åkte till USA!

Nu är jag helt slut. Det var rätt tröttsamt att vara ute i solen hela dagen på jobbet. Men lite brun om armarna har jag nog blivit! Två dagar kvar nu, det är inte mycket.

Nu ska jag spela kort med min käre far, så imorgon svarar jag på frågorna ni frågat :) PUSS

Så jag såg att jag aldrig lagt upp bilder på var jag faktiskt spenderade mitt år i USA! Here we go :)

Hej, tänkte bara fråga om alla på high school får en yearbook eller är det bara de som går sista året? =)
Alla har möjlighet att få en yearbook, dock får man betala för den. Jag bokade min tidigt och fick betala 60 dollar om jag inte minns fel :) De som är med och sätter ihop boken får den dock oftast billigare :)

Hade ni en pool?
Yup! Haha, vad många pool-frågor det varit på sistone :)


En fråga, hur skiljer sig de amerikanska killarna från de svenska? Alltså på sättet de agerar mot t.ex tjejer? Jag hoppas du förstår vad jag menar :)
Hmn, vissa är, precis som många svenska killar, rena assholes. Andra är väldigt trevliga. Dock är det mer traditionellt i USA. På dejten bjuder alltid killen, han håller upp dörren åt dig osv.. Jag vet inte riktigt mer vad jag kan säga.

Undrar om du tyckte att det var svårt i skolan med alla uppsatser osv? :)
Faktiskt inte. Jag trodde det skulle vara mycket jobbigare med skolan, men när du vistas runt engelska 24/7 så känns det liksom normalt att ta pennan och börja skriva på engelska. Det är inga problem! :)

På tal om pooler, badar folk på vintern också?
Haha! Nja, det händer väl att någon kanske slänger sig i och kommer lika fort upp (som vi gör i 16-gradit vatten ungefär!). Men annars badas det inte på vintern.

Hur mycket kostade din flygbiljett till Phoenix?
6891 kr.

Åh kan du inte skriva ner de små kärleksförklaringarna i yearbooken? Jag är svag för kärleksförklaringar ^^
Haha, okej. Jag skriver några i ett annat inlägg :)

I never thought it would hurt this much to be away from you.

Hejsan! jag undrar om det är vanligt att man har en pool när man bor i phoenix? Med tanke på värmen och så... tack för en bra blogg :)
Tack!! :) Jo, nästan varje familj med hus har en pool för det är så varmt :)

Vilket datum ska du till Arizona?
22-31 Oktober.

Tack för alla söta kommentarer ni som kommenterar :) <3