you're irreplaceable, no doubt.
Igår träffade jag Malin, vi sa "hejdå" och allt sådant för hon åker till Turkiet typ precis nu när jag skriver det här. Vi har pratat om det innan, att jag kan få mitt avresedatum till USA när hon är i Turiket - vilket betyder att vi alltså inte kommer ses på över tio månader. Det behöver inte vara så att det händer, men det kan hända.
Så när vi stod där igår så varnade jag henne att jag kunde börja gråta. Jag trodde inte jag skulle det, jag brukar inte gråta överdrivet ofta - och inte inför folk om jag gör det. Men direkt när hon kramade om mig började jag gråta, och jag bara stod där som en liten flicka och grät när hon kramade mig. Men hon kommer hem innan jag åker. Det måste hon göra. Punkt.
Sen läste jag Sreynechs blogginlägg och satt där halvt gråtande igen. Det är 11 dagar kvar, sen ses vi inte på ett år! Och mammas blogginlägg. Jag menar, jag har ju valt att åka själv och jag längtar sjukt mycket efter att få åka - men hur märkligt kommer det inte vara att inte få träffa dem jag träffar varje dag, på ett helt år..
Så Jessica, våga inte skriva ett blogginlägg om detta - för jag börjar bara gråta!
Så när vi stod där igår så varnade jag henne att jag kunde börja gråta. Jag trodde inte jag skulle det, jag brukar inte gråta överdrivet ofta - och inte inför folk om jag gör det. Men direkt när hon kramade om mig började jag gråta, och jag bara stod där som en liten flicka och grät när hon kramade mig. Men hon kommer hem innan jag åker. Det måste hon göra. Punkt.
Sen läste jag Sreynechs blogginlägg och satt där halvt gråtande igen. Det är 11 dagar kvar, sen ses vi inte på ett år! Och mammas blogginlägg. Jag menar, jag har ju valt att åka själv och jag längtar sjukt mycket efter att få åka - men hur märkligt kommer det inte vara att inte få träffa dem jag träffar varje dag, på ett helt år..
Så Jessica, våga inte skriva ett blogginlägg om detta - för jag börjar bara gråta!
Kommentarer
Trackback