NY BLOGG
Jag har tagit steget... jag har flytat min blogg! Det har varit fina år på blogg.se, men det känns som det är dags för något nytt. Jag vet inte riktigt om jag gillar den nya portalen, men gör jag inte det så kan jag alltid komma tillbaka hit! HÄR hittar ni nya bloggen: http://nattstad.se/emiliaiusa ...Seså! Spara i bokmärken!
Det absolut bästa under 2013
Photo via: Dreamcicle Studios
1 mile Run
Ni vet hur jag skrev igår att Laura ville springa en mile under 8 minuter? Vi sprang på 07:57! Det var en hel minut PR för henne! Så himla kul.
Så när man börjar träna så förväntar man sig att man skall få köpa kläder i en mindre storlek... Jag har fått börja köpa större tröjor och linnen. Min rygg/axlar bara blir bredare. Byxor och jeans är bara ett stort skämt just nu. Låren och rumpan växer, midjan är samma storlek. När man äntligen hittar ett par byxor som sitter bra över låren så är dem alldeles för stora i midjan. Min midja är en storlek 6, medan låren är en 10:a. Tack för den, CrossFit. Men sedan har jag blivit en jäkel på att lyfta vikter på sista tiden... :-) Jag kanske inte är supersmal och nätt, men jag är stark!
Detta förhållandet...
Mitt förhållande med CrossFit är konstigt. Love-hate. Ena dagen älskar jag det, andra dagen går jag gråtandes från gymmet för jag hatar CrossFit. Hatar lululemon hypen. Hatar Chalk. Ja, ni ser... Hur som helst. Idag skall vi göra 50 stycken Curtis P. Sist jag gjort det svällde mina lår upp dagen efter för jag hade sådan träningsvärk! Kul. Jag har också lovat Laura att jag skall springa en mile med henne innan passet. Hon vill bli bättre på löpning och siktar på en sub 8 min/mile, så vi får se hur det går idag! Jag lyckades med en 7:09 mile en gång, men vet inte om det händer igen... :)
Tack för i år, julen.
Jag vet inte om jag gör rätt med att publicera det här inlägget. Jag gnäller över skitsnack och drama medan jag själv berättar för er vad som händer (contradiction much?), men jag vill att ni skall se den absolut största kulturskillnaden jag lever med här borta. Det är så otroligt jobbigt att omges av människor som förtrycker och diskriminerar, men jag måste handskas med det. För de är ju min ingifta familj.
Efter tre ändrade planer så bestämdes det till slut igår att vi skulle fira jul med en av min svärmors vänninor, hemma hos henne. Hon har hästar och är väldigt cowgirl - blond, rosa boots, glittriga skärp. Ja, ni förstår. Det första jag ser när jag kliver in i huset är hon och min svärmors man, de står och beundrar ett gevär. Kramar om svärmors man som har en pistol på höften (vem skall han skjuta, jultomten?!)...
Efter allt jävla kramande man skall göra här borta så sätter vi oss och äter. Helt plötsligt börjar de prata om Duck Dynasty-dramat. Jag vet inte om ni hört om det i Sverige men en av snubbarna har tydligen uttalat sig om homosexulla och annat. Jag struntat fullkomligt i vad hans åsikt är, man kan inte förvänta sig att hela världen tycker lika - MEN, man skall förvänta sig att man måste hantera konsekvenserna när man är en offentlig person, jobbar för ett offentligt företag, och säger ganska vågade saker.
CJ klappar mig försiktigt på benet under bordet och jag känner att jag riktigt kokar. Jag är så fruktansvärt less, så fort jag försöker ha en skaplig konversation med min svärmor eller hennes man så säger de alltid "det är vår gudgivna rätt få säga vad vi vill utan konsekvenser!" Så jag säger till min svärmor, som är lite överviktig, "om någon säger till dig på jobbet att du är en fet jävla kossa, vill du inte att det uppmärksammas? Det är ju diskriminering!" Skulle kanske inte sagt det, men vadfan. Point proven liksom.
Men det är alltid så här. Jag är en jävla alien för jag tycker att homosexulla skall få gifta sig, jag tycker att det är okej om man är ateist eller om man är kristen, det spelar mig ingen roll. Men inte fan går jag och säger att alla som tror på gud är galna. Jag trycker inte min tro i ansiktet på någon! Vi (jag och min man) är praktiskt taget utfrysta från kusiner och syskon för att vi inte är troende och tror på herren i himlen, liksom. Hur sjukt är det inte?! Hur kan vi inte käka middag tillsammans? Är vi så olika för vi väljer att tro på olika skapelseteorier?! I've got news for you: det går att ha en trevlig middag ändå. Men det bästa under kvällen? Svärmor är osams(!) med sin bästa vän, och svärmors mamma slänger ur sig "hon är en häxa för att hon är jude!!!" Jag började nästan skratta. Men i hennes värld är det absolut det mest logiska.
Och det här med vapen. Vi har vapen hemma, men inte fan slänger CJ upp pistolen på höften när vi skall på julmiddag... jag orkar inte! CJ och jag har valt att inte involvera oss i familjen längre, för att det är bara massa drama och skvaller vid varenda middag. Det är liksom lag i familjen, och det är väldigt uppenbart. Jag och CJ har kommit till slutsatsen att dessa vuxna människor får fortsätta, vi kommer vid jul och påsk och säger hej, inte mer än så. Vi orkar inte med all denna negativitet. Jag frågar honom ofta hur han kan ha sådan öppen syn på livet/samhället/rättigheter när han kommer från en så pass insnöad familj? Jag är bara lyckligt lottad att jag träffat en karl som är så pass öppensinnad och varm som CJ är. Visst ser vi olika på några saker (vapenlagar bland annat), men hade han haft samma åsikter som resten av sin familj hade det inte riktigt gått vägen...
Merry Christmas!
På julafton firar vi inte jul härborta i staterna. Istället så tog jag, CJ och hundarna vår traditionsenliga hike upp för berget på morgonen. Dagen spenderades i lathetens tecken, och på kvällen så köpte vi varm choklad och åkte och tittade på alla dekorerade hus i området.
Idag så vaknade vi klockan 08:00 och öppnade enligt amerikansk tradition julklappar. Jag hade ju som sagt köpt en iPad till CJ i julklapp och han blev så glad! Nu är jag dock sååå avundsjuk, jag vill också ha! Nu ska vi snart iväg till CJ:s mormor och fira jul. Jag har bakat bröd och en dessert, så jag hoppas det smakar.
Så här såg det ut hos oss igår. Jag hatar CJ:s fotölj, men han har ärvt den av sin morfar, så jag säger inte så mycket... men skön, det är den.
Här är alla fyra julklappar jag fixat. Två till CJ och en till hans mormor och mamma.
Och här är min julklapp - ett armband med små diamanter i... så fint! Förra året fick jag diamantörhängen, runda studs, och jag har sagt till honom att han kommer ångra sig om han fortsätter med den här trenden... men jag klagar inte :)
The Weekend
Jag började helgen med att baka French Bread som Stephanie tipsade om på sin blogg. Det var indeed så gott som hon har skrivit!
Jag har varit lyckligt lottad och fått massvis med choklad skickat till mig så här i juletider! I fredags myste jag på soffan med Ripley, käkade aladdin och njöt av mina nya doftljus från Bath and Body Works.
Igår lagade CJ underbara köttbitar och jag gjorde hederlig svensk potatisgratäng. Vi käkade även vitlöksbröd så ni kan ju tänka er hur mysigt vi luktar idag... hehehe.
Idag när jag var ute på morgonpromenaden med Ripley så kom en chihuahua springande mot oss. Denne var lös och hade liksom inte en tanke på att stanna. Jag sade åt Ripley att sitta och håret reser sig lite på honom - MEN, han skällde inte eller något annat. Denna stackars lilla hund förstod inte att denne var ungefär samma storlek som Ripleys leksaker, och frukosten denne åt imorse kunde varit den sista måltiden. Tur för oss alla involverade att Ripleys tränings har betalat av sig och han satt tålmodigt och tittade på hundjäveln som struttade två meter framför oss. Till slut inser ägaren att hans hund är mitt över gatan, öga mot öga med en pitbull (de behöver ju inte veta att Ripley faktiskt är riktigt snäll och inte äter andra hundar, men han kan få TRO!), så han ropar på hunden. Guess what happened? That's right. Nothing. Till slut får han hundens fokus och drar in den i huset. Inte ens ett ursäkta eller "oj!" fick jag ur honom... hatar oansvariga hundägare, oavsett storlek eller hur vänlig hunden må vara.
Rolig shoppingupplevelse
Några ord är modifierade så min kära man inte kan kika in på bloggen och lista ut vad det är vi pratar om...
Orelaterad bild, bara för att.
Idag var jag iväg och inhandlade min mans julklapp. Jag åkte till fruktaffären (ni vet, ett ----- om dagen är bra för magen frukten?) och traskade snabbt in. Kvinnan som mötte mig i dörren frågade vad jag ville ha hjälp med, och jag sade att jag var där för att köpa en padda. Hon hänvisade mig till bordet och en snubbe kom upp till mig efter en minut. Jag berättade vad jag ville ha, han knallade iväg och hämtade den. Jag drog mitt kort i hans kortläsare i telefonen, skrev min signatur med fingret, fick kvittot mailat till mig, och ut gick jag. Hela upplevelsen gick på typ tre minuter. Troligtvis de dyraste tre minuterna jag spenderat i en affär, men ändå! Snacka om bekvämt. Jag hade tänkt att köpa paddan på Target men de har haft ett hack i säkerhetssystemet och kreditkortsnummer har blivit stulna. Nej, det har vi inte tid med så här inför julafton!
Jullov och träningsvärk
Vi sov till 10:00 idag... sedan var det en liten schäfer som var otålig och ville ha frukost och morgonpromenad. CJ börjar inte jobba förrän klockan 13:30 så vi lagade lunch tillsammans idag. Mysigt! Nu ligger jag på soffan och väntar på att åka till gymmet lite senare. Jag har träningsvärk i höftböjarna och benen, men det skall bli skönt att röra lite på sig idag. Det är ett lätt pass på CrossFit så det är okej. Jag har inga planer ikväll - bara slappa! Sträcktitta något på Netflix, kanske. Det här med jullov är inte helt fel, inte. Dock så väntar jag ivrigt på mitt studielån från CSN. Typ 500 kronor kvar den här terminen... the lovely life of a college student!
Fiesta Bowl Half Marathon
Jag ljuger om jag säger att jag inte är besviken med dagens lopp... men, med tanke på förutsättningarna så är jag nöjd med en målgång. Jag hade inte sprungit på en månad, och innan det så hade jag gjort 4 långpass innan jag gjorde illa ryggen och fick vila. Trots det så var jag bara en minut långsammare än förra året. Jag hade gärna velat ha ett PR, men vadfan! Jag sprang en halvmara imorse!
Det känndes fint de första kilometrarna, men kring mile 9 (14 km in) började det göra ont överallt. Höften, knäna, benen. Lungorna höll fint, men kroppen gjorde så ont. Ni ser ju att min pace för 10K var ganska bra, och jag hade velat hållt den hela racet, men det gick fort (långsamt, hehe) utför efter mile 9. Men vad är det som spelar roll i det stora hela? Att jag är frisk, hälsosam och min kropp kan springa en halvmara med lite träning inför det. Om det var kul? Nej det var det inte. Men ändå rätt häftigt att se att kroppen klarade detta med den mesta träningen från CrossFit.
Nu ska vi ut och äta mexikanskt. Som jag ska äta!!
Jullov!!
Jag är klar med mina slutprov! Jag har slitit som ett djur den här terminen och det har betalat av sig. Tre A och ett B. Det bästa? Ett B i calculus! Förstår ni?! CALCULUS. Det här lever jag länge på! Lyckades också med i A i microekonomi... vi startade kursen med 32 elever, vi slutade med 7. Resten hoppade av för att de hade icke godkänt.
Igår fyllde jag år och vi firade med en donut-tårta(!) på morgonen och middag på kvällen. Jag fick en jättefin Kitchen Aid som jag velat haft ett tag. Nu skall det bakas bullar och desserter inför jul! Imorgon skall vi även till IKEA för deras julbord går av stapeln. Mums!
My precious!
Och den här killen tog examen från skolan igår! 10 veckor kurs för beteendeproblem (han är rädd för allt!). Vi har jobbat på hinderbanor, rädsla för skateboards, bubbelplast, jobbiga situationer, stress, människor med läskiga hattar, rullatorer, läskiga statyer. You name it! Vi har tränat och tränat och äntligen så är han tryggare i sig själv. Han har alltid varit lite skittish men det har blivit värre på sista tiden. Dock har träning hjälp otroligt och vi kan säga hej till människor på promenad utan att bli nervös och utmattad av stress; vi kan till och med gå förbi huset med de läskiga skällande hundarna utan att han bryr sig (tidigare har det varit en stor stressutlösare). Det ni! Vi ska ta lite fler kurser till våren, kanske till och med advanced obidience om vi sköter oss bra nog... det är minst lika mycket träning för mig som för honom!
The Story of My Life
Trött som tusan. Slutprov i Calculus imorgon. Dricker Coke Zero och hoppas på att jag har en timmes effektivt studerande kvar i tanken... lyssnar på One Direction (whaaaat?) Så redo för jullov!!
Jag ska springa en halvmara om en vecka...
Jag ska springa en halvmara om en vecka och jag har inte tränat lika mycket som jag skulle velat (viljat?). För två veckor sedan så gjorde jag illa ryggen när vi gjorde 1x20 back squats. Jag gjorde 133# vilket är en helt okej vikt för mig - inte för tungt, inte för lätt. Dock så hände någonting och jag drog åt någonting i ryggen. Kunde knappt räta på mig på några dagar och körde oerhört lätt träning i en vecka. Ryggen är äntligen tillbaka till någolunda vanligt, men jag har inte löptränat på tre veckor. Jag hade en 16km runda inplanerad på Thanksgiving, men ryggen tillät inte. Så det längsta jag sprungit inför halvmaran är 14.5 km. Min average pace har varit snabbare så det är ju bra. Mitt mål blir i alla fall att ta mig runt. Jag hade hoppats på att slå 2:10:00 som jag sprang förra året, men hur kroppen känns just nu så är jag glad om jag kommer runt 2.1 mil!
Finals week är i full gång och jag har två slutprov - calculus och microekonomi. Självfallet har jag blivit superförkyd, det händer alltid när jag blir stressad såhär i slutet av terminen. Nåja! På onsdag är jag klar med skolan för den här terminen, och på fredag skall vi fira jullovet med IKEA:s julbord! Så kul!
Dear Santa or birthday gift giver
Har klämt på dessa finingar ett tag, men jag har faktiskt allt jag behöver. Men lite snö skulle inte vara fel :-)
December, I welcome you!
Idag när jag körde bil på väg till Scottsdale för att käka middag med mina vänner från gymmet så slog det mig att jag faktiskt bor här. Jag kan inte riktigt förstå det ibland. Utlandssvenskar - känns det så för er också? Jag kör ned för gatan och har svårt att förstå att dessa vägar och denna stad är mitt hem.
Vi firade tacksägelsedagen i torsdags. Det åts såklart god mat och vi umgicks med vänner och bekanta. Hudarna åt kalkon och alla var glada. Jag har haft turen att träffa några riktigt bra människor på mitt gym som jag börjat umgås med mycket. Det är skönt att kunna ta upp telefonen och ringa eller sms:a dessa personer, och jag vet att de finns där för mig. Det har tagit tid att hitta dem. Tänk på alla vänskaper man har - de uppstår ju inte på några dagar. Efter två och ett halvt år så känns det som jag har hittat rätt. Jag har startat ett nytt liv i USA och äntligen så känns detta liv, detta hus, dessa vänner, som hemma. Sverige kommer alltid vara hemma, men nu har jag två. Så december - du är välkommen. Det har varit ett fartfyllt år, och jag är tacksam för det som kommit utav det.
