Wedding
Jag orkar inte vänta på våra fotografer, dom håller på att sortera och gå igenom fotografierna men det vill jag inte vänta på. Så jag bjuder på några mobil-bilder!
Jag sov till klockan 8. Slappade hemma till klockan 1300 då det var dags att åka till golfklubben. Där mötte vi våra hår och make-up personer. Efter några timmar såg vi ut som nya människor. Här inspekterar jag tydligen mina naglar...
Jag såg såklart till att ta en wedding-selfie... moget.
Min maid of honor, Malin, är gravid. Hon kunde inte böja sig ner och sätta på sig skorna så min syster fick hjälpa till! Är dom inte fina?!
Vår fotograf arrangerade något foto och jag tog tillfället i akt att ta ett jag med. Jag ÄLSKADE mina blommor. Så himla fina.
Här har ni en halvtaskig bild på godisbuffén!
Här är the seating chart och lite dekorationer!
Så här såg borden ut. Det var lite fler värmeljus utplacerade, men här höll dom på att göra i ordning.
Här kommer jag! Insåg inte att jag sjönk ner i gräset med klackarna, så jag snubblade ju nästan på klännigen! Så jag var tvungen att hålla i den lite.
Och här blir jag Mrs. Sisson!
Lite suddig bild men det är nog löften som ges!
Här är jag lättad att det är över!
Här vet jag inte riktigt vad som händer...
MAT! Jag har nog aldrig varit så hungrig i hela mitt liv!!
Precis efter vår första dans, om jag inte har fel. Lite halvtaskig uppvikning av släpet ser jag nu, men vad gör det ;)
Father/Daughter dance!
Vi bodde på the Fairmont Scottsdale Princess som var superfint!
Det var en sådan fin dag, och det gick så himla fort! Våra släkter och vänner höll så fina tal, och det var fantastiskt roligt att alla var samlade på ett och samma ställe. Det kommer mycket bättre bilder så fort jag får dom av fotograferna, och då kommer det även en bättre recap!
Wedding
Så himla fin dag och kväll med min familj och mina vänner. Jag ska berätta allt, jag lovar. Här får ni en bild som min vän Jessica tog. Det kommer fler så fort jag får bilder från våra fotografer. Tack för alla lyckönskningar!
Let's get married!
Ultimate sneak peek!
Vänner och familj!
Jag njuter för fullt (och stressar) över att min familj och vänner är här. Vill så gärna att alla förberedelser ska vara över. Men det är så kul att ha alla här; att få visa alla hur Arizona ser ut och vad jag gör om dagarna. Skolan har även börjat den här veckan så det var lite dålig tajming. Men vad gör det? :)
LIFE AT THE MOMENT
Livet just nu:
Möte med wedding planner igår, stressa att göra klart allting. Har en miljon grejer att göra på internship. Har äntligen skickat iväg alla immigrationspapper igen efter request for intitial evidence då vi har haft problem med skattebevis. Familjen kommer på fredag och jag får semester, så välbehövligt. Kurser börjar på måndag och jag har inte köpt en endaste bok. Ripley tuggade sönder mitt enda par flipflops här om dagen. Gymmet är bästa tiden på dagen för jag får svettas med mina tjejer. Bröllopspresenter börjar anlända, fina grejer har vi fått! Jag har världens bästa kille vars efternamn jag tar om en och en halv vecka. Familjen här borta har varit så hjälpsamma med bröllopsfix senaste veckorna - jag är så tacksam. Jag längtar så efter att få krama på mina föräldrar. Att vara så här nära bröllopet är sjukt stressigt men härligt. Jag har sju kurser kvar till jag tar examen med en av mina degrees. CJ har skrivit prov för fire department (håll tummarna!). CJ blev erbjuden jobb och promotion i Texas, vi tackade nej. Jag är promenerare åt en söt schäfer-valp på dagarna. Jag vill så gärna blogga om allting men det finns inte tid. Nu ska jag superjobba de sista två dagarna innan semester. Puss på er!
Lördag
Jag har knappt tid att andas mellan förberedelser inför bröllopet och mitt internship. Dessutom, mitt uppe i allt, så bestämde jag och CJ oss för att måla om hela vardagsrummet förra helgen. Why not?
Jag kom hem och badade efter träninsgpasset här om dagen. Som ni ser så står Axel i bakgrunden, redo att hoppa i poolen! Jag är superröd i ansiktet och bröstet efter en mördar-WOD.
Jag har tagit tag i saker och nu har jag bara två sycken kvar att göra... äntligen! Och så ser ni färgen våra nya väggar.
Igår hämtade jag mina ringar. De har varit på verkstaden och de har blivit dippade i mer guld och snyggats till inför bröllopet! Nu är det nära, folks!
Nu ska jag göra mig i ordning, sedan kommer CJ:s mamma och hämtar mig och vi ska iväg på mina sista provning av klänningen!
BACK SQUATS
Gjorde one rep max Back Squat idag och jag satte 173 (78.5 kg) lbs. Det är ett 20 lbs PR för mig! Vi ska jobba på squats den här månaden, och vi kommer testa 1 rep max igen om en månad - jag siktar på 183 lbs då... förhoppningsvis! Nu ska jag hoppa in i duschen - CJ och jag har målat vardagsrummet såhär på kvällskvisten!
"I hate what CrossFit does to my body... said no girl ever."
Jag har nämnt tidigare hur CrossFit har ändrat min kropp. Jag väger 5-6 kg mer än vad jag gjorde när jag började för ett år sedan. Jeansen sitter för tight runt låren och bh:arna drar åt vid ryggen. Hur mycket jag än vill säga att det är muskler så är det så himla påfrestande psykiskt. Att ha gått ner i vikt för att sedan gå upp i vikt igen. Även om det är muskler så är det jobbigt när jeansen sitter tight över låren.
Jag, och många andra, har nog en bild om hur crossfit-tjejer "ser" ut. Alla ser inte ut som Andrea Ager. Alla har inte supersnygga lår, alla har inte superfasta armar. Men det betyder inte att vi inte är starka.
Sedan min kropp ändrats så har en hel del andra saker ändrats. Jag rör mig annorlunda - jag bekantar mig fortfarande med min nya kropp och det är skitjobbigt. Igår efter träningspasset så satte jag mig och pratade med en av våra coacher. Jag öppnar munnen för att tala om hur jag känner och jag börjar storböla! Jag är inte direkt någon som gråter mycket - allra helst inte öppet. Jag har bara haft sådant problem med att acceptera att CrossFit, som jag älskar så mycket, har fått mig att vara obekväm i min kropp. Coach sade att hon gått igenom samma sak, och att CrossFit hade varit mer mental träning för henne än fysisk träning. Hon berättade om gångerna hon stått framför spegeln och grinat för att jeansen inte passar. Hon var även noga med att påpeka att det är så lätt att vara logisk och prata om hur muskler är annorlunda än fett med andra tjejer, medan man själv inte kan ta in det.
Här har ni roten till det onda i mitt huvud. Låren! När jag tittar på dem ser jag egentligen inget fel med dem. Dom är ju inte supermodell-lår, men dom gör ju vad dem ska. När jag slänger på vikt efter vikt på skivstången och kör mina squats så älskar jag mina ben - de är så starka! Men när jag tar på mig jeansen eller träningsbyxorna och dom är tighta så hatar jag dom där jävla låren. Kanske är det dags att förstå att det inte är logiskt att mina starka lår inte får plats i storlek small från Nike. Alltså, det fattar jag ju själv att dom inte gör... men ändå är det så svårt att acceptera? Ändå kan jag inte gå och köpa ett par nya jävla byxor...
Ni ser ju. Jag ser inte ut som tjejerna ovan. Jag har fortfarande fett på kroppen, och det är okej. Men vad som inte är okej är att jag oroar mig över vad alla andra ska säga... det värsta av allt, är att jag är orolig över vad min familj och mina vänner kommer tänka! Hur sjukt är det? Dom bryr sig inte ett dugg om hur jag ser ut, det vet jag. Jag bryr mig inte om hur dom ser ut - jag älskar dem ändå. Ändå tänker jag "åh, de kommer titta på mina lår och tänka att jag gått upp i vikt, igen..." Jag väljer att lägga så mycket tid på det negativa, istället för att faktiskt komma ihåg att jag var snabbaste tjejen på rodden i veckan, eller att jag satte ett PR på Clean & Jerk, eller att jag är en jävel på double unders helt plötsligt!
Jag fiskar absolut inte för komplimanger med det här inlägget. Jag har gått runt med det här inombords och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att andra tänker precis likadant. Men inte fan är det värt att ge upp CrossFit för att jag väger 5 kg mer! För att mina jeans inte passar längre. Det är inte alls värt det. Nästa mål förutom 128# jerk? ;) Att lära mig vara okej med det jag har. Jag är frisk, jag lever, jag har en stark kropp. Fokusera mer på det istället för tråkiga ideal.
Starka CrossFit-brudar. (I do not take credit for photo: found via this page.)
