Tack för i år, julen.
Tycker ni gör helt rätt!
Jag känner igen det där lite. Mest religionen. Jag bor i Georgia och min man som till och med har gått i kyrkskola i många år är ateist (whew) men släkten är väldigt kristen. Skänker större delen av sina pengar till kyrkan i testamenten till och med. Sysslar med bibelstudier. Jag har väldigt svårt att hålla tyst så det kan bli lite diskussioner ibland, men jag är glad att vi "får" vara ateister. Och håller vi oss bara borta från vissa samtalsämnen så går det faktiskt väldigt bra. Som tur är. Men vissa kulturkrockar kommer ta år att komma över tror jag. Om man gör det alls!
Min pojkväns föräldrar är missionärer och han vart homeschooled så det är helt otroligt att vi ändå har många lika åsikter. Jag förstår inte varför man måste rättfärdiga saker med religion. I Sverige är religion mycket mer privat. Jag förstår bara inte hur man kan tro på gud och jesus men samtidigt inte tro på människor. Det är inte logiskt. :/
Herregud! Du gjorde helt rätt och jag hade förmodligen blivit så förbannad att jag hade börjat argumentera eller åkt hem. Och speciellt när det kommer till pistoler, hade jag sett att de har de på bältet hade jag vägrat att vara i samma rum eftersom jag är så emot vapen. Ni är starka och det är svårt att ta avstånd från familjen men ni gör helt rätt!!
Min Lilla Bästaste Dotter,
tolerans är en egenskap som är svår att förvärva, ännu svårare att behålla - man måste hela tiden ifrågasätta sig själv och sina värderingar.
Du gör det bra. Låt inte intoleransen förgifta ditt sinne, låt inte släkten föra in snävhet i dina tankebanor.
Toleransen ger dig möjligheter att utvecklas, att hitta nya vägar i Livet - bli vidsynt istället för trångsynt.
När jag läser det här inlägget så bara kokar det i kroppen!
Jag pluggar på ett universitet i Missouri där jag dagligen får försöka att inte skrika och bli galen på alla kränkande och homofobiska uttalanden de mest kristna jenkarna kan kläcka ur sig. Att få höra att homosexuella är sjuka eller djävulens påfund är vardagsmat. Jag vet liksom inte om jag ska skratta eller gråta ibland..
Som tur är finns det även många underbara och mer öppensinnad jenkare (så som din man)!
Var utbytesstudent i Arizona året efter dig och minns att jag läste din blogg innan jag åkte och hoppades på att få slippa till AZ, och det gjorde jag ;) Har följt dig länge men aldrig kommenterat, men nu kan jag inte låta bli. Känner igen mig så otroligt mycket och har också alltid undrat om jag skall skratta eller gråta när dessa ämnen kommer på tal. Har alltid undrat när de vuxna i detta land skall växa upp, sluta snacka skit och sluta tycka illa om människor de inte känner, bara på basen av religion. Stod alltid upp för min åsikt, många må tycka jag var galen men så tyckte ju även jag om dem. Vet inte vad jag vill få fram med detta, kanske bara ge dig vetskapen om att du inte är ensam. Ha de gott och håll fast vid din åsikt! :)