Panic At The Disco - Hovefestivalen, Norge, 24 Juni, 2008!
HOVEFESTIVALEN!
Igår hade jag en av de bästa kvällarna i mitt liv såhär långt. Tro mig när jag säger att det var fantastiskt! Till en början var jag förbannad, då vi hade suttit framför största scenen i sisådär 4 timmar, för att vi skulle ha bra platser. Så när The Kooks skulle spela, så säger idiot-vakten att vi var tvungna att gå ut från området (det var liksom staket i en halvcirckel utifrån scenen så inte det skulle bli sådant himla tryck). Gissa om jag var arg? Nåja, när vi blev insläppta hade vi halvtaskiga platser. Jag hade också superont i halsen (hes idag!!) och mådde dåligt, så jag var inte så supertaggad på konsert just då.
Efter The Kooks spelat försvann majoriteten av publiken, då Panic inte skulle spela förrän 1 timme efteråt. Men vi fick i alla fall platser på andra raden! Visst, front row hade varit bäst - men tjejen framför mig var typ ett huvud kortare än vad jag är (stackars tjej!) så jag såg perfekt. Och det bästa? Vi stod mitt emot Brendon Urie.
Jag har aldrig varit med om en publik som sjungit så högt! Det var helt otroligt. De spelade bla låten jag inte fick höra i Stockholm. Och att höra Ryan sjunga "Behind The Sea" var också speciellt. Självklart spelade de "I Write Sins, Not Tragedies", och publiken sjöng så otroligt, otroligt högt. Brendon såg väldigt förvånad och glad ut och backade en bit från micken, och så vände han sig mot Ryan och mimade "OH MY GOOOD!". Det var helt otroligt att se!
Kolla på Brendon i andra refrängen (typ 01.44) så ser ni hur han snart mimar till Ryan. Videon är inte rättvis, det hörs inte hur högt vi sjunger - men tro mig, det var högt! Se det här. Titta även på "Time To Dance" som Brendon sjunger akustisk. Att bara stå där framme, så nära, och se hans leende när han sjunger går inte att beskriva.
Nu ska jag inte trötta ut er med mer snack om konserten - men som sagt hade jag en av de bästa kvällarna någonsin och de var värt sammanlagt 170 mil och 22 timmar i bilen!
Kanske inte världens bästa bilder, men jag ville hellre se dem än att ta massa foton. Bilden längst ner till höger är söt, men suddig. Brendon och Ryan har ett moment när de sjunger "That Green Gentleman".
FOLKIN' AROUND - min absoluta favorit.
TIME TO DANCE
Inte världens bästa kvalite på varken ljudet eller bilden, men filmat av mig i alla fall. Nej, det är inte jag eller S som skriker på slutet, även om en av oss hade ett liknande fangirl-moment under konserten *host, nämner inga namn, host*.
Detta kanske var det längsta och tråkigaste inlägget, but I had the best night ever! Tack Sreynech.
Igår hade jag en av de bästa kvällarna i mitt liv såhär långt. Tro mig när jag säger att det var fantastiskt! Till en början var jag förbannad, då vi hade suttit framför största scenen i sisådär 4 timmar, för att vi skulle ha bra platser. Så när The Kooks skulle spela, så säger idiot-vakten att vi var tvungna att gå ut från området (det var liksom staket i en halvcirckel utifrån scenen så inte det skulle bli sådant himla tryck). Gissa om jag var arg? Nåja, när vi blev insläppta hade vi halvtaskiga platser. Jag hade också superont i halsen (hes idag!!) och mådde dåligt, så jag var inte så supertaggad på konsert just då.
Efter The Kooks spelat försvann majoriteten av publiken, då Panic inte skulle spela förrän 1 timme efteråt. Men vi fick i alla fall platser på andra raden! Visst, front row hade varit bäst - men tjejen framför mig var typ ett huvud kortare än vad jag är (stackars tjej!) så jag såg perfekt. Och det bästa? Vi stod mitt emot Brendon Urie.
Jag har aldrig varit med om en publik som sjungit så högt! Det var helt otroligt. De spelade bla låten jag inte fick höra i Stockholm. Och att höra Ryan sjunga "Behind The Sea" var också speciellt. Självklart spelade de "I Write Sins, Not Tragedies", och publiken sjöng så otroligt, otroligt högt. Brendon såg väldigt förvånad och glad ut och backade en bit från micken, och så vände han sig mot Ryan och mimade "OH MY GOOOD!". Det var helt otroligt att se!
Kolla på Brendon i andra refrängen (typ 01.44) så ser ni hur han snart mimar till Ryan. Videon är inte rättvis, det hörs inte hur högt vi sjunger - men tro mig, det var högt! Se det här. Titta även på "Time To Dance" som Brendon sjunger akustisk. Att bara stå där framme, så nära, och se hans leende när han sjunger går inte att beskriva.
Nu ska jag inte trötta ut er med mer snack om konserten - men som sagt hade jag en av de bästa kvällarna någonsin och de var värt sammanlagt 170 mil och 22 timmar i bilen!
Kanske inte världens bästa bilder, men jag ville hellre se dem än att ta massa foton. Bilden längst ner till höger är söt, men suddig. Brendon och Ryan har ett moment när de sjunger "That Green Gentleman".
FOLKIN' AROUND - min absoluta favorit.
TIME TO DANCE
Inte världens bästa kvalite på varken ljudet eller bilden, men filmat av mig i alla fall. Nej, det är inte jag eller S som skriker på slutet, även om en av oss hade ett liknande fangirl-moment under konserten *host, nämner inga namn, host*.
Detta kanske var det längsta och tråkigaste inlägget, but I had the best night ever! Tack Sreynech.
Kommentarer
Trackback