Den bästa jag har

Den allra bästa jag har. Han som alltid är där för att trösta mig när jag känner mig värdelös. Han som är så noga med att tala om för mig varje dag hur mycket jag betyder för honom. Han som uppmuntrar mig att göra vad jag än vill göra. Han som får mig att skratta. Han som aldrig tvivlar på mig. Han som känner mig så väl. Jag är för evigt tacksam för denna kille.

Happy anniversary

Planerna för dagen som jag skrev om igår stryks. Vi kom båda på igår kväll att det är ju vår tre-årsdag idag! Så idag har vi stått ut med varandra i tre år. Fast stå ut kan jag väl inte riktigt säga. Det har ju varit trevligt. Så ikväll blir det middag! Puss

Thursday baby!

Gissa vem som kommer hit på torsdag?! Ah, jag längtar!

Flygbiljetter, Chanelväskor och oändliga frågor

När jag nämner att jag är i ett långdistansförhållande kommer alltid frågan "är det inte dyrt?!" Men det är väl klart det är, vilken individ som helst vet att flygbiljetter inte är det billigaste! Frågan efter är alltid "men om ni gör slut, kommer du inte ångra alla pengar du spenderat på honom?!"

Jag blir lite irriterad när folk antar att jag bara spenderar pengarna på honom. Jag åker ju dit för min skull, också! Skulle det vara så att vi gör slut så är det så. Det har ju ändå varit en upplevelse! Hur många par, som inte är i långdistansförhållanden, gör slut och tänker "fan, alla presenter jag köpte till honom, alla middagar vi var på, bortkastade pengar!" Tja, i stundens hetta kanske man tänker så - men det är klart att det inte är det man fokuserar på när man tänker tillbaka på sitt förhållande.

Sista frågan brukar lyda "men hur mycket pengar har du lagt ner totalt?". Det brukar jag låta folk räkna ut själva om de är så himla intresserade. Jag räknade själv på det här om dagen, och kom fram till att jag skulle kunnat få en Chanel-väska och lite mer därtill för pengarna. Men vet ni vad? Jag har hellre Christopher på "armen" än en Chanelväska. Vad jag och han upplevt under dessa tre år kan ingen ta från oss, och även om vårt förhållande inte håller för evigt så kommer pengarna jag spenderat aldrig vara bortkastade. Aldrig någonsin.



I miss you

There are no words for how much I wish you were here right now <3

Thanksgiving

Idag är det Thanksgiving i USA, och detta stod i ett mail från min underbara pojkvän.

"You are what I am so very thankful for in my life. I love you, always and forever."


Saknar sin pojkvän...

Detta vaknade jag av en av dagarna i USA... hehe. Romantiskt? Not so much..

Christopher: Good morning beautiful!
Jag: Good morning! (väldigt glad, jag menar, vem vill inte höra det när man vaknar?)
Christopher: I was talking to your ass.


min romantiska pojkvän

Förra veckan fick jag för mig att skicka ett brev till min pojkvän, så jag slog på stort och skickade ett paket. Det var inte mycket, men en stor marabou chokladkaka, och två påsar sura ahlgrens bilar. Hans absoluta svenska favoritgodis. Självklart berättade jag inte om det så igår kom överraskningen till honom på posten :)

Jag har nog inte berättat det, men sista dagen på mitt utbytesår så vaknade jag av frukost på sängen! CJ hade stekt amerikanska pannkakor, french toast och äggröra. CJ hatar ägg och vägrar pussa mig när jag ätit det, det är så mycket han hatar det.. haha. Hur som helst hade han googlat recept på äggröra och gjort det :)

Nåja, saken med inlägget är att små överraskningar som ett brev eller frukost på sängen betyder så mycket, fast det är så lite :)


Summer, I miss you. Altough you are a bit cozy, fall.









Jag saknar alla varma sommardagar med min pojkvän.

29 augusti 2010 - två år!



Idag har jag och min älskade pojkvän varit tillsammans i två år! I love you, Christopher <3

ett år med långdistans

Hur känns det att efter ett år på distans? Trodde du att ni skulle klara det så länge?

Jag vet faktiskt inte vad jag trodde när vi gav oss in på det här. Vi båda kom överens om att vi inte skulle vara så naiva och tro att det skulle vara en dans på rosor och att vi skulle gifta oss och ha barn i framtiden. Vi lovade varandra att ta en dag i taget. En del av mig tvivlade såklart, och vissa dagar trodde jag inte vi skulle klara ett år. But here we are, with less than a year to go!

Just nu känns det bra, vi hade en underbar sommar tillsammans och nu när våra skolor drar igång kommer vi båda vara rätt upptagna, vilket faktiskt gör det lättare. Det är mindre tid till att grubbla och sakna varandra.

Det har dock inte alltid varit lätt, vissa dagar tänker man att det är lättare att bara sätta ett slut på det hela. Visst skulle det vara lättare, men det är inte det jag egentligen vill. Visst finns det saker jag oroar mig över för framtiden, exempelvis studielån och massa kostnader som kommer tillkomma när jag pluggar på college i USA. Men å andra sidan - jag kan inte vara säker på att jag fattade rätt eller fel beslut förrän jag gör det.

Just nu är det det här jag vill göra, och jag vet att om jag inte provar så kommer jag ångra mig. Så enkelt är det. Det är nu jag har chansen, så varför inte ta den? Vågar man inte så vinner man inte.

Förresten, på söndag firar vi vår två-års dag!

thank you


Thank you facebook, for reminding me. I would have forgotten if it wasn't for you.
Alltså, är folk verkligen så glömska att fejan måste påminna dem?

18e augusti



Regnet öser ner i Gävle, jag har nyss pratat med pojkvän i telefon och nu mailar vi fram och tillbaka. I miss our days in Hawaii och resten av sommaren för den delen!

California

Jag & CJ funderar på att åka till San Diego ena helgen då jag är där i oktober. Vi kommer ju inte få fira vår två-årsdag tillsammans, så jag tycker vi ska ta en weekend i Kalifornien, bara han och jag. Han sade att han skulle kolla upp sitt schema och sedan kan vi planera, om han kan få ledigt/kan åka.

Ikväll har jag letat upp hotell, sparat favoriterna, lagt ihop alla kostnader och kollat på restauranger runt diverse hotell. Han kan ju inte säga nej nu!


I can't tell you what it feels like...


Min charmiga pojkvän. Det suger att sova ensam. 75 dagar kvar.

Look after my heart — I’ve left it with you.

Jag får ofta frågan "saknar du honom inte galet mycket?" när det kommer på tal att jag och min pojkvän bor på olika kontinenter.

Visst saknar jag honom varje minut jag inte är med honom, men det hjälper faktiskt inte att sakna. När man bor så långt ifrån varandra, och spenderar så mycket tid ifrån varandra, så är det jobbigt att gå och längta exakt hela tiden. Tiden går ju liksom inte fortare för det.

Jag låter inte mig själv sakna honom så mycket (eller okej, jag försöker). Jag tror många långdistansare gör likadant. Jag försöker hålla mig så sysselsatt som möjligt om dagarna, för att tiden ska gå fort.

Men sedan bara exploderar allt, typ tre-fyra dagar innan man träffas igen. Jag blir som ett litet barn på julafton. Jag blir alldeles bubblig över söta mail, springer runt och ler för mig själv och bara längtar så jag nästan spricker.

Nu längtar jag så jag nästan springer. Två dagar kvar!!

lesson learned

Note to self: don't forget your anniversary. Boyfriend gets offended.

I know I promised I wouldn't be upset.



Det är så himla jobbigt på kvällarna. Att försöka sova och inse att jag inte ligger brevid min pojkvän. Att vända sig om i sängen och han ligger inte där. Det är jobbigt att inte kunna ta upp telefonen och ringa och prata med honom. Jag vill kunna ringa och prata med honom när jag haft en dålig dag. Jag hatar att vi bor i olika länder. Jag hatar att vi bor på olika kontinenter. Jag hatar att vara med någon som jag ändå inte är med. Jag hatar att vi spenderar mer tid att längta efter varandra än vi spenderar med varandra. I am so in love with you Christopher. And I miss you so much that it hurts.

hemma i sverige

Vi är hemma i Sverige. Phoenix är också hemma. Så jag kan inte bara säga att jag är hemma. Nåja. Jag är jättetrött så nu ska jag sova. Imorgon väntar skola. Jag orkar inte tänka på allting jag måste ta igen. Nåja. CJ ringde nyss och sade godnatt. Sju veckor kvar till vi ses. Varje gång är det jobbigare och jobbigare att åka. Men snart är vi halvvägs igenom det här. Godnat <3

There is no feeling more comforting and consoling than knowing you are right next to the one you love.

Igår var ingen bra dag. Jag hade en dålig dag och mycket har snurrat i mitt huvud på sistone. Hur som helst så har jag och Christopher haft en tendens att bli väldigt irriterade på varandra de senaste tre gångerna vi setts (december när han var hos mig, i februari och nu).

Småsaker har blivit stora saker helt plötsligt. Vi har aldrig varit ett par som bråkar som hund och katt, långt ifrån. Jag kan räkna på en hand de gånger då vi faktiskt bråkat.

Vi har alltid vetat att ett långdistansförhållande aldrig skulle vara en dans på rosor. När vi är tillsammans så är det något undermedvetet i oss som hela tiden spökar, som att vi måste spendera varje sekund med varandra, för ingen av oss vill ju åka hem och känna att man inte spenderade tiden väl tillsammans.

Vi spenderar så mycket tid att sakna varandra, så när vi väl ses så vill vi ju så klart ta vara på tiden med varandra. Men precis som i vilket annat förhållande som helst så är det inte hälsosamt att göra det.

Nu när vi umgåts så intensivt så har vi börjat irritera oss på varandra, men ingen av oss har sagt någonting, utan bara låtit det rinna av. Men tillslut kommer man till en punkt då det helt enkelt inte går.

Igår var en sådan dag då det bara vällde över för båda, och vi bestämde oss för att prata om det. CJ sa helt enkelt "jag är orolig för vad som kommer hända i det här förhållandet om vi fortsätter såhär."

Jag berättade hur jag känt med hans familj och han berättade hur han kände om allting, och mycket av det vi oftast är oense om har med kulturskillnader att göra. Han gillade inte det jag hade att säga, och jag gillade inte det han hade att säga. Men det behövdes.

Vi kom fram till att vi båda måste bli bättre på att göra separata saker, och komma över det där "vi spenderade inte tillräckligt mycket tid med varandra." För det gör vi visst. Vi måste också bli bättre på att göra saker tillsammans som vi båda tycker om, utanför huset. CJ är oftast så upptagen om dagarna att han bara kommer hem och vill titta på en film på kvällen, och jag hatar det.

Precis som vilket annat förhållande så måste man kompromissa och helt enkelt våga vara ifrån varandra. Jorden går inte under för att vi inte spenderar varje minut med varandra. Inget förhållande är perfekt, inget förhållande är en dans på rosor - men man ger heller inte upp för att det kommer något i vägen.

Vi får det att fungera även om vi bor på olika kontinenter, och det är inte underbart varje dag när vi är med varandra. Men det är så som det är, sådant är livet.

Idag känns det bra, men igår när vi satt ner i två timmar och pratade om allting som irriterat oss så kändes det bara hopplöst, då jag berättade hur jag kände om college och så. Det var inte roligt för CJ att höra att jag tvekade - och det är inte roligt för mig att känna så. Men idag känns allting så mycket lättare, då han vet hur jag känner och vi båda försöker förbättra det.

Det har varit stunder då vi båda tänkt att det skulle vara så mycket lättare att bara call it quits, åka till våra respektive hem och lägga allting bakom oss. Vissa tycker att det är den rätta saken att göra, men varför ska egentligen ett hav stoppa oss? Det finns många lätta utvägar, men man måste ta risker och kompromissa för att det ska fungera. Inget kommer gratis.

Jag vaknade brevid Christopher imorse och jag var fortfarande lika kär i den killen som jag var för ett år sedan. Jag är så lyckligt lottad att ha honom, även om våra kulturer och känslor inte alltid går hand i hand. Det gäller att göra det bästa av situationen.


Tidigare inlägg