Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Det har varit en händelserik kväll. Inte med att det har hänt mycket, men jag har sagt mycket. Jag har äntligen sagt hur jag känner/kände angående vissa saker, jag har tagit tag i saker och rett ut dem - och det känns så himla bra. Jag har varit helt ärlig, sagt varenda liten detaj som varit on my mind som stört mig den senaste tiden. Förut har jag känt att det finns så hima mycket jag vill säga, men jag har inte haft modet. Tack för att ni lyssnat på mig.

Det finns mycket mer jag vill få ur mig, så det kommer nog bli ett långt inlägg.. Läs om ni orkar. Det är som sagt ungefär en månad kvar i skolan, vilket jag nämt rätt många gånger så är jag just nu skiträdd! Jag ska flytta härifrån snart. Vissa dagar kan jag inte bara vänta för att få åka och uppleva allting på andra sidan jorden, men jag vill inte åka ifrån alla mina vänner. Allting är så himla bra just nu, och så ska jag ta mitt pick och pack och åka. Börjar jag ångra mig? Jag menar, kommer jag verkligen klara av att vara borta i tio månader? Det ser ju inte mycket ut på papper, men det är lika lång tid som hela detta skolåret. Det känns också som att jag bara vill ge upp allting om resan. Det är så himla mycket som skall göras (vilket jag förstår). Men jag ska vaccineras för tredje gången och jag ska till amerikanska ambassaden på intervju. Det låter nu som jag gör problem av något som inte är det egentligen. Men jag är så himla rädd att det inte ska vara värt allt jobb? Alla pengar vi lägger ut på att jag ska få åka. Tänk om jag inte klarar av det, och kommer hem. Det skulle inte finnas ord för hur besviken jag skulle vara på mig själv. Snälla, säg till mig att jag kommer klara att åka iväg?

Förutom allt detta så har jag totalt tappat min motivation för skolan. Det är bara en månad kvar ungefär, men jag orkar inte. Spanskan känns som kinesiska, matten känns ännu värre och jag är orolig på riktigt inför nationella provet på onsdag. Redovisningen inför svenskan imorgon är okej - den kommer vara långt ifrån bra. Kärnkraften är jag nog inte helt lost på i alla fall. Men jag blir bara så besviken på mig själv. Jag kan ju mycket bättre och just nu så ska jag tappa all motivation? Inte den bästa tajmingen.

Well, nu har jag fått ut lite av vad som är i mitt huvud i alla fall. Nu ska jag kladda ner lite stödord till presentationen imorgon, sen ska jag sova. Som tur är ska jag inte upp förrän 08.00 och alla täcken på dålig sömn kan täckas med foundation/concealer/cover och whatever jag kan hitta i min sminkväska.

Godnatt. Och detta var nog det längsta jag någonsin skrivit.