Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Jag har haft en underbar sista dag i Phoenix med munkar, poolhäng med Christopher, BBQ. Imorgon bitti åker vi till DC och förhoppningsvis kommer vi till Sverige snart. Slänger in en bild med avkapade huvuden eftesrom jag suger på att ta bilder.

Den här vistelsen i USA har varit väldigt känslosam. Jag har valt att inte blogga om det här förut, för jag känner att blogga om någon annan person på ett språk som denne inte talar är respektlöst, men jag vill ändå skriva av mig iite grann.

Min fd. värdmamma har förändrats väldigt mycket sen jag var här på mitt utbytesår. Hon har börjat umgås i andra kretsar och nu handlar allting om pengar och materiella ting. Det här har börjat irritera mig så mycket att jag vet inte hur mycket jag klarar av.

CJ och jag har pratat mycket om hur det blir om jag kommer hit för att gå på college. Ska jag vara ärlig så tvekar jag på det nu. Här i USA blir jag så himla annorlunda behandlad av vuxna. Cindy och Big Joe behandlar mig mycket mer som ett barn och låter mig inte vara självständig.

Jag vet att det har mycket med kulturen att göra. I USA är det så att barnen har ingen rätt att säga emot, tycka till eller säga vad de tycker. Det är alltid de vuxna som har rätt, oavsett ämne och argument. Hemma blir jag behandlad som en 18-åring. Jag har min frihet, jag blir talad till som en vuxen, och jag kan argumentera med andra utan att bli tillsagd att jag inte har någon rätt att säga någonting för att jag är ett barn.

Jag är så himla less på att aldrig kunna få säga mitt i en argumentation. De ska alltid säga "men älskling, så är det inte alls. Det fattar du väl själv. Du är så ung" osv... Det blir en sådan stor krock när jag kommer hemifrån Sverige där jag blir helt annorlunda behandlad - till det här.

Min fd. värdmamma är, och har alltid varit, en väldigt manipulativ person. Vi kommer bra överens, och det har vi alltid gjort. Jag älskar henne för allting hon har gjort - men nu stör jag mig mer på henne än vad jag inte stör mig på henne. Allting kretsar kring pengar, arbete, status, bil, osv... får hon inte som hon vill så ska ingen annan heller få det.

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget. Vad jag vill är att ni tänker efter innan ni kommeterar någonting som "det där är småsaker, du har det så bra, din värdfamilj var så snälla mot dig under året." Visst var dem det, men det är mycket som ni inte vet om. Gammal familjehistoria, bråk, försöka skapa skuldkänslor. Jag har valt att inte blogga om det här förut, för jag har känt att det är inte min historia att berätta, och egentligen har ingen annan rätt att veta det här. Men ni ska veta att det fanns stunder då jag funderade på om jag verkligen ville stanna i den här värdfamiljen, om det inte vore för CJ.

Det här kansker verkar som småsaker, och kanske är det så. Men dessa saker får mig att känna på ett visst sätt och det har gått så långt till att jag börjat tvivla på om jag klarar av att bo här om jag ska plugga på college. Jag har förändrats mycket som person, och min fd. värdfamilj lika så. Det här är inte direkt någonting jag och CJ kunnat prata om utan att vi börjat argumentera, och det börjar tära på mig. Men nu får vi se vad som händer i framtiden - men jag kände att ni ska få ta del av allting som snurrat i mitt huvud under den senaste tiden.

Jag hoppas ni tänker efter på vad ni kommenterar, jag menar inte att ni måste skriva snälla saker, långt ifrån. Det jag säger är att saker som inte spelar roll för vissa, spelar stor roll för andra.

Ta hand om er.

Första delen, resten kommer någon annan dag :)

I wonder what you thought about Emilia when you first met her?
”That we had a lot in common and that she was a very interesting person”

 

What is the best thing about her? And the worst? :)
Best: her ass. Worst: her temper, and location.

 

Säg att han ska berätta om hur han kände första gången ni sågs/träffades och hur han känner nu :)
The first time i saw her I thought ”she wasn't tall” and now I see the love of my life. (Fjäsk! Fast visst värmde det lite ändå måset jag erkänna)

[Okej, så här är det. Cindy hade sagt till CJ att jag skulle vara lång, för jag såg tydligen lång ut på en av bilderna jag skickat. Sanningen är att jag är 161 cm och inte alls lång. Så det var hans första tanke!]

What's the best and worst thing about Sweden?
The best thing is that my girlfriend lives there, and that it's the exact opposite of Arizona. The worst thing: it's so fucking far away.

Could you see yourself moving from Phoenix?
Yes, but to somewhere else in the States.

Swedish girls or American girls? ..let's say you didn't meet Emila at all.
American girls I guess. I don't know. (Haha, han sade att han måste nog välja amerikanska tjejer eftersom han inte känner så många svenska)

Snow or Sun?
Snow.

What do you like about sweden?
It's the opposite of Arizona!

Do you wanna visit sweden again?
Yes, to see Emilia graduate.

Describe Emilia with 3 words?
Beautiful, smart, loving.

Why do you love her?
Because she is like no one I have ever met.

When did you realise that you were in love with Emilia?
Around October. We were just hanging out so much and then it just hit me, like ”oh shit, I'm in love with this girl”

Do you believe in God?
Not nessecarily that God, but I believe that there is a God.

Idag är en av de där jobbiga dagarna, då jag saknar Christopher mer än vanligt. Jag antar att det framställs som att allting alltid är jättebra, när jag skriver i bloggen om vårt förhållande. Men ni ska veta att det är väldigt påfrestande att vara ifrån varandra såhär.

Det är ovissheten som är det jobbiga. Att inte veta vad som kommer hända. Självklart är det så i alla förhållanden, man vet aldrig vad som händer i framtiden. Men här känns det som jag har ett val, gör jag si är vi tillsammans, gör jag så gör vi slut.

Ännu är det långt kvar till jag tar studenten, och vem vet om vi ens är tillsammans då. Men om vi ska få vårt fårhållande att fungera, om vi vill vara tillsammans, så är det jag som måste flytta dit. "Man måste mötas halvvägs" eller "båda måste göra uppoffringar för att ett förhållande ska fungera" är det många som säger till mig - och tro mig, jag vet. Vad jag också vet är att Christopher vill inte flytta från sitt hemland - det finns inte i hans tankegångar att bo eller studera någon annan stans. Patriotismen är alldeles för stark.

Jag kan inte riktigt förstå det, hur han inte kan tänka sig att bo någon annan stans, men jag kan respektera och acceptera det. Jag kan inte be honom ge upp det, för att vara tillsammans med mig. Jag vet att han tycker likadant, han skulle aldrig säga "att du flyttar hit är det enda sättet att det här fungerar" till mig. Han har många gånger varit noga med att poängtera att jag inte alls behöver flytta till USA för att vara med honom, han vill inte att jag ska känna att jag ger upp ett liv för ett annat.

På något sätt känns det som jag måste välja ett liv framför ett annat. Jag vet att så behöver inte fallet vara, och jag vet att det är långt kvar innan jag behöver ta det beslutet. Men det betyder inte att jag inte tänker på det.

Det som upprör mig så otroligt mycket är de folk som säger "hur naiv är du, du förstår väl själv att det aldrig kommer fungera?" Vissa dagar låter jag dem ta det bästa från mig. Jag vet ju att jag klarar av det! Jag vet att det är värt väntan att vara ifrån varandra i månader till vi träffas igen, och jag är inte naiv.

Jag sitter inte och säger att vi ska flytta ihop, skaffa barn, gifta oss och allt sådant. Jag säger att jag ska förhoppningsvis flytta till USA för college i ett år, fungerar det så gör det, fungerar det inte så gör det inte det. Att ha ett mål, en dröm, gör det lättare att ta sig genom de här dagarna då jag saknar honom så det gör ont.

Kalla mig ung, dum och naiv - jag är hopplöst kär i världens bästa kille, som råkar vara min pojkvän. Han råkar bo på andra sidan jorden... och? Om du letar efter fel kommer du alltid hitta dem, om du vill att saker och ting skall misslyckas så misslyckas de.

Jag väljer att ta en dag i taget och vara glad att jag är älskad av en sådan underbar människa som Christopher. Så länge vi vill att det här fungerar så fungerar det. Vad ni än säger.

"When we are in love we often doubt that which we most believe."

Nu sitter jag ensam på Arlanda. Jag hatar att säga hejdå. Jag vet att det bara är för fyra veckor, och det är ingenting jämfört med vad vi gjort förr. Men jag vill inte vakna imorgon och veta att Christopher inte ligger brevid mig. Jag vill inte lukta på hans tröja och sakna honom så som jag gör.

Det är en himla tur att jag älskar honom, för jag vet inte om jag skulle klara av att göra det här för någon annan.

Hej, ska du gå på college i USA? Betalar dina föräldrar allt då eller ska du söka stipendium? Tack för en bra blogg! :)
Hej! Tack och bock. Ja, det är tänkt att jag ska gå på college i USA om allting går som planerat. Det är som sagt ganska dyrt, men jag ska söka stipendium och sen blir det väl studielån genom CSN. :)

Vad betyder green card eller vad är det? :)
Det är tillståndet att bo i USA som legal invandrare, vilket också gör att du får arbeta i USA. Det utfärdas om man expempelvis gifter sig med en amerikan, imigrerar eller är diplomat. Man kan inte bara flytta till USA och bo, du måste alltingen ha studentvisum, annat visum, eller green card. Du kan också få green card genom att en familjlemedlem bor i USA. Det är en rätt komplicerad process, som jag förstått det, och det kan ta upp till fem år innan du får ditt green card.

OM du nu skulle gifta dig med Christopher, skulle du då kunna flytta till USA och leva där för alltid? Man får ju greencard och sånt när man gifter sig med en amerikan ;) det är rät häftigt faktiskt, för det är jättesvårt att flytta till USA bara sådär liksom.
Bra fråga! Jag vet inte om jag skulle kunna bo i USA föralltid, många stora kulturskillnader, dåligt försäkringssystem, betala för en utbildning och sådant som är så himla annorlunda jämfört med Sverige är nackdelarna. Vi har det så bra utan att vi tänker på det. Hur som helst så gillar jag landet, i alla fall när jag bodde där i tio månader. (Då hade jag allting betalt och var fullt försäkrad, jag kände ju inte av livet som en invånare i landet gjorde) Men man måste ha varit bosatt i USA i minst tre år, om jag är gift med en amerikan, för att få ett green card :) Men vi får se what the future holds. Första steget är college i USA.

Vi är hemma efter en dag i huvudstaden. Vi åkte dit igår med min moster som bor en bit utanför stan. Vi spenderade kvällen där, spelade bland annat Wii som jag blivit helt fast i nu! Och vi såg filmen Inglorious Basterds. Skitbra film! Hela dagen idag spenderade vi inne i staden, jag köpte Chanelparfymen som jag inte fick i julklapp och det var väl ungefär allt. Jag letade efter ett rosa ipodskal som jag inte hittade, men beställde ett från internet när jag kom hem istället!

Nu sitter vi båda med våra laptops som små nördar och knapprar på tangenterna. Imorgon ska vi åka pulka, sen ska vi in till stan och kika lite är det tänkt. Men nu ska jag svara på några frågor om USA. Nytt inlägg snart igen!

Förresten, tack för alla söta kommentarer jag fick på bilden på mig och Christopher :) Och någon frågade hur länge han stannar här, och när jag åker tillbaka till AZ?

Han åker hem 9 januari, och jag åker tillbaka 12 februari och stannar till 8 mars :)

Jag älskar att dagen som CJ kom hit hade jag 20 fler läsare, och så bloggar jag ingenting! Truth be told så försöker jag att inte sitta vid datorn, utan bara umgås med honom.

Han är inte allt för glad i att vara ute när det är -12 grader, vilket är förståeligt. Till och med jag som ändå bor här tycker det är alldeles för kallt. Fast det är ganska gulligt när han ser ut som en isbit.

Vi har inte direkt gjort så mycket. Kollat på massa filmer, ätit godis, varit ute och övningskört och tittat på bocken. Han var nog rätt skraj när jag körde, för det var så halt ute, att han inte riktigt hann med att titta på bocken! Haha!

Idag har vi ingenting planerat, ligger fortfarande i sängen. Jag var ute och körde med körskolan i morse klockan åtta, sen kom jag hem och kröp ner i sängen och somnade om till klockan tolv. Mysigt.

Julafton ska vi spendera hemma hos min mamma, sen ska vi åka hem till min syster på juldagen och fira jul där, så han får träffa min syskon som han aldrig har träffat. :)

Förlåt för dålig uppdatering, men jag hoppas ni förstår. PUSS