Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Igår var ingen bra dag. Jag hade en dålig dag och mycket har snurrat i mitt huvud på sistone. Hur som helst så har jag och Christopher haft en tendens att bli väldigt irriterade på varandra de senaste tre gångerna vi setts (december när han var hos mig, i februari och nu).

Småsaker har blivit stora saker helt plötsligt. Vi har aldrig varit ett par som bråkar som hund och katt, långt ifrån. Jag kan räkna på en hand de gånger då vi faktiskt bråkat.

Vi har alltid vetat att ett långdistansförhållande aldrig skulle vara en dans på rosor. När vi är tillsammans så är det något undermedvetet i oss som hela tiden spökar, som att vi måste spendera varje sekund med varandra, för ingen av oss vill ju åka hem och känna att man inte spenderade tiden väl tillsammans.

Vi spenderar så mycket tid att sakna varandra, så när vi väl ses så vill vi ju så klart ta vara på tiden med varandra. Men precis som i vilket annat förhållande som helst så är det inte hälsosamt att göra det.

Nu när vi umgåts så intensivt så har vi börjat irritera oss på varandra, men ingen av oss har sagt någonting, utan bara låtit det rinna av. Men tillslut kommer man till en punkt då det helt enkelt inte går.

Igår var en sådan dag då det bara vällde över för båda, och vi bestämde oss för att prata om det. CJ sa helt enkelt "jag är orolig för vad som kommer hända i det här förhållandet om vi fortsätter såhär."

Jag berättade hur jag känt med hans familj och han berättade hur han kände om allting, och mycket av det vi oftast är oense om har med kulturskillnader att göra. Han gillade inte det jag hade att säga, och jag gillade inte det han hade att säga. Men det behövdes.

Vi kom fram till att vi båda måste bli bättre på att göra separata saker, och komma över det där "vi spenderade inte tillräckligt mycket tid med varandra." För det gör vi visst. Vi måste också bli bättre på att göra saker tillsammans som vi båda tycker om, utanför huset. CJ är oftast så upptagen om dagarna att han bara kommer hem och vill titta på en film på kvällen, och jag hatar det.

Precis som vilket annat förhållande så måste man kompromissa och helt enkelt våga vara ifrån varandra. Jorden går inte under för att vi inte spenderar varje minut med varandra. Inget förhållande är perfekt, inget förhållande är en dans på rosor - men man ger heller inte upp för att det kommer något i vägen.

Vi får det att fungera även om vi bor på olika kontinenter, och det är inte underbart varje dag när vi är med varandra. Men det är så som det är, sådant är livet.

Idag känns det bra, men igår när vi satt ner i två timmar och pratade om allting som irriterat oss så kändes det bara hopplöst, då jag berättade hur jag kände om college och så. Det var inte roligt för CJ att höra att jag tvekade - och det är inte roligt för mig att känna så. Men idag känns allting så mycket lättare, då han vet hur jag känner och vi båda försöker förbättra det.

Det har varit stunder då vi båda tänkt att det skulle vara så mycket lättare att bara call it quits, åka till våra respektive hem och lägga allting bakom oss. Vissa tycker att det är den rätta saken att göra, men varför ska egentligen ett hav stoppa oss? Det finns många lätta utvägar, men man måste ta risker och kompromissa för att det ska fungera. Inget kommer gratis.

Jag vaknade brevid Christopher imorse och jag var fortfarande lika kär i den killen som jag var för ett år sedan. Jag är så lyckligt lottad att ha honom, även om våra kulturer och känslor inte alltid går hand i hand. Det gäller att göra det bästa av situationen.