Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Jag är så oerhört tacksam att jag är här där jag vill vara. Även om jag gråtit så jag inte kan andas för allting är så överväldigande så är jag tacksam att jag är här.

Jag är tacksam för Christopher. Han håller mig när jag skakar och gråter och tror att jag inte orkar en dag till. Han har tålamod med mig. Jag är tacksam att han stöttar mig i allting jag väljer att göra, och att han låter mig vara precis den jag är. Inget mer, inget mindre.

Jag är så oerhört tacksam över mitt liv här. Jag har vänner i skolan som jag uppskattar. Personer som tar mig igenom skolan med ett leende på läpparna och personer som får mig att skratta varje dag.

Jag är tacksam för min familj. Dem som alltid stöttat mig. Dem som låter mig fatta mina egna beslut även om det kanske inte är de bästa besluten. De låter mig skaffa erfarenheter genom att göra rätt och genom att göra fel. Oavsett så är de här för mig. Tack Mamma, Pappa, mina syskon, mina morföräldrar, min moster med familj, min morbor och alla familjevänner som varit där så länge jag minns och även tack till alla som jag inte känt så länge men ändå stöttar mig i allting jag gör.

Jag är tacksam för mina vänner i Sverige. Vi behöver inte höras varje dag, vi vet ändå vad vi betyder för varandra. Jag saknar er så.

Och tack till er som läser. Människor jag aldrig träffat stöttar mig och skriver vänliga kommentarer. Att ni tar er tiden att kommentera hos en okänd människa är så fin. Tack!

Sist, men inte minst, är jag tacksam för mig själv. Låt det låta egoistiskt, men jag är tacksam för att jag inte ger upp. Det har varit jävligt jobbigt på sista tiden med skola, livet, förhållanden och annat som händer. Det har varit många kvällar då jag gråtit men det har även varit dagar jag skrattat så jag gråtit. Men jag är stolt över att jag inte gett upp. Det är viktigt att tänka på allting jag har att vara tacksam över när det känns jobbigt. Och jag är så glad att jag har så mycket att vara tacksam över.