Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Hej! Tyvärr har jag inget på papper där jag kan säga "så här mycket har jag gått ner." Jag vet att jag vid en punkt vägt 72 kilo. Det var i april 2010. Innan dess hade jag inte vägt mig på ett år så jag kan väl ha vägt mer än så. I april 2011 så vägde jag 65,5 och just nu väger jag 60 kg. Så totalt har jag gått ner minst 12 kg sedan april 2010, men mer än så kan jag inte säga.

Dock var det aldrig något mål jag satte upp. "Nu ska jag gå ner tio kilo" utan det hände under två år. Under mitt utbytesår gick jag som sagt upp en hel del. Innan jag åkte vägde jag kring 60-61 kg, så jag är ju tillbaka till den vikten idag. Men jag ser helt annorlunda ut. Jag har aldrig varit så stark som jag är nu, och inte heller så uthållig som jag är. Dessutom har jag höfter och bröst som jag definitivt inte hade innan jag åkte.

Jag vill inte att ni ska tro att man kan endast vara lycklig om man är smal och vältränad. Så är inte fallet! Jag vill inte att ni som läser ska gå ut och träna för att ni vill bli smala. Träna för att hitta en sund livsstil. Träna för att få en stark kropp - en kropp som ska orka ta er genom livet i sjuttio år till. Träna för att må bra. Träna för att ni känner att ni vill göra det.

Börja inte banta eller följa olika dieter. Ät det som du och din kropp mår bra av. Sen kan jag förstå att det kan vara lättare att hitta självförtroendet om man är nöjd med den kropp man har. Men jag hoppas ni alla vet att er vikt inte är hela världen, och det spelar ingen roll hur ni ser ut. Ni är värdiga av kärlek, vänskap och välmående vilket som.

Jag har vänner som fallit i ätstörnings-träsket och det gör så himla ont i mitt hjärta att se dem plågas. De tror att de inte är tillräckligt "fina" eller "bra" för att vara värdig någon annans uppmärksamhet eller kärlek. Men det är dem. Jag hoppas verkligen att du hittar självförtroendet du saknar och att du mår bra med dig själv - men ta för guds skull inte till "dåliga medel" för att komma dit.