Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Hur som helst så klickade jag in mig helt slumpmässigt på den här videon på youtube nyss. Augusti 2006, tror jag det var. Rätta mig någon, om jag har fel. Året är i alla fall 2006. Detta framträdande är inte bra, Brendon sjunger falskt - men somehow var det de jag gillade med Panic! At The Disco. (Ja, jag satt dit utropstecket för de hette faktiskt så då..) Efter jag sett deras live dvd var jag hooked, och även i den så sjunger inte Brendon på topp.

Hur mycket jag än gillar Pretty Odd, och hur bra Brendon faktiskt sjunger live nu, så saknar jag teen-panic en aning. Eyeliner, "emo-håret", kläderna, scen-showen - långa låttitlar med way too many words. Okej, tro inte att jag hatar deras senaste album nu - no way att jag gör, det är fantastiskt. Men a fever kommer alltid vara sådär galet speciellt för mig. Och allting som var runt om det, även Brendons falsksång. Det var trots allt det jag fastnade för från början..

Var ska jag börja? Vi sitter nu på hotellet, helt slut efter en fantastisk dag på hultsfred! 30 000 människor, festival, skivsignering, spelningar överallt, snygga människor och superbra musik! Nästa år är det camping som gäller!!

I kön till skivsigneringen, Paramore skulle signera, träffade vi två superroliga tjejer - superbra start på dagen. Att jag sedan träffade självaste PARAMORE är ännu mer fantastiskt. Jag har pratat med Zac, Josh, Jeremy och HAYLEY! Och så fick jag min Riot! skiva signerad och blev alldeles starstruck. Allting var över på typ två minuter, men wow!

Väntan på Paramore var rätt lång, då de spelade 21.30 och vi kom dit 16.15.. Så vi såg Babyshambles - och ja, de var faktiskt en besvikelse. Jag har inte sett dem förr men jag är inte så stort fan av Pete Doherty och sådan musik, men det var ändå helt okej i väntan på Paramore. Vi checkade in scenerna, åt vegan-texmextallrik och gick runt. Sen såg vi Simple Plan - inte heller något jag lyssnar på men live var de super! Mina svarta converse var efter den spelningen inte svarta, utan gråa. "Svenska tjejer är mycket snygga".

Vi drog oss till slut från SP och satte oss framför scenen där Paramore skulle spela. En timme gick superfort med roligt sällskap - och vips intog det orange yrvädret scenen! Vi var längst fram, och jesus vad det inte är lämpligt att vara 160 centimeter lång vid ett sådant tillfälle. Jag klämdes och fick knappt luft, men med lite knuffande tillbaka gick det perfekt. Jag var så nära - och bra var dem! Roligast var nog att de spelade Stop This Song (Lovesick melody). Vi sjöng, vi hoppade, vi skrek och vi hade världens bästa 60 minuter! Dessutom träffade vi R som var riktigt trevlig och var med oss resten av kvällen.

Efter Paramore kollade vi på Jimmy Eat world - som faktiskt var förvånansvärt bra! Och Rage Against The Machine som spelade 00.00! Så mycket folk, sådant drag! Träffade på mycket intressanta människor, sedan slog vi oss ner framför Pampas och tittade på Neverstore, sittande i gräset med R.

Det jag vill få fram med detta inlägg är att jag haft en superbra dag på Hultsfred tillsammans med S och A. Jag kan inte vänta till Hove och Hultsfred nästa år! Får ni chansen - se Paramore. Ni kommer inte bli besvikna, jag lovar!

Nu ska jag sova, mina fötter värker och mina ögon ramlar snart ihop. Vi har trots allt varit vakna sedan 06.40 igår morse. Bilder från festivalen samt signeringen kommer imorgon. Orkar inte nu! Godnatt.

Det ryktas om att northern downpour kommer bli nästa singel från patd. Världen behöver höra den låten. De spelade den i alla fall akustiskt på en radiostation för någon dag sedan, och det var det bästa jag hört på länge. 17 dagar kvar.

Detta är INTE bra! Avenged spelar nio och då kan jag glömma att ha bra platser på Panic om jag ska stå och titta på Avenged. FUCK YOU!