Kansas City and Mr. and Mrs. Zacker's Wedding
Kommer till Kansas och det är 47F ute. Svinkallt!
Höst när den är som finast. Bröllopet var i en kyrka på Fort Leavenworth, en militärbas.
Jag var alldeles exalterad över löven!
Så jag började kasta några i luften... hehe
Jag drog till den "amerikanska posen". Jag lever för övrigt i min AZ-bubbla. Axelbandslös klänning och inga stumpbyxor. Hallå, det är höst i Kansas. Dum tjej.
Jag och CJ.
Alisha och hennes biologiska mamma (som hon träffade för första gången på femton år!) Brudgummens mamma, samt två brudtärnor!
Vackra bruden.
En bättre bild på klänningen.
Austin väntar på att Alisha ska gå ner för altaret. Så himla stilig i sin uniform!
"It is my pleasure to pronounce you husband and wife."
Bästa åket!
Reception dinner
Fina höstfärger.
Fin utsikt från mottagningen.
Och strumpebandet åkte av... hehe!
Kansas City Airport
Tack för de fina kommentarerna som ramlat in på sista tiden. (Mimmi, jag ville inte godkänna din kommentar utan tillåtelse, den kanske är personlig för dig. Hur som helst, den var jättefin. Så, tack!)
Just nu sitter jag och CJ på flygplatsen i Kansas City. Vi har haft en otroligt trevlig helg. Austins (CJ:s systers man) familj är otroligt trevliga, och dessutom är halva familjen från England. Väldigt intressant vistelse! Alisha var så vacker igår när hon gifte sig. Bilder kommer snart!
Just because
Eftersom det förra inlägget var lite tråkigt så slänger jag upp en bild som får mig på lite bättre humör :) En gammal bild på mig och älskade Chili, som jag saknar att gosa med på morgnarna.
Jobbiga tider
Jag har varit rätt nere på sista tiden. Jag längtar hem, jag känner mig otillräcklig, jag har ingen motivation till skolan. Helt enkelt så är det mesta rätt tråkigt.
För några dagar sedan så slog det mig när jag konditionstränade svettig som en gris på eliptical maskinen. För nästan precis ett år sedan så dog min mammas man (jag kan inte kalla honom styvpappa eller låtsaspappa, han skulle skrattat åt det). Men han kallade mig för sin dotter. Det var en stor förlust och det känns i kroppen att det är den tiden på året. Det var himla jobbigt för ett år sedan.
Det suger att förlora någon. Livet blir så definitivt. Ena dagen är dem här, andra dagen inte. Ett helt liv, en hel personlighet - allting försvinner. Det är den konstigaste känslan i världen. På ett ögonblick så är det borta.
Jag saknar honom så himla mycket. Jag vill så gärna berätta om allting jag varit med om. Hur långt jag faktiskt kommit. Han flyttade in med mig och min mamma när jag var 12 år, så i 7 år så var han en del av mitt liv. Det är konstigt hur livet förändrades så fort, för ett år sedan. Det gick från att vara jag, mamma och Peter till bara jag och mamma.
Jag önskar han kunde se oss, även om jag inte tror på det (det gjorde inte han heller). Jag önskar han kunde se hur mamma har klarat sig så bra, eftersom han var så oroligt för det. Hon går upp varje morgon, hon går till jobbet, hon tränar, hon fick sitt svarta bälte, hon umgås med sina vänner. Hon har inte låtit sorgen ta över hennes liv, även om sorgen så klart är närvarande varje dag - mer eller mindre. Jag önskar han kunde se mig. Hur det går för mig i skolan, hur jag och CJ har börjat vår liv tillsammans. Hur vi har det här i lägenheten. Jag vet att han skulle varit så glad för min skull!
Det har snart gått ett helt år. Det har gått så långsamt, men ändå fort. Man lär nog sig aldrig att komma över någonting - bara att leva med det. Vissa dagar bättre än andra. Men jag vet att Peter visste att både jag och mamma skulle klara oss. Även om han kanske inte ser oss, så visste han det när han var i livet.
Vi saknar dig så, Peter. Och jag är evigt tacksam att du väntade att lämna oss till jag kom hem. Att du orkade och ville vänta. Det kommer jag aldrig någonsin att glömma.
Kansas City, Kansas.
På fredag sticker jag och CJ till Kansas City, Kansas. Inte Kansas City, Missouri. Haha. Hur som helst. CJ:s styvsyster, Alisha, ska gifta sig. Hon är redan gift men ceremonin är i Kansas då mannens familj bor där. Egentligen skulle jag och Cindy åka, men hon får inte flyga för sin läkare. Så CJ, som egentligen skulle jobba hela helgen, fick dra i en hel del trådar för att få ledigt. Så i sista minuten fick han ledigt och nu åker vi på fredag. Vi har ingen aning hur vi tar oss till bröllopet eller vart vi ska bo - men dit ska vi! Jag har aldrig varit i Kansas så det kan bli kul.
School
Jag sitter just nu i skolan och skriver en psykologianalys på droger och beroende. Inte det mest spännande men det är vad det är. Det händer inte så mycket här borta. Jag har en hel del att göra i skolan mest hela tiden, och det tar upp mycket tid. Vårt största problem är dock vad vi ska äta till middag varje dag. Vi har ätit så mycket kyckling att jag snart blir en kyckling. Hehe! Nu ska jag knalla iväg på lektion. Har galen tandvärk igen. Inte kul!
På dagens agenda
Åka till skolan och låtsas vara smart. Träna. Dra CJ från sitt nya tv-spel och åka till Whole Foods. Köpa lite bättre mat. Känner mig lika uppblåst som en blåsfisk. Vill ha lax! Plugga. Sova.
Triathlon
Aj aj aj. Idag så jobbade några i brottarlaget och jag och CJ i Tempe. Det var ett triathlon och vi delade ut vatten, sportdryck, proteinbarer och is. Det var så inspirerande att se dessa människor simma, cykla och springa. Även om det bara var ett "halvt" ironman. Men ändå! Killen som vann swichade förbi på två sekunder. Den kvinnliga leaden likaså. Häftigt! Vad som inte är lika häftigt är min solbränna. Shorts och t-shirt. Hot.
Kul
Så här kul har jag i soffan, framför tv:n. CJ kollar på en urtråkig film och jag gör ingenting. Tittade igenom bilder på datorn och jag inser att jag vill bli brunett igen. Vad tycker ni? Imorgon måste jag kliva up at the crack of dawn. Jag ska hjälpa till på ett triathlon med brottarlaget för att tjäna in lite pengar till dem (devoted coach's girlfriend right here!) Vi ska dela ut vattenflaskor och annat tråkigt. Klockan 6am ska jag befinna mig i Tempe. Yawn.
Pain in the abs
Så här taggad var jag när jag kom till gymmet. (Bilderna är dock inte tagna samma dag, men tänkte att de visar mina känslor rätt bra, hehe)
Och så här slut var jag 225 armhävningar senare. Jag var tvungen att ta igen de två dagar jag missat i armhävnings-utmaningen. Dessutom göra dagens armhävningar. Dog nästan. Fick även in trettio minuter kondition och 125 reps av lower abs.
Welcome!
Här kommer videoturen! Nu har vi bott här i en vecka och jag älskar det. Dock är lägenheten fortfarande väldigt opersonlig och simpel än så länge. Men det får ni ta!
busy times
Hej! Vi har fullt upp här på andra sidan pölen. Jag har en videotur av lägenheten till er, men jag har inte haft tid att lägga upp den än. Jag har fullt upp i skolan den här veckan, men på fredag är min engelska inställd så då är jag hemma hela dagen! Jag har även valt kurser för nästa termin! English 102, Cultural Psychology, Environmental Biology, Math och Introduction to Business. 16 credits. Så nog blir jag busy nästa termin också. Men det är bara kul :)
be proactive?
hej! har för mig att du använder proactive? hur funkar det för dig? är det bra? :)
Hej! Det fungerade inte alls för mig. Torkade ut min hud galet mycket och hyn blev värre. Väldigt lättirriterad. Jag gick tillbaka till mina neutrogena och lumene-produkter som fungerar mycket bättre för mig! :) Men jag har hört att många är nöjda med proactive!
Städa, diska, tvätta, packa
Jag ska aldrig mer flytta till en lägenhet på tredje våningen utan hiss. Speciellt inte med en 50 tums-tv och en soffa som är lika stor om Texas. Men annars är det toppen! Idag har jag diskat, tvättat och plockat upp alltig utom en kartong. Allting har kommit till rätta i köket också, så nu slipper vi äta pizza till frukost, lunch och middag. Här kommer några bilder, tagna med mobilen. Det är fortfarande väldigt tomt, och vi saknar definitivt tavlor och annat.
Dålig bild, men utsikten från vår balkong.
Det syns inte så bra men jag har blåmärken över hela låren. När vi bar tv:n och andra tunga saker upp för trappan så vilade jag dem på låren emellanåt. Idag är de väldigt ömma.
Här har ni en liten del av köket.
Annan del av köket.
Vårt kylskåp. Vatten, mjök, ägg, smör, pizza, coke zero, dr. pepper, tre tomater, en gurka, ett salladshuvud, två vitlökar och vitamin water. För att vara exakt. Ska handla mat imorgon.
Nick kom över med ett dussin rosor till mig i inflyttningspresent. CJ fick ett gallon med chocolate milk. Visst är dem fina?
Ni får se bilder på sovrummet, badrummet och vardagsrummet senare. Vi höll på att installera vårt internet när jag tog bilderna så det var lite rörigt. Men ni får se så småningom. Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag var nyss och tränade på gymmet här i området. Imorgon ska vi ut och handla mat (hungrig tjej) och en lampa till vardagsrummet. Dessutom ska vi köpa lågenergilampor. Vi kan bokstavligt talat få en solbränna av våra nuvarande lampor. Så himla ljusa.
our home
Det har varit en lang dag, men nu ar vi antligen hemma i var lagenhet. Vi far internet i morgon, jag bloggar mer da. Nu ska vi sova. Godnatt fran cave creek road.
flytt ... IMORGON
Vi får nycklarna till lägenheten en dag tidigare. WIHO!!! Must. Pack. Now.
to cool for school
CJ i skolan idag. Nästa vecka får vi välja kurser inför nästa termin. För min del blir det nog: matte, english 102, introduction to business, environmental biology och abnormal psychology (eller political science). Spännande! Imorgon har jag tre prov i computer information system. En tråkig kurs som jag måste ta för min degree. Hoppas allting är bra med er! Jag har verkligen kommit in i rutinerna här borta nu. Så skönt!
Believe it or not, I am still here
Inga bilder och inget intressant att uppdatera. Jag gar i skolan fran 8 till 14.00, sedan pluggar jag hela kvallen. Jag har sa mycket att gora, speciellt att fa ihop allting med skolan och flytten den har veckan. Sa, det blir nog inte sa mycket bloggning forran nasta vecka. Hang in there! Speaking of hanging in there. Vi raknar ner dagarna till vi flyttar ut, det gar sa sakta... men pa lordag!!
Ah, the freedom!
Jag är helt slut! Joggade 8,2 km idag i +30 C. Var lite vimsig efter det. Sedan fick jag låna Cindys bil. The freedom! Jag åkte till Target och handlade, åkte till Subway och köpte middag och hälsade på CJ på jobbet. Så himla skönt. Jag håller dock fortfarande andan när jag kör i korsningen 7th Street and Bell. Här kan ni läsa varför. Nu ska jag krypa i säng. Nästa vecka är packed. Skolarbete, packa inför flytt, handla saker inför flytt. Ugh!
bitter tjej saknar sin vän
Hade lite hemlängtan (läs mycket) tidigare. Förklarade för Mickis att min dag varit hemsk för att jag varit strandad vid huset hela dagen. Sedan gnällde jag lite över att USA är så stort. Vi är i samma land men så långt ifrån varandra. Men Mickis kom på den bra ideen att åka bil genom USA. Då har jag ju något att göra också. Fail? Jag har ju ingen bil....
Oh my - I am so busy
Old picture.
Jag har så mycket skolarbete att göra i helgen och den kommande veckan så jag snart drunknar i alla uppgifter. Men, men planering så går allting. Det är absolut inte tråkigt, bara väldigt tidskrävande! Jag är helt slut efter skoldagarna så när jag följer med CJ till brottarträningen somnar jag på brottarmattan även fast det är ett tjugotal högljudda grabbar där inne, plus superhög musik. Men en afternoon nap är alltid skönt!
Imorgon är det dags för PT igen. Benen är lite sega efter gårdagen, jag sprang 7,5 km. Fötterna och benen har inte riktigt vant sig att springa på asfalt än - i Sverige sprang jag ju alltid i skogen. Det saknar jag.
Nu ska jag duscha sedan krypa ner i sängen bredvid världens bästa kille. Ha en trevlig fredag, Sverige!
Steve Jobs
Som ni säkerligen hört fler än en gång så dog Steve Jobs igår. Jag såg detta tal med honom för ungefär två år sedan, och kommer fortfarande ihåg det. Jag funderar ibland på om det är värt det. Plugga här i USA och dra på sig hundratusentals kronor i studielån. Men det finns bara nu. Jag är himla lycklig här borta, och jag gör det jag vill göra. Kom ihåg det. Livet är alldeles för kort för att göra det man inte vill göra. Visserligen hann Steve Jobs med en hel del under sin livstid, men jag kan nog lova er att det fanns så mycket mer på hans agenda som han tyvärr inte fick vara med om. Så, titta på det här talet och tänk på det.
koncentrationssvårigheter
Jag somnade när jag skulle plugga på brottarträningen, och när jag skulle plugga när jag kom hem kunde jag inte koncentrera mig för att rädda mitt eget liv. Så jag tog tag i saken och stack ut på en lugn fem kilometers-runda. Det hade varit behagligt om det inte varit 34 grader ute. Nåja, jag rensade skallen men jag såg ut som en tomat när jag kom hem. Och svettig var jag. I typ en halvtimme. Bildbevis nedan.
the soreness from hell
Alltså. Träningsvärken från hell. Min mage värker vad jag än gör. Likaså ryggen. Det gjorde till och med ont att antecka idag i skolan. Illa. Vad som är roligt är dock att jag fick full pott och högsta möjliga betyg på min psykologi-analys. Score!
Challenge!
Denna utmaning håller jag på med nu. Armhävningar har aldrig varit min starka sida men nu jäklar blir det ändring på det! 25 armhävningar om dagen ska det vara den här veckan. Än så länge går det bra (jag är bara på dag två, hehe).
Nu ska jag iväg till gymmet och svettas lite. Tänkte plåga magmusklerna en aning. Det är alltid roligt.
Träningen, vikten och allt annat trams.
Jag tänkte att jag skulle uppdatera er angående mina tidigare dumma tankar. Jag har hittat tillbaka till träningen, men jag tränar inte lika mycket. Jag tränar max fyra gånger i veckan, och det känns bra. Igår hade jag en otroligt bra träning med Frank. Jag älskar att träna med honom. Han puschar mig och lyssnar på vad jag vill.
Det går bättre med vikten också. Efter kvällar med gråt och långa diskusioner så börjar CJ förstå mig mer och jag känner mig inte lika hopplös. Han har svårt att förstå hur jag resonerar kring min vikt. Men han vill ha en lösning till det mesta, och lösningen till detta problem är att lyssna på mig. Det finns inget konkret han kan göra för att trolla bort mina problem, och det har tagit honom ett tag att förstå det. Men han vill mig bara väl, och det värmer så att se det.
Mina matvanor funkar bra. Jag äter frukost, lunch, middag och mellanmål. Ibland köper jag en chokladbit eller så kanske vi köper frozen yoghurt med frukt någon kväll. Och det känns bra att komma dit. Jag unnar mig det jag vill ha, utan att få skuldkänslor.
Men hur är det annorlunda från förra gången jag var i USA? Tja, vi kan väl börja med matvanorna. När jag var här på mitt utbytesår åt jag aldrig frukost. Gjorde jag det så var det en bagel med massvis med cream cheese. Till lunch åt jag pizza, och ibland även en kanelbulle på det. Till middag åt jag vad Cindy lagade, vilket oftast var färdigmat, instant whatever, eller hämtmat. Oftast godis på kvällen också, eftersom mitt blodsocker var helt ur balans och jag var sugen på någonting hela tiden. Utöver det, noll fysisk aktivitet.
Det är klart jag visste att det jag åt när jag var här för tre år sedan inte var bra för mig. Men jag tänkte att jag kan ju unna mig det, jag är ju här för att leva livet! Jag ångrar det inte, men jag önskar jag visste vad det skulle komma att ha för inverkan på mig och mitt liv. Jag lärde mig mig av det och jag vet vad jag ska undvika nu.
När jag unnat mig frozen yoghurt på en tisdagkväll, exempelvis, så kom tankarna. "Åh, så här började det sist. Du unnade dig något en tisdag och helt plötsligt blev det mer och mer och sedan blev du femton kilo tyngre." Äntligen har jag slagit bort tankarna. Jag vet ju att jag är fysiskt aktiv, jag äter bra mat för mig kropp och jag vet så mycket bättre nu. Det tog bara ett tag att inse det.
Så, mina kära bloggläsare. Jag mår så mycket bättre nu, men jag vet att det kommer vara dagar då det är jobbigt. Men viktigast av allt: jag kände att det var okej att inte träna när jag inte ville. Och då tränade jag inte. Det kändes som ett stort kliv i rätt riktning. Jag vet att jag fortfarande har en del att jobba på och det kommer vara jobbigt, men även om det ibland är "one step forward, two steps back" så kommer man ju ändå tillslut dit man ska. Det kanske bara tar lite längre tid.
Historic Conversations
Åh, jag vill så gärna ha den här boken och inspelningarna. Det är läskigt hur fascinerad jag är. Det värsta är att det finns så många delade uppfattningar om Kennedy-familjen, och det kommer förbli ett mysterium då de uppenbarligen inte lever längre. Det är nog det som gör det så intressant. Vi kommer aldrig veta till hundra procent om det som påstås är sant eller inte.