Shin splints
Får du också ont i benhinnorna när du är ute och går/springer? jag får verkligen jätteont och det blir bara jobbigt att motionera då :( OM det är så hur gör du för att det ska kännas bättre?
Ja, till och från. The Key? Bra skor. Jätteviktigt. Jag kan inte jogga i mina Nike Dual Fusion ST2 utan att få ont i behinnorna. Det är för lite stöd för min fot och jag trampar alldeles galet när jag tar ut steget. Dock så sprang jag i dom skorna igår och det gick rätt bra. Men dem som alltid funkar för mig är mina Saucony Progrid. Lite saftigare pris är ett par Nike (1500), men så värt det. Gå till Intersport eller Löplabbet eller någon skoaffär där de har koll. Berätta att du får ont i benhinnorna och fråga vilken sko dom rekommenderar. Du kommer få springa på löpband och de tittar hur du trampar ner. Och får jag ont i benhinnorna så vilar jag i någon dag och använder zon-gel. Det är inte värt att fortsätta när det gör så ont.
5k sounds longer than 3.1 miles, doesn't it?
Gammal bild, blond tjej.
Snörade på mig mina gymskor, inte joggingskor, och sprang en fem km-runda idag. Jag testade om jag skulle få ont i benhinnorna, vilket jag inte fick! Jag sprang runt vårt nya område och försökte hitta en trevlig runda att springa. Jag kunde inte hitta en bra takt för att rädda mitt liv. Dock så är det inte ovanligt för mig när jag springer i nya trakter. Blir liksom stressad på något sätt. Springer fort, springer långsamt. Springer otakt. Blir stressad. Blir trött.
Jag har inte sprungit utomhus på fyra veckor tror jag. Det var i alla fall hutlöst tungt och det gick inte speciellt fort. Stängde av klockan på fem km. 27 minuter. Varvade ner de sista 300 meterna. Jag hade inte heller ätit idealt innan så jag kände mig fullkomligt slut när jag kom hem.
Hur som helst. Vädret ligger på ca 20-25 så förhoppningsvis tar jag mig ut lite mer nu. Jag tränar kondition på andra sätt men jag saknar att jogga. Dock så saknar jag att jogga i skogen. Även om vyerna här med bergen är otroligt vackra så tycker jag inte om att jogga på asfalt bland massa bilar. Inte speciellt avslappnande. Nåja. Nu ska jag ut med Ripley, sedan sova!
Pain in the abs
Så här taggad var jag när jag kom till gymmet. (Bilderna är dock inte tagna samma dag, men tänkte att de visar mina känslor rätt bra, hehe)
Och så här slut var jag 225 armhävningar senare. Jag var tvungen att ta igen de två dagar jag missat i armhävnings-utmaningen. Dessutom göra dagens armhävningar. Dog nästan. Fick även in trettio minuter kondition och 125 reps av lower abs.
koncentrationssvårigheter
Jag somnade när jag skulle plugga på brottarträningen, och när jag skulle plugga när jag kom hem kunde jag inte koncentrera mig för att rädda mitt eget liv. Så jag tog tag i saken och stack ut på en lugn fem kilometers-runda. Det hade varit behagligt om det inte varit 34 grader ute. Nåja, jag rensade skallen men jag såg ut som en tomat när jag kom hem. Och svettig var jag. I typ en halvtimme. Bildbevis nedan.
Challenge!
Denna utmaning håller jag på med nu. Armhävningar har aldrig varit min starka sida men nu jäklar blir det ändring på det! 25 armhävningar om dagen ska det vara den här veckan. Än så länge går det bra (jag är bara på dag två, hehe).
Nu ska jag iväg till gymmet och svettas lite. Tänkte plåga magmusklerna en aning. Det är alltid roligt.
Good morning
Vaknade i morse och såg att en hel del kommentarer trillat in från igår. Först vill jag säga tack till alla som delade med sig om sina tankar, och tack för alla peppande kommentarer. Sedan kom det också in en del kommentarer (inte godkända) som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Mycket fingerpekande "det här gör du fel, du måste sluta träna, du mår inte bra av att träna, du måste sluta äta som du gör."
För det första så trivs jag med hur jag äter just nu. Jag följer ingen speciell diet utan äter det jag vill äta. Och appropå träningen. Just nu känner jag att jag behöver ett uppehåll. Träningen har tidigare fått mig att må så himla bra, och det är så jag vill känna efter ett pass! Just nu känns det bara jobbigt när jag känner en press från PT:n. (Jag har även bytt PT, don't worry!) Så jag behöver ta ett steg tillbaka från det just nu och spendera lite mer tid med mig själv istället, och jag kommer så småningom hitta tillbaka till känslan att jag vill träna, för bara min skull. Men jag tycker inte att någon har rätt att säga vad jag gör fel och vad jag måste göra - för helt ärligt så har jag inte delat med mig av så mycket av mig själv så ni kan faktiskt inte ha en aning om hur jag funkar och vad jag behöver göra för att må bättre. Just nu vill jag inte träna, och då kommer jag inte göra det. Och när jag känner att jag vill, då vill jag.
Jag förstår även att ni vill väl, och det uppskattar jag. Det var fint att logga in här idag och se alla era fina ord. Tack för att ni tog er tiden att skriva en rad eller två. Tack!
Why does it hurt so much to fall down?
Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget eller vad jag ska skriva. Men jag känner att jag måste. Om inte för min skull så för någon annans, för jag vet att jag inte är ensam att känna som jag gör.
Jag hade ett möte med en PT som fortfarande ekar i mitt huvud. Han räknade ut min vikt och muskelmassa och säger rakt ut att jag har för mycket kroppsfett. Fine. "Så här och så här ska vi göra för att få ner dig till den här procenten och då kommer du ha en skitsnygg bikini-body." Ja, säger jag.
Där sitter jag och ler. Men jag är så arg, så arg. Jag har slitit så jävla hårt för att komma dit jag är idag, och det känns som ett slag i magen när han säger som han säger. Jag sade till honom att mitt mål var att bli stark och behålla vikten jag är vid nu, jag är inte besatt av att gå ner i vikt.
Jag mådde så himla bra med mig själv men nu mår jag så dåligt. Jag får ångest om jag inte tränar fem dagar i veckan. Det är inte friskt och jag vet det. Idag skulle jag träna och fem minuter in i träningen känner jag hur kroppen värker. Den värker så otroligt mycket och jag orkar inte mer än fem minuter.
Jag känner mig så misslyckad. Hur kom jag till det här, jag som mådde så bra? Men det är den där jävla pressen. "Åh vad du är fin nu när du gått ner i vikt, Emilia." Jaha, tack, jag var inte det innan? "Åh, jag älskar din motivation, hur orkar du?" Uppenbarligen så orkar jag inte. Jag orkar inte. Jag är så jävla rädd för att gå upp i vikt igen nu när jag är i USA. Jag vet vad som hände sist. Jag vill inte hamna där igen. Det tär på mig att tänka på det hela tiden. Jag är trött och utmattad. Jag vill inte ha ångest när jag inte tränar. Jag vill inte känna den känslan när jag tänker "nu har jag inte tränat på två dagar."
Det är också den där jävla vågens fel. Sen jag började med PT så vill han att jag väger mig. Jag tänkte inte efter vad jag ville, utan jag vägde mig varje session. Jag vet så mycket bättre än att titta på siffrorna, det gör jag. Men där tar pressen över. Och jag vet att många av er känner igen er.
CJ är min klippa. Han vet allt om mig och han vet hur jag känner just nu. Han uppmuntrar mig att inte väga mig, att inte träna fem gånger i veckan. Han lyssnar på mig och han kritiserar det jag säger. Han vill mig väl. Men även hans vänner säger "din flickvän ser skitbra ut nu när hon gått ner i vikt." Och även där känner jag pressen. Det är så klart jag vill se ut som jag gör om folk tycker jag är snygg. Jag vet att jag inte måste se ut på något visst sätt för någon annan. Det handlar inte om vad andra tycker, det handlar om hur jag mår. Men fan vad det är jobbigt.
Det har varit jobbigt att skriva det här. Det är alltid jobbigt att dela med sig av saker som är personliga. Jag vill att ni som läser ska veta att det är en hårfin linje mellan sund träning och sedan ångesten som så försiktigt kommer krypande. Vi alla faller någon gång och vi kan inte alltid klara oss själva. Jag ville inte hamna här, men nu är dagen här och det är dags att göra något åt det.
Jag behöver uppenbarligen en paus från träningen för att bara fokusera på vad som får mig att må bra utan den. För jag vet att jag kan må bra. Jag vet att det finns någon som läser som känner igen sig, för det är så vanligt bland oss tjejer (och även killar) att känna såhär. Och det är inte värt det. Det är inte värt det någon stans.
Vikt
Hej! Tyvärr har jag inget på papper där jag kan säga "så här mycket har jag gått ner." Jag vet att jag vid en punkt vägt 72 kilo. Det var i april 2010. Innan dess hade jag inte vägt mig på ett år så jag kan väl ha vägt mer än så. I april 2011 så vägde jag 65,5 och just nu väger jag 60 kg. Så totalt har jag gått ner minst 12 kg sedan april 2010, men mer än så kan jag inte säga.
Dock var det aldrig något mål jag satte upp. "Nu ska jag gå ner tio kilo" utan det hände under två år. Under mitt utbytesår gick jag som sagt upp en hel del. Innan jag åkte vägde jag kring 60-61 kg, så jag är ju tillbaka till den vikten idag. Men jag ser helt annorlunda ut. Jag har aldrig varit så stark som jag är nu, och inte heller så uthållig som jag är. Dessutom har jag höfter och bröst som jag definitivt inte hade innan jag åkte.
Jag vill inte att ni ska tro att man kan endast vara lycklig om man är smal och vältränad. Så är inte fallet! Jag vill inte att ni som läser ska gå ut och träna för att ni vill bli smala. Träna för att hitta en sund livsstil. Träna för att få en stark kropp - en kropp som ska orka ta er genom livet i sjuttio år till. Träna för att må bra. Träna för att ni känner att ni vill göra det.
Börja inte banta eller följa olika dieter. Ät det som du och din kropp mår bra av. Sen kan jag förstå att det kan vara lättare att hitta självförtroendet om man är nöjd med den kropp man har. Men jag hoppas ni alla vet att er vikt inte är hela världen, och det spelar ingen roll hur ni ser ut. Ni är värdiga av kärlek, vänskap och välmående vilket som.
Jag har vänner som fallit i ätstörnings-träsket och det gör så himla ont i mitt hjärta att se dem plågas. De tror att de inte är tillräckligt "fina" eller "bra" för att vara värdig någon annans uppmärksamhet eller kärlek. Men det är dem. Jag hoppas verkligen att du hittar självförtroendet du saknar och att du mår bra med dig själv - men ta för guds skull inte till "dåliga medel" för att komma dit.
Run for your life
Just nu, klockan 21.05 är temperaturen 39 plus. Det är meningen att vi ska börja jogga utomhus nästa vecka, men jag skulle inte tro det. Det blir att springa på löpbandet troligtvis september ut. Det är så fruktansvärt hett ute. Visserligen skulle vi kunna kliva upp kring 04.00 för att få en lite "kallare" temp, men som ni ser är lägsta tempen 33 C. Fortfarande relativt varmt. Jag vill så gärna jogga och jag saknar spåren i Hemlingby i Gävle. Imorgon blir det troligvis 10 km på löpbandet, ganska långtråkigt men något är bättre än inget!
Jag och CJ hade för övrigt en diskusion om vilopuls igår. Jag har hittat olika tabeller på olika sidor och vet inte riktigt vilken jag ska lita på. Hur som helst, vad ska vilopulsen ligga på för att man ska klassas att ha "god kondition"? Alltså, inte god kondition som professionell tävlingscyklare eller så, utan en normal tjej i tjugoårs-åldern. Min vilopuls ligger mellan 52 och 54 och det säger inte mycket för mig. Any ideas?
I'm back, baby!
Idag, mina damer och herrar, så sprang jag fem km på 25:23. Det har jag inte gjort på över tre år. Fuck you skräpmat, I'll out run you!
How do you work it out?
Jag har lagt upp mina kurser så jag inte slutar senare än 13.15 någon dag. Då har jag tid att åka till gymmet direkt efter skolan. Är där ca en timme, så då har jag tid att plugga på eftermiddagen/kvällen. I gymnasiet när jag inte hade lika mycket kontroll på schemat så försökte jag få in träningen direkt efter skolan - går du på gym har du ju heller inga tider att "passa" som du har om du går på pass, exempelvis.
Sedan prioriterar jag träningen. När jag tränar vet jag att jag mår bättre om jag har lättare för att fokusera på att plugga. Sen är det väl klart att har jag ett jättestort prov så väljer jag såklart att plugga framför att svettas en timme på gymmet.
Hur många kcal jag bränner på gymmet vet jag inte till hundra. Det står exempelvis på löpbandet hur mycket man förbränner men jag vet ärligt inte för jag brukar inte lägga det på minnet. Men min PT sade att vi snittar kanske runt 500 i en halvtimmes träningssession. Om det är sant vet jag inte? Då är det mest vikter och resistance training, inte så mycket kondition. Sedan beror det ju på hur länge jag springer och på vilket hastighet när jag joggar. Kan tyvärr inte ge dig ett ärligt svar på den frågan, tyvärr. Jag skulle tippa på att jag får i mig kring 1500 (give or take) kcal per dag genom maten dock.
Matvanor i det stora amerikatt.
Hur mina matvanor är i USA nu är ungefär lika som de var i Sverige innan jag åkte. Jag kan visa hur idag sett/kommer se ut.
Frukost: Två fullkornsknäckebröd med ägg och kaviar på och en liten skål med mjölk och granola.
Lunch: fullkornswrap med tonfisk, sallad, tomat och paprika.
Middag: köttbullar, lite fullkornspasta och sallad.
Jag äter alltid minst tre mål om dagen. Sedan om jag blir hungrig mellan frukost och lunch eller lunch och middag så brukar jag ta lite yoghurt, några mandlar eller nötter, en cheese-stick eller lite bär (körsbär, jordgubbar, hallon, blåbär). Något av det i alla fall.
Till frukost brukar jag variera mellan naturell yoghurt med bär, äggröra på mjölk och grädde och fullkornsknäckebröd. Till lunch brukar jag käka wraps, sallader eller en en matig smörgås. Middagen blir ofta något typ av kött och sallad eller andra grönsaker. Nu på senaste tid har det blivit mycket green beans.
I USA kan det vara lite svårt att hitta "whole" products - alltså yoghurt med naturlig fetthalt osv... amerikanarna gillar att allting är "fat free" eller "non fat". Visst är det bra om man inte vill äta fett, men jag föredrar att äta naturliga fetter. Jag blir inte mätt på en non-fat yoghurt med socker i - jag vill ha naturlig yoghurt som inte är smaksatt. Jag blir inte mätt när jag gör äggröra på "non-fat" mjölk. Vi behöver bra fetter!
Jag försöker även äta fullkornsprodukter när jag äter bröd, pasta, musli och andra kolhydrater. Är man i USA kan jag rekommendera butikerna Whole Foods Market och Sunflower market. Där har dem det mesta av naturliga produkter och bra bröd osv... Jag försöker ha koll på hur mycket socker som är i det jag äter, för jag vill ta in så lite socker som möjligt. I USA har de nämligen en tendens att ha socker i en himla massa saker! Brödet brukar jag kolla, även om det är fullkornsbröd så lyckas amerikanarna slänga i en hel del socker eller honung i det.
För ett tag sedan körde jag kolhydratfritt. Alltså, inget pasta, ris, potatis, bröd, socker osv... men jag kände att det inte riktigt funkade för mig. Det fungerade ett tag men jag kände att jag behövde lite mer kolhydrater. Så jag har lagt till fullkornsknäckebröd, lite fullkornspasta och fullkornsmusli. Jag äter dock inte så mycket frukt.
Jag försöker dricka mest vatten, men nu på sistone har det blivit en del diet coke. Jag försöker dra ner till max en burk om dagen. Sedan har jag druckit en del Vitamin Water Zero, inget socker men säkerligen en del artificiella tillsatser. Jag vet att man inte ska dricka light-läsk och drycker med varken socker eller artificiella sockersubstitut. Men någon last har vi alla. Eller? Men i Arizona är det speciellt viktigt att man får i sig tillräckligt med vatten, så det jobbar jag på! Sedan dricker jag även kaffe.
Sedan ser ni säkerligen att jag postar bilder på munkar eller godis på bloggen - och självklart äter jag det ibland! Jag brukar ha en dag i veckan då jag äter godis eller glass osv. Nu under semestern har jag ätit en munk till frukost eller pizza till middag - men man måste även äta det som är gott, det man vill ha. Man kan inte slaviskt följa dieter! Jag ser det så här: så länge jag tränar, äter och mår bra så är jag nöjd!
Homesickness, I f-d you today.
En himla svettig brud på gymmet idag. Älskar bröst-svetten speciellt mycket. Och håret som klibbar. Jag var som sagt lite nere idag, kände mig lite anti-amerikatt och saknade mamma så jag bestämde mig för att springa på löpbandet på gymmet. En fot framför den andra - jogging rensar mina tankar. 6,3 miles senare klev jag av och var på bra humör. Älskar förresten miles, känns inte lika jobbigt... hehe! Till slut blev det i alla fall 10,1 km. Därav svetten.
Freshmen 15?
Jag har valt mina lektioner så jag har hela eftermiddagarna lediga, så jag har tid att träna efter skolan. Visst är det lättare att vara konsekvent med träningen när jag är ledig och inte har några tider att passa. Men i våras när jag hade lektioner på förmiddagarna så funkade det utmärkt att träna efter skolan. Jag vet själv att jag har lättare att hitta fokus och koncentrera mig på annat om jag får in träningen i vardagen, så förhoppningsvis blir det inget problem! Gymmet ligger så nära huset att även om jag inte har bil så skulle jag kunna jogga dit. Så jag har egentligen inte tid för ursäkter, haha! Angående maten så känner jag att jag mår så mycket bättre när jag inte äter skit. Jag har även hittat några riktigt bra mataffärer i krokarna som har bra, ekologisk och färsk mat - annat jämfört med allt fabrikerat skit som finns i de billiga mataffärerna här i USA. Så jag vet att lägger jag manken till så kan jag äta hälsosamt och ha en hälsosam livsstil även här - men det gäller att jag vill! :)
Personlig tränare
Gud vad skönt med en pt! hur mycket kostar en pt i usa? :)
Ja, superskönt! Jag har en plan för ett år, då jag får fyra sessioner i månaden - alltså en gång i veckan med PT. Det kostar $120 - vilket är 826 kronor. Per gång blir det då 206 kronor. Jag har fortfarande träningsvärk sedan vi tränade sist. Det blir spännande att se hur det går imorgon...
PT:n from hell
Igår tränade jag med den amerikanska pt:n från hell, Taylor. Jag har sådan fruktansvärd träningsvärk så det inte finns! Han var väldigt motiverande dock. Fraser som "You're such a wuss, don't be a girl" får definitivt fart på mig. Benen skakade när jag satt i 90-grader vid väggen med armarna rakt ut och jobbade mot motstånd. Kläckte ut "F-ordet" och sade att jag hatade honom. Vad gör han? Skrattar. Hur som helst var det skitkul och världens bästa mamma kommer betala för mig att träna med honom en gång i veckan. Så på måndag är det dags igen!
LA Fitness
Idag var jag på gymmet och registrerade mig för ett membership. Personalen var otroligt hjälpsam och jag fick en tur runt hela lokalen. De har precis renoverat för 8 miljoner dollar(!) så allting var verkligen fräscht. Det finns basketplansrum, sqaushrum, pool, bastu, juicebar och så klart alla vikter, maskiner, spinninrum och klasser. Så för 27 dollar i månaden får jag fri tillgång till allting. Dessutom fick jag en timme med PT som ett erbjudande när jag registerade - så imorgon klockan 11 ska jag träffa denne. Spännande!
Den 15 januari 2012
Vet ni vad för något galet jag ska göra den 15 januari? Jag ska springa ett marathon. 4,2 mil. Både jag och CJ har bestämt oss och träningen inför loppet börjar i september. Galet. Men det är bra, då har jag ett mål och motivation till att hålla formen i USA. Då jag vet från gammal erfarenhet att det kan vara svårt. Wish me luck!
Min dag i bilder
Jag började packa och kom en bra bit.
Sen stack vi iväg på en joggingtur. Det går framåt med mina pull-ups, snart så kan jag göra en hel (utan att hoppa, det är tydligen fusk att hoppa och dra upp sig. Bara för att jag kan det!) Här är ett halvdant försök.
Sedan blev det balansträning på mammas jobb.
It worked out!
Jag tror att jag undermedvetet tajmade in min avresa med gymkortet. Det går ut på lördag, och jag åker på måndag! Money well spent.