Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Idag för precis ett år sedan så landade jag i Phoenix. Tiden går mycket fortare än vad man tror.

Någon kommenterade långt tillbaka att jag skulle skriva mer införligt om min första skoldag. Jag kollade tillbaka i arkivet och insåg att jag inte skrivit om det heller. Tydligen glömde jag skriva om en hel del. Okej, let's give it a try.

Jag kommer inte ihåg så jättemycket, men som vanligt åkte jag med CJ till skolan. Jag var inte så speciellt nervös, mer förvirrad. Hur skulle det gå? Skulle jag få några kompisar? Ja, ni vet..

CJ följde med mig till "the guidance office" där jag fick hämta mitt schema. Första lektionen var American History. Jag visste redan då att jag var i samma klass som en av de andra utbytesstudenterna (som sedan blev hemskickad... lång historia) så det var skönt. Jag kommer bara ihåg att läraren sa till mig att sätta mig längst bak i den enda lediga platsen, och det var brevid en skitmysko kille (Josh, kom jag att få reda på senare, och vi blev faktiskt bra kompisar. haha!) och brevid den andra utbytesstudenten.

Min andra lektion var Spanish. Nu var jag tvungen att ta mig upp på övervåningen och leta reda på det klassrummet. Jag kom dit i tid och det var en relativt liten klass, 15 personer. Ms. Santiago presenterade mig som "Emilia, a foreign exchange student from Sweden," inför hela klassen. Jag sa typ "hi" lite pinsamt och gick och satt mig brevid Talon, känd som den största playern bland "juniors." Dock var han trevlig! Uppgifterna var superlätta då jag redan gjort det i svenska skolan.

3rd hour var svåraste Algebra klassen! Matte C kunde det jämföras med var det någon som sade. Det började med att vi kollade på NCTV som är tvprogramet för skolan, där nyheter och aktiviteter vad som händer på skolan under dagen visas. Sen sade de "please stand for the pledge of allegiance." Jag tänkte bara "vaddå?" och sen stod alla upp så det gjorde jag med. Vi stod, med handen på hjärtat, och sade pledgen för den Amerikanska flaggan. Sen var det en tyst minut. Hej patriotism och jag är en förvirrad utlänning! Sen var det dags för matte. Eftersom jag kom in ny efter 1½ vecka så hade de kommit en bit i räknandet. Vi skulle ta anteckningar och jag förstod inte ett endaste ord. Jag ville bara gråta. Jag satt och ritade BLOMMOR på mitt papper. Jag kommer ihåg att jag ville bara dö.

Fjärde lektionen var newspaper. En liten klass med 16 tjejer, en kille. Den dagen diskuterade de en artikel och det var verkligen en djup diskusion. Jag satt tyst, knäpptyst! Mrs. Nolan, som kom att bli min favoritlärare, förstod att jag inte var delaktig i diskusionen just för att det var min första dag och jag var inte så himla insatt i språket. Efter diskusionen så kom Zee, Michelle och Jessica och satte sig vid mitt bord. De började fråga om jag var ny och jag berättade att jag var utbytesstudent. De blev alldeles nyfikna och vi pratade resten av lektionen. Nu kändes det bättre! Jag blev inbjuden att käka lunch med Zee men jag tackade nej för jag hade lovat CJ och hans kompisar att äta med dem. De sade att de såg fram emot lektionen imorgon och jag kände mig så sjukt nöjd, första dagen och jag hade fått vänner :)

LUNCH. CJ mötte mig utanför klassrummet och vi gick ner till "the mall area" och köpte en kycklingmacka. C berättade att där var det först till kvarn som gällde. Man trängs och knuffas för att få en plats i kön... Okej, lite annorlunda, tänkte jag. vi lunchade i ett klassrum tillsammans med några från wrestling laget. De frågade massvis med frågor om Sverige och jag var mest inställd på att äta upp den otroligt äckliga kycklingmackan. 

6th hour var biology. Inkastad i en typisk biologiklass, min lärare var tjock med runda glasögon och hette Mr. Gonter. Han berättade att vi skulle dissikera djur och massa roligt, sa han. "Okej" tänkte jag. Vi höll på med massa begrepp och vi var tvungna att anteckna och jag var så lost. Jag förstod ingenting! Massa konstiga biologi-termer, plus att jag hade två prov att ta igen... bara att börja plugga, sa min lärare.

Sista lektionen för dagen var English/American Literature. Min lärare hade ryktet om att vara racist, då hon favoriserade de mörkhyade eleverna då hon själv var mörkhyad. Shit, tänkte jag... hur fan ska det här gå?! Jag slog mig ner längst bak brevid en kille som erbjöd mig hasch. FÖRSTA DAGEN. Välkommen till ett amerikanskt high school, typ. Jag tackade artigt nej och han började fråga massvis med frågor om Sverige. Vi höll på att analysera texter från 1700 talet och det var så svårt. Jag förstod ingenting och lektionen var så svår. Men, det blir bättre imorgon, kommer jag ihåg att jag tänkte...
___________

Det är ungefär det jag kommer ihåg av min första skoldag. Matten byttes ut till en lättare matteklass, men den byttes senare ut till Tv Production. Min studievägledare Mrs. Kryder hjäpte mig så otroligt mycket med mitt schema, hon var verkligen toppen. Min engelskalärare och jag hade lite problem i början, som ni kanske kommer ihåg att jag bloggade om då. Det var verkligen jobbigt när hon inte ville hjälpa mig och inte ville förstå att jag hade svårt att förstå vad vi höll på med. Men efter prat med studivägledare och Cindy och annat så kom vi överens. Det slutade med att jag gick ut hennes klass med ett A, vilket det var endast jag och en annan person som gjorde. Vi kom bra överens till slut och vi hade många långa diskusioner om Sverige och allt. Vi har till och med mailat nu. Det är helt sjukt att hon som jag hatade så mycket kom jag att bli överens med!

Spanska ersattes med "student aide" andra terminen. Jag hjälpte "the guidance office" där alla studivägledare sitter. Jag sprang ut med lappar, uträttade ärenden och sprang ut med "passes" när elever blev kallade någonstans. En slapp lektion med mycket tid för snack med de andra "aide"-arna och tid för läxor (som jag inte gjort klart..) Eller så vandrade jag runt i korridorerna med C som också var en aide, dock var han det till en lärare :)

Biologin blev också lättare. Efter tre veckor då jag kommit in i språket så började jag förstå mer. Det var roligt, helt enkelt. Det är så sjukt att jag kan titta tillbaka på det här och se hur bra det gick. Jag tänkte hoppa av biologin och byta till en annan engelska, men nej, jag stannade. Det var dagar då jag bara grät för jag inte förstod engelskaklassen, speciellt i början, och när jag inte förstod biologin. Men det blev bättre. Det kändes inte som det skulle bli det, men helt plötsigt hade jag inte ont i magen innan jag gick till engelskan. Utbytesstudenter: ge inte upp och ge er själva tid, det kommer bli bättre! :)