Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Har inte haft ork. Jag har inte ens haft ork att titta på avenged sevenfold dvdn jag köpte. Nåja. De senaste dagarna har varit lite... jag vet inte vad de har varit, men jag har ialla fall inte haft så otroligt roligt.

Det hela började med att jag har problem att hänga med i min engelska klass, min lärare är känd för att på ren svenska hata europeer och folk som inte är från usa. Det finns en term för det men jag tänker inte skriva det här, och jag tänkter inte påstå något sådant - men det går vissa rykten på skolan som ingen har undgått.

Hur som helst så har jag känt under en tid att jag inte hänger med i tempot, så jag har frågat om hjälp. Just nu är det gamla skrifter från 1600 talet som vi ska analysera - och jag har problem med att förstå den gamla engelskan. Jag har verkligen försökt, och frågat om extra hjälp - vilket jag inte fått, för hon är inte villig att hjälpa mig. Så jag tänkte att jag skulle vänta till vi hade vårt första test, och om jag inte klarar testet vet jag att jag måste få extra hjälp - eller byta till en annan klass där läraren är villig att hjälpa mig.

Hur som helst så berättade hon om testet igår, det skulle vara ett seminarium där vi disskuterar allting vi har gjort såhär långt. Ett av problemen i det är att jag var inte här för ett helt kapitel, det var innan jag ens kom till USA. Så min första dag frågade jag henne om det var något jag behövde ta igen, eftersom jag missat några veckor. Hon sa då att det inte var någon mening i att jag skulle jobba ikapp det, för det skulle ändå inte komma på något test.

Igår pratade jag med henne igen och sa att jag inte förstår hur jag ska kunna klara testet om vi ska disskutera saker som jag inte varit här för. Då sa hon att jag skulle allt ha tagit anteckningar från mina klasskamrater min första dag. Jag blev otroligt arg, men förklarade väldigt snällt att hon själv sagt att jag inte skulle bry mig om det. Jag fick ett "okej, jag kan inte göra så mycket åt saken - du ska fortfarande ta testet imorgon".

Det värsta är att testet är inför hela klassen, vi sitter i en ring, ett visst antal person - och disskuterar. De övriga, som inte tar testet, observerar och tar anteckningar på hur väl man gör under testet. Så imorgon kommer jag sitta inför hela min engelska klass och totalt misslyckas och alla kommer se det - på grund av att min lärare är en jävla dum idiot som inte är villig att hjälpa mig för att jag inte är amerikan.

Ursäkta påhoppet, men jag är inte den enda som har det här problemet. Så igår bröt jag ihop. Jag känner mig som ett totalt misslyckande för att jag inte förstår, och att min lärare inte hjälper mig gör inte det hela bättre. Jag har frivilligt valt att göra det här, jag är här för att lära mig saker och jag gör mitt bästa för att anpassa mig till en helt ny livsstil - men jag kan inte göra det fullt ut om folk inte är villiga att möta mig halvvägs.

Hur som helst så bröt jag ihop framför CJ igår, han ringde Cindy och där har vi en människa som inte alls var glad över vad som hänt. Hon mejlade min lärare och ingenting hände i stort sätt. Så idag gick jag och pratade med min studievägledare och det ser ut som att jag kanske kommer byta klass. För jag vill inte gå till skolan varje dag och känna att min lärare inte gillar mig och inte är villig att hjälpa mig.

Sen försökte jag prata med en annan lärare på skolan, och hon sa "jag ser inte vad problemet är - du pratar bra engelska, du har nästan ingen accent, så man kan inte tro att du inte förstår det här." Visst, jag kanske pratar bra engelska med det betyder inte att jag förstår allting. De andra studenterna i min klass har pratat engelska sen de lärde sig prata och de har studerat engelska mycket längre än vad jag har gjort. Jag kanske inte har lika stark accent som de tyska utbytesstudenterna har (ta inte illa upp nu tyskar), men det betyder inte att jag förstår skrifter från 1700 talet.

Jag vet inte alls hur jag känner just nu. Jag är upprörd på grund av att min lärare väljer att inte hjälpa mig, när jag verkligen behöver hjälp, jag är arg för att hon tvingar mig ta ett test som jag inte förstår någonting av, samtidigt som hela klassen kommer observera - och hon vet att jag inte kommer klara testet. Jag är glad, för jag har en underbar värdfamilj som lyssnar på mig och stöttar mig när jag behöver det, och jag är förolämpad för att jag nekas hjälp för att jag är från en annan del av världen. (Hon har inte sagt detta rätt ut till mig - men det har givits hintar).

Många av er kanske tycker att det här inte är en big deal, men det är verkligen frustrerande när jag försöker mitt allra bästa och det jag får tillbaka är skit.

Visst, att vara en utbytesstudent är inte alltid lätt eller en dans på rosor - jag vet. Vissa av er tycker kanske att "det är en del av skolan - get over it, du måste göra det". Jag vet att jag måste göra det, men jag vet också att en lärare är där för att hjälpa en elev. Undervisa. För det är en lärares jobb. Och i det här fallet har hon inte gjort sitt jobb och jag tänker inte låta det vara. Det är min rätt att få hjälp.