Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Jag vaknade imorse efter att ha sovit åtta timmar och var fortfarande trött. Jag har druckit te och kaffe och fortfarande är jag lika sömnig. Att plugga databaser gör det inte så mycket bättre. Behöver jullov nu! Behöver träffa min mamma och pappa som tar hand om mig och lagar god mat åt mig.

Mitt i tvättandet igår så bestämde CJ sig för att vi skulle promenera ner till Circle K på hörnet. Jag letar desperat efter ett par mjukisbyxor och dessa är de enda jag hittade. Önskar de kunde transform till något snyggare.

Min dator-kurs är otroligt krävande, och det tar mig minst två timmar efter varje lektion att plugga för att få in allting. Jag har aldrig behövt plugga så mycket för ett ämne förut, förutom matte. Men, det går med mycket Diet Coke och en hund som inte behöver kissa var femte minut. Haha. Nejdå, så ofta kissar han inte.

CJ jobbar sjukligt mycket just nu mellan sina två jobb. Mellan lördag och söndag får han in 32 timmar, och sedan jobbar han fyra timmar på eftermiddagen mellan måndag-lördag. Så totalt 56 timmar i veckan. Sedan pluggar han 75 % så needles to say så är han rätt slut. Dock så blir det bättre när brottarsäsongen är slut, då lugnar det ner sig.

Och det går bra med Ripley. Vi har köpt diverse träningsböcker och vi är i full gång med att träna rackaren. Tålamod, tålamod, tålamod. Han gör bra ifrån sig dock, och glad är han! Dessutom världens sötaste. Någon frågade om han kommer bli större och ja, det kommer han. Ca 100 pounds kommer han väga. Vi är dock osäkra på vad för raser han är. Men det visar sig nog när han blir större.

Happy Thanksgiving! Idag firar vi denna dag med en himla massa mat. Jag och CJ ska iväg till en vän för middag, sedan till Zee för att umgås och ikväll blir det en get together med hela familjen Sisson för desserter. Black Friday reorna öppnar vid midnatt, så då ska jag till gallerian med Kendal för att delta i the madness. Have a happy and delicious Thanksgiving!

Så här ser det ut när man går upp för trapporna till lägenheten. Jag älskar detta ställe!

Lämna in skolarbeten online då mina lektioner idag blev inställda.

Skriva klart mitt behevioral change project för Psykologin.

Städa lägenheten inför Thanksgiving.

Ta mig en joggingtur.

Leka med Ripley.

Undergraduate = Bachelor's Degree. Graduate Degree (Grad School, ex: law school) = Master's eller Ph.D.

Tydligen så gillar Ripley inte svenska versionen av Cosmopolitan...

Jag känner att det här kräver ett svar. Visst skulle det vara lättare att gifta sig. Men, jag skulle aldrig göra så mot CJ. Dagen jag gifter mig så gifter jag mig för att jag vill. Inte för att det underlättar. Om det är med CJ så vill jag att han vet att jag gifter mig med honom för att det är någonting som betyder något för oss. Så många utlänningar gifter in sig i det här landet bara för att, och det är inte rätt. Kanske kommer giftemål på tal kring tiden då jag håller på med min Bachelor's degree. Men just nu är jag för ung för att gifta mig. Dessutom kanske jag och CJ inte alls gifter oss med varandra. Vi har trots allt bara bott med varandra i vårt egna sälle i lite över en månad. Det kanske inte funkar mellan oss.

Visst är det dyrt att studera som internationell student, men efter två år klassas jag ändå som in-state resident och priserna är lika som för amerikanska medborgare. Visserligen får jag inte studielån eller bidrag genom USA, men det drar ner kostnaderna en hel del. Men jag har sagt från dag ett att jag inte ska gifta mig för papprenas skull. Jag vill absolut inte låta kort och bitchig med mitt svar, men jag vill även att min åsikt är klar på den här punkten.

Min stil är... obefintlig! Hehe. Nejdå, men jag är en simpel skinny jeans, t-shirt eller linne, kofta kind of girl. Sen jag blivit mer bekväm i min kropp har det blivit mycket shorts och transparenta toppar, också. Men det går i perioder.  Jag gillar inte långklänning, då jag känner mig väldigt out of place i en sådan. Angående smycken så tycker jag det är i vägen med stora halsband. Jag föredrar silver, och just nu har jag alltid på mig mitt bissmarck armband som jag fick av min pappa. Och förlovningsringen. Jag skulle säga att jag gillar mer klassiska, simpla smycken än typ fjädrar och så.

På sistone har det inte blivit mycket shopping alls. Det har varit rätt tight med att få ihop budgeten med lägenheten, så jag har fått hålla på shoppingen. Men igår var jag till Forever 21 och köpte en ny svart kavaj och en transparten knut-top. De senaste två åren har jag dock inte varit speciellt nöjd med hur jag sett ut, så det har varit perioder med leggings, tunikor, koftor osv. Men nu är det ändring på det, eller hur?! Forever 21 är förresten min favoritaffär. Mycket preppy toppar och superfina koftor. Älskar Forever 21!

Hej! Tyvärr kan jag inte svara på den frågan. Det involverar helt enkelt en massa googlande. Först skulle jag dock skriva ner kriterier. Vad är det du vill ha. Vilken stat? Storstad, naturliv, strand? Stor eller liten skola? Privat, statligt eller community college? Vad är du intresserad av - livligt studentliv? Sporter? Högt rankade professorer? Nivån på undervisningen? Hur vill du bo? Dorms, off campus housing, eget boende osv.

Tempe och Tucson här i Arizona är fantastiska studentstäder. Det kryllar av studenter och det finns studentliv så det heter duga. Dock så har Arizona ett väldigt dåligt transsportsystem om man inte har bil. Det är svårt att ta sig runt om man inte har en egen bil. Så det kanske du också bör tänka på. Allting ligger inte inom gångavstånd, även om de större college campusen har en hel del att erbjuda på location.

Jag tränade med Frank idag, min PT. Vi tränade även i tisdags. Han fick nyss om att jag inte hade träningsvärk efter träningarna, så i tisdags körde vi ett mördarpass med bicep/tricep. Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, haft sådan värk i armarna. Det är bortom träningsvärk. Det gör ont. Så idag körde vi ben, och det var squats och massa annat "kul". Hur som helst. Till mitt syfte. Jag är så glad att jag tränar med honom. Han tränar mig efter vad jag behöver. Inte bara som en kund, som många andra gör.

Idag efter tränignen så gav han mig mina nycklar och min mobil som han brukar ha när vi tränar. Han såg att jag hade ett Yogurtini (frozen yogurt) VIP kort på nycklarna. Han tittar på mig och skakar på huvudet på skoj. Jag säger "du vet att du gillar yogurtini, jag vet nog att du går dit ibland." Han drar upp tröjan och säger "du tror det?" Samtidigt spänner han magmusklerna. Herre min skapare. Jag blev nästan uppenbart generad. Jag brukar inte bli imponerad men de var så definerade. Hehe. Berätta in för C, okej?

Jaja. På mitt initiativ så vägde jag mig idag. Frank har aldrig sagt åt mig att väga mig för han säger att det inte spelar någon roll. Jag har muskler och jag vet att jag äter hälsosamt och lever hälsosamt. Jag har varken gått upp eller ner i vikt sedan jag vägde mig sist vilket var för några veckor sedan. Jag är så glad att jag äntligen börjar komma till rätta här borta med allting. Det känns bra nu. Jag har börjat släppa hetsen och det är så skönt att slippa tänka på det! Och jag är så glad att jag har min PT som är där för att guida mig. Och inte nån jävla idiot som försöker hetsa mig ner i vikt. Jag är glad att min PT fokuserar på mig och min styrka, istället för hur jag "kan se ut." (Förrsten, min förra PT fick sparken från gymmet!)

Idag har vi haft Ripley i en vecka. Det värmer så att se hur mycket han kommit att lita på oss. Vi var oroliga då han var en stray. Men så länge har det gått bra. Nu sover han sött på golvet vid mina fötter. Någon som vill gissa vad han är för sorts hund? Veterinären sade schäfer/labrador mix. Vi trodde Mastiff och något annat. Han har inte riktigt samma kroppsform som Mastiff, men ansiktet liknar. Vad tror ni?

Hej! Jag och CJ har faktiskt pratat en hel om det här. Vi är väldigt olika som personer han och jag. Han är väldigt impulsiv, och när han får en idé så går det inte att resonera med honom. Han ser det mesta som fördelar när ha vill ha något, haha. Jag å andra sidan är väldigt skeptisk till det mesta. Jag är den tråkiga som säger att vi inte har råd, tid eller borde göra någonting. Nu kanske jag verkligen drar oss till det extrema, men vi ser väldigt olika på saker.

Dock är det ju så här som vi kompletterar varandra! Han är väldigt positiv och jag är kritisk. Jag får honom att lugna ner sig lite och bli lite mer kritisk, och han får mig att se en fråga eller tankesätt ur ett annat perspektiv. Det gäller att kompromissa. Men visst leder till långa diskusioner ibland när vi är så olika, men för det mesta så lär vi oss båda någonting av varandra.

Lite off track så där, men något jag och CJ absolut inte drar jämt om är: dödstraff, vapenlagar, politik och hur han anser att kvinnor skall behandlas. Mind you now, han är en väldig gentleman. Han håller upp dörrar, ska bära mina kassar, jag ska inte bära något tungt osv. Jag blir galen! Jag är tjej men jag är då start också för den delen! Inte ska vi lalla runt det inte. Jag tar saken i egna händer. Efter tre år så låter man mig äntligen göra saker själv (byta lampa, borra i väggen, spika upp hyllor, skruva...) Han kan låta väldigt gammaldags för er, men det är bara kulturen och sättet han blivit uppfostrad.

Att träffa en tjej från Sverige har definitivt givit honom andra perspektiv på saker och ting. Och att vara med en amerikan har definitivt lärt mig att se saker på ett anna sätt. Jag kanske inte alltid håller med honom, men jag kan förstå honom.

Jag är så oerhört tacksam att jag är här där jag vill vara. Även om jag gråtit så jag inte kan andas för allting är så överväldigande så är jag tacksam att jag är här.

Jag är tacksam för Christopher. Han håller mig när jag skakar och gråter och tror att jag inte orkar en dag till. Han har tålamod med mig. Jag är tacksam att han stöttar mig i allting jag väljer att göra, och att han låter mig vara precis den jag är. Inget mer, inget mindre.

Jag är så oerhört tacksam över mitt liv här. Jag har vänner i skolan som jag uppskattar. Personer som tar mig igenom skolan med ett leende på läpparna och personer som får mig att skratta varje dag.

Jag är tacksam för min familj. Dem som alltid stöttat mig. Dem som låter mig fatta mina egna beslut även om det kanske inte är de bästa besluten. De låter mig skaffa erfarenheter genom att göra rätt och genom att göra fel. Oavsett så är de här för mig. Tack Mamma, Pappa, mina syskon, mina morföräldrar, min moster med familj, min morbor och alla familjevänner som varit där så länge jag minns och även tack till alla som jag inte känt så länge men ändå stöttar mig i allting jag gör.

Jag är tacksam för mina vänner i Sverige. Vi behöver inte höras varje dag, vi vet ändå vad vi betyder för varandra. Jag saknar er så.

Och tack till er som läser. Människor jag aldrig träffat stöttar mig och skriver vänliga kommentarer. Att ni tar er tiden att kommentera hos en okänd människa är så fin. Tack!

Sist, men inte minst, är jag tacksam för mig själv. Låt det låta egoistiskt, men jag är tacksam för att jag inte ger upp. Det har varit jävligt jobbigt på sista tiden med skola, livet, förhållanden och annat som händer. Det har varit många kvällar då jag gråtit men det har även varit dagar jag skrattat så jag gråtit. Men jag är stolt över att jag inte gett upp. Det är viktigt att tänka på allting jag har att vara tacksam över när det känns jobbigt. Och jag är så glad att jag har så mycket att vara tacksam över.

Nu sitter jag i the Q building med Caitlyn. Jag har inte lektion förrän 12.00 men jag vill inte gå! Jag skulle gjort min muntliga presentation i måndags men det fanns inte tid, så jag ska göra den idag istället. Jag är supernervös. Jag kan mitt ämne men ändå. Tanken att stå däruppe och prata engelska inför alla är lite läskig. Jag har inget problem att delta i klassdiskusion, men att stå där uppe är lite terrifying. Så nu tycker jag att ni håller tummarna för mig och sänder mig bra energi eller något sådant.

Gammal bild, blond tjej.

Snörade på mig mina gymskor, inte joggingskor, och sprang en fem km-runda idag. Jag testade om jag skulle få ont i benhinnorna, vilket jag inte fick! Jag sprang runt vårt nya område och försökte hitta en trevlig runda att springa. Jag kunde inte hitta en bra takt för att rädda mitt liv. Dock så är det inte ovanligt för mig när jag springer i nya trakter. Blir liksom stressad på något sätt. Springer fort, springer långsamt. Springer otakt. Blir stressad. Blir trött.

Jag har inte sprungit utomhus på fyra veckor tror jag. Det var i alla fall hutlöst tungt och det gick inte speciellt fort. Stängde av klockan på fem km. 27 minuter. Varvade ner de sista 300 meterna. Jag hade inte heller ätit idealt innan så jag kände mig fullkomligt slut när jag kom hem.

Hur som helst. Vädret ligger på ca 20-25 så förhoppningsvis tar jag mig ut lite mer nu. Jag tränar kondition på andra sätt men jag saknar att jogga. Dock så saknar jag att jogga i skogen. Även om vyerna här med bergen är otroligt vackra så tycker jag inte om att jogga på asfalt bland massa bilar. Inte speciellt avslappnande. Nåja. Nu ska jag ut med Ripley, sedan sova!

Idag måste jag plugga hela dagen. Jag har en muntlig presentation imorgon i Psykologin, sedan har jag datorkunskapsprov på åtta kapitel på tisdag. Det tar liksom aldrig slut. Men om en månad så har jag final exams i alla ämnen och sedan jullov! Och då blir det Sverige!

Hoppas ni haft en trevlig helg, Sverige!

Meet Ripely. Mellan 7-10 veckor gammal. Troligtvis en Schäfer/labrador mix. Vi trodde Pitbull men veterinären sa att han inte var det. Söt är han i alla fall!

Nu ska jag iväg och mingla med CJ:s jobb och alla anställdas respektive. Får se hur det går. Hehe. Jag har sminkat mig så förhoppningsvis ger jag dem ett gott intryck av Sverige ;)

För det första. Vem är du att säga att jag är dum? Jag delar ju verkligen av mig av allt i min blogg så ni känner ju mig som vi vore bästa vänner? Nej, just det. Angående hunden så har CJ levt med hund i hela sitt liv. Han vet vad det går ut på. Han vet hur det är att träna en valp. Han vet att man måste ta dem till veterinären och massa, massa annat.

Tror ni även det här är ett beslut som vi fattar över en natt? Vi har pratat länge om att skaffa hund. Innan vi flyttade in till lägenheten. Vi skulle aldrig ta hand om ett djurt om vi inte har tid, pengar och kärlek för djuret.

"Hur ska ni ha råd när du skriver att ni äter ramen nudlar till lunch?" Ta allting med en nypa salt. Det skulle väl inte vara roligt att läsa om jag inte skojade lite. Var inte så bokstavliga. Tänk utanför ramarna.

Slutligen. Läser ni endast för att kritisera mig och mina val så tycker jag att ni kan sluta läsa. Jag har ett bra liv i en fin lägenhet med en underbar kille. Jag har en bra familj som stöttar mig i mina val och låter mig misslyckas och lyckas i det jag väljer att göra. Men det sitter alltid någon bitter människa bakom en dator-skärm som inte klarar av att andra har det bra. Inte fan tänker jag sticka under stolen att jag har det bra just nu. Men jag har kommit hit själv. Och mitt liv är långt ifrån perfekt. Därför tycker jag ni ska vara väldigt försiktiga med era uttalanden i kommentarsfältet.

Vi var över till CJ:s gamla granne för att hämta lite jagat kött som de brukar dela med sig av. De har precis hittat en hund. En liten övergiven valp som de tagit in. Och dem hittar inget hem till den. CJ är lika glad som ett barn på julafton. Jag är lite skeptisk.

Hur som helst. De tillfälliga ägarna ska ta hunden till veterinären för att se hur gammal den är och vad det är för ras. Vi tror att det är en mastador (mastiff och labrador mix). Så med andra ord blir det en stor hund.

CJ har till och med gjort ett schema. Hur jag går i skolan och hur han jobbar. Vem som kan gå ut med den på vilka tider och han har tittat upp hundparker i området.

Jag har sagt till honom att vi ska vänta och se innan vi skaffar ett djur (detta var innan de hittade hunden). Nu är han inte tyst om det. Han googlar och goolar och ger mig varenda liten uppdate på problem, vikt, längd, hår, träning och allt annat...

Like a kid on christmas. Han har ju alltid haft hund, så jag förstår saknaden att vara utan en. Vi får se hur det här går... så. mycket. jobb. Det är inte bara att "skaffa en hund." Det är ju trots allt vaccinationer, kastrering och ett helt nytt liv som skall tas hand om.

Idag har det gått ett år sedan Peter dog. Jag önskar jag vore hemma idag så jag kunde gå till graven och lämna en blomma. Peter skulle hatat det. Sedan skulle jag pratat lite med honom, det hade han inte heller gillat. "Jag kommer ju vara död, då hör jag dig inte!" Det skulle han sagt med sin finlandssvenska. Just därför skulle jag göra det, bara för att retas! Haha. Peter, jag saknar dig så mycket och jag önskar du vore här.

CJ har sagt att han inte är emot att flytta till Sverige. Haken är väl det att det kan vara ganska svårt att få jobb för honom. Men planen är att vi stannar i USA till han är klar med sin Bachelor's degree, i alla fall. Sedan får vi se vad vi vill göra. Vi har även pratat om att flytta från AZ men det är inte så "bara" när man pluggar och inte har jättemycket pengar.

Hur som helst. Vi är inte planlösa, men vi har inget konkrekt planerat då vad som helst kan hända.

Jag och Malin i San Diego, CA, 2009.

Idag fick jag skypea med Malin. Vi har inte pratat sedan jag flyttade. Vi plockade upp där vi lämnat saker och det är som det alltid varit. På hennes födelsedag nästa år har vi känt varandra i tio år! Hon var ny i klassen (på sin födelsedag!) och vi satt vid samma bord. Resten är historia. Vi pratade och insåg att vi varit vänner i tio år. Det är helt sjukt!

När jag är nere så ringer jag någon av mina bästa vänner. Någon av de tre som varit där i flera år. Dem som alltid varit där för mig, oavsett vad. Det spelar ingen roll vad det är, på något sätt så ler jag innna konversationen är slut.

När jag var ifrån CJ och var nere så höll jag mig sysselsatt! Jag fikade med mina vänner, gick på bio, tränade tillsammans med en kompis eller bara gick på en promenad med någon.

Något som är lite mer pinsamt är att min katt alltid får mig på bra humör. Vi leker jaga eller något, det piggar alltid upp mig! Hehe.

Jag kan inte säga vad du ska göra för att må bra, men att befinna sig runt sina vänner brukar alltid vara effektivt!

Jag är helt slut. Jag har spenderat hela dagen med att skriva en cause and effect uppsats och pluggat psykologi. Jag tog även en pluggpaus för ett träningpass som körde slut på mig. Jag har dessutom redig träningsvärk i benen efter PT:n i fredags. Jag sade till honom att jag ville träna så hårt att jag inte skulle kunna gå dagen efter. Be careful what you wish for. Jag kommer nog somna i soffan ikväll. CJ jobbar till 10. Han har jobbat dubbel-pass vilket är 16 timmar. Stackars kille.

Här har ni det mörka håret. CJ säger att han fått en ny flickvän. Jag blir lite rädd jag när kollar i spegeln innan jag inser att jag faktiskt färgat håret.

Japp, och då har CJ ändå tandförsäkring som täcker en del. Men i detta land så kostar det att gå till tandläkaren/doktorn om man inte försäkrar sig för hutlösa summor. Som alla inte har råd med. Tråkigt. Vi kan ju ta ett exempel. Jag köpte tandförsäkring i Sverige för att jag har ett implantat. De placerade mig i en "dyrare" grupp och jag betalar 1100/år. Då är allting "gratis" när jag går till tandläkaren. CJ betalade 8000+ för en rotfyllning, med försäkring. Ta vara på Sverige, mina damer och herrar. USA har fantastisk vård - om man har råd att få den!

Varje gång vi är inne på en affär som säljer en Tassimo blinkar jag med ögonen till CJ. Jag vill så gärna ha denna fina. Jag slösar ju jättemycket kaffe när jag kokar på morgonen och inte dricker allt... men han förstår inte! Dessutom fick vi punga ut $1200 för en rotfyllning idag. Eller tja, CJ fick. Så det blir nog ingen Tassimo i Jansson/Sisson hushållet... men jag kan gå och klappa på den varje dag i alla fall. Vad kostar den i Sverige? Här går den på $100 vilket visserligen inte är farligt. Men $100 dollar vi måste lägga på annat (hatar hyra).

Gammal bild men mitt hår är nu ungefär samma nyans. Gick in till frisören och bad om min naturliga hårfärg tillbaka och vips var jag mörkhårig. Dock är det en nyans mörkare än min naturliga för annars skulle slingorna lysa igenom. Det känns bra dock. Jag har verkligen inte råd att hålla på att färga utvxäxten på det blonda. Dessutom var det riktigt risigt och torrt. Ni får se bilder senare! Puss

Fin bild från helgen.

Jag sitter i soffan och gör allting utom att plugga. Lägenheten är fin och luktar gott för jag har städat. Vi har ingenting att äta hemma, förutom kyckling, vilket vi ätit i fem dagar. What to do? Nåja, jag har matteprov imorgon så jag måste ta tag i det. Ha det bra så länge, Sverige! Och tack för era förslag på vad jag ska blogga om!

Jag i Schweiz.

Jag har ingenting att blogga om. Kan inte ni komma med förslag? Okej, tack!