Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Hej!

Så förlåt för extremt dålig uppdatering men jag har inte riktigt haft tid! No nasty thoughts now, readers! Jag & CJ har varit ute i snön och han har frusit arslet av sig. Väldigt roande!

Igår låg vi och kollade på film hela kvällen, och vi har även ätit massvis med peanut m&m's som han tog med sig. Mums. Dessutom fick jag världens finaste halsband i födelsedagspresent. Ett hjärta i vitt guld täckt med diamanter! Mina julklappar kommer se ut som skit nu! Och av Cindy fick jag en ipod touch! Gissa om jag blev överraskad?!

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ska vi se Harry Potter. Haha!
Puss på er!

Efter en dålig dag kommer jag hem och hittar det här i ett mail från C.

Tack för alla kommentarer! Jag har också funderat på ett ingraverat halsband. Han använder väldigt sällan smycken, men när han gör det är det oftast halsband. Jag har på mig hans "dogtag" varje dag, så det skulle vara roligt att ge honom något motsvarande.

En månad och en dag kvar. I miss you like crazy baby.

Flybiljetten till Phoenix är bokad och betald! So excited!
12 februari till 8 mars är jag borta. (25 dagar!)
Så jag hinner med både Cindys och Christophers födelsedag.

Ah, I can't wait!! :)

Heej :) Älskar att läsa din blogg. Den känns så äkta, och sedan är det kul att följa. Iafl, jag är i usa just nu som utbytestudent. Asså jag fattar att du inte ångrar att du och C blev ihop men skulle du rekomendera att bli kär och så eller ska man "hoppa av" innan man börjar gilla någon för mkt? Älskar din blogg iafl och tacksam för svar om du har tid :)
Tack tack tack! :) Oj, jag vet faktiskt inte. Jag menar, det beror ju alldeles på hur det känns. Först när jag och C började dejta så trodde jag aldrig vi skulle bli så himla kära som vi blev (eller iaf jag! haha). Jag trodde inte att det skulle hålla med långdistans, men jag tog varje dag som den kom och oroade mig inte så mycket om framtiden. Helt plötsligt var det juni och jag var kärare än vad jag någonsin varit förr. Så jag har inget riktigt svar, utan du får funder om killen du är med verkligen är värd det.

Det kommer vara kvällar du kommer gråta för du saknar honom så mycket, det är jobbigt att se par på stan som ser så himla kära ut, du kommer längta så otroligt mycket efter honom. Men är han värd det, så go for it! :) Förlåt för ett dåligt svar, men det beror alldeles på hur man känner, och om det är värt det? Ha bara i baktanke att det kommer bli rätt jobbigt när du åker hem.

Sen tyckte jag det var extremt intressant att dejta en amerikan! Han skulle alltid bjuda på mat, bio, var vi än gjorde fick jag inte betala! De flesta har uppfostrats på ett helt annat sätt än svenska killar. Men jag hoppas du blev lite klokare i alla fall. Jag ångrar inte en sekund att jag föll för C, även om det var sjukt tråkigt att åka därifrån igår. Vågar man inte så vinner man inte, och jag är jävligt glad att jag vågade låta mig falla även om han bor på andra sidan Atlanten! Jag lever efter "så länge vi vill så fungerar det, och är det meningen så fixar allting sig i slutändan".

Jag sov i Christophers tröja i natt och jag luktar som honom.
Åh vad jag saknar dig <3

Hej!

Tack för era fina kommentarer! Nu ska jag åka till arlanda, planet går 10.15!
Ah, ta hand om er så hörs vi när jag är i Phoenix!

PUSS!!

Konversation under vår skypedate idag..

Jag: Sorry for being a bitch earlier
CJ: It's okay.
Jag: So you're saying I was being a bitch?
CJ: Damn right!
Jag: I can't believe you!

Sen så ler C sådär jättefint och jag smälter och så var allting bra igen.

Hej, jag älskar din blogg! Jag undrar lite saker om C: Ska han gå på college? Isåfall, vart och vilket ämne ska han ha som major? Vet du om han tycker att du klär dig konstigt, alltså svenskt liksom? :P kram en trogen läsare ;) Hej! Tack tack tack!  KRAM!! :)

Svar på dina frågor: Han går på Paradise Valley Community College (PVCC) i norra Phoenix, precis nästan där han bor. (De flesta väljer att gå på community college och läsa sina baskurser innan de börjar på univeristet, mycket mycket billigare) Hans major är fire science. Han vill bli brandman och därav valet av college. Han kommer att göra klart allting på två år, sedan kommer han gå med i the fire academy, som är som ytterligare en utbildning för brandmän. Efter det är man i stort sätt garanterad anställning på en brandstation i mån av plats. När det gäller universitet så vill han läsa aerospace engineering, men det kostar runt 500 000 per termin, så det är ganska uteslutet om han inte får ett fullt stipendium. Men brandman vill han bli i första hand så vi får se vad som händer :)

Och ja, han tycker jag klär mig annorlunda. Vi pratade om det här idag, alldeles nyss faktiskt, och han sade något i stil med "yeah, those skinny jeans... and leggins or whatever you call them. That's kinda... different! Girls don't dress like that in Phoenix at least." Men han sa också att det var bra att jag klädde mig annorlunda, att jag vågade se annorlundare än de andra i Phoenix när jag var där. Jag började skratta då jag klär mig väldigt vardagligt. Men i Phoenix är som sagt inte modet sådär supersnyggt precis. Men Cindy sade också många gånger att jag såg "europeisk" ut. :)

------

En anonym ville att jag skulle berätta lite mer om mig och Christopher så jag ger det ett försök.

Vi började dejta tidigt när jag kom dit. Det hände väl på riktigt när vi var i Mexico precis en vecka efter jag kommit dit. Vi fick inte dejta då man inte får dejta ett "värdsyskon" men det gjorde vi ändå. Vi höll det hemligt för de som inte borde veta men våra närmsta vänner visste, och typ de flesta visste i slutet av året. Vi är väl som vilket annat par som helst antar jag, dock brukar vi när vi tjaffsar, tjaffsa om kulturskillnader!

Han säger någonting i stil med "that's lame" eller "that's so stupid" när jag förklarar något om Sverige. Då blir jag inte glad! Inte för jag är världens patriot och älskar Sverige men saken är den att det är inte fel, det är annorlunda! Jag kan tycka han på ett sätt är för patriotisk. Men jag är likadan, jag tycker vissa saker om USA är idiotiska och så dumma så det inte finns ord för det. Men jag håller tyst. Jag menar, det är inte fel, det är bara annorlunda och en kulturskillad helt enkelt.

Vad mer finns det att berätta? Jo, han är jätteromantisk! Han får mig att look bad (blackout, kommer inte på något som låter bra i det sammanhanget på svenska!) På vår årsdag skickade han över tolv rosor till mig från USA. Han tog med mig ut på middagar och lät mig inte veta var, och jag fick absolut inte betala för dem. Han skrev alltid "notes" i min telefon, skickade jättegulliga sms även fast vi bara satt i olika klassrum på skolan. Vad mer? Jo, vi slåss ALLTID om vem som ska hålla om vem när vi ska sova. Jag vinner oftast och han får hålla om mig!

Nu har jag ingen aning om vad mer ni kan vilja veta om oss. Haha! Jo, jag vill av någon anledning alltid brottas med honom. Alltså full on brottarmatch. Han var varsity captain för brottarlaget på skolan i fyra år... gissa om det är dömt för mig att misslyckass? Men jag brottas med honom så fort jag får chansen. Han vinner alltid. Jag har aldrig vunnit! Helt plötsligt ligger jag på golvet på rygg med axlarna i backen och händerna över huvudet. Han behöver inte ens anstränga sig... det är orättvist. Men jag lever på hoppet om att jag en dag kommer vinna.

---
"Även om du inte uppdaterar hela tiden, så är det ändå din blogg som är den bästa, no matter what! :)" Tack för att du gjorde min dag anonym! <3

Förlåt kära läsare, ni som läser varje dag och lämnar en söt kommentar ibland. Jag är värdelös på att blogga. Det funkar inte längre. Haha! Jag har fullt upp i skolan och på körskolan med körlektioner och när jag väl ska blogga så blir det blackout och jag har ingenting att skriva som kan vara åtminstone lite intressant att läsa...

On the bright side: om två veckor åker jag tillbaka till älskade Phoenix och får träffa efterlängtad pojkvän igen! Då blir det bilder, uppdateringar och ja, så mycket jag hinner. Det känns så kul att "på riktigt" få publicera bilder på mig och C och jag behöver inte kalla honom "Mr.A" längre. Även om han i smyg älskar smeknamnet (han är den mest patriotiska amerikanaren jag har träffat...)

Jag har inte bloggat om mig och C på ett tag heller. Vi har det bra, vi skypedejtar varje dag och än har vi inte haft ett ansträngt samtal! Jag var livrädd innan han åkte hem att det skulle bli "vi pratar bara för att vi inte ska tappa kontakten och glida ifrån varandra" och skulle bara ha massa ytliga konversationer. Men allting är som vanligt. Eller ja, hur vanligt det nu än kan bli i ett förhållande då vi befinner oss på olika kontinenter.

Just nu planerar vi mycket vad vi ska göra när jag kommer dit. Vart vi ska gå och äta middag, vilken dag vi ska åka hit och dit, vilka jag vill träffa osv.. På ett sätt vet jag inte riktigt vad jag ska blogga om när det gäller mig och C. Vill ni ha saftiga detaljer om att vi skypebråkat så har jag tyvärr inte det, för vi har lyckats hålla sams :) Eller visst småtjaffsar vi lite ibland, jag blir irriterad när jag ska berätta något och han gör annat framför datorn och ja, ni vet hur det är. Haha! Men det är sådant som hör till :) Men vill ni att jag ska blogga mer om honom, säg till. Han njuter lite av att vara med på bloggen så vill ni veta något om honom är det bara att fråga, haha!

Godnatt, puss på er som läser varje dag fast jag bara skriver om mitt tråkiga vardagliga liv. Ni är bäst!

Två veckor och tre dagar.
Det känns som en evighet.

Haha, C skickade ett mail och berättade om sin dag som hade gått allt annat än bra, plus att han blivit sjuk. Här är mitt värdelösa försök till uppmuntran. Jag är en hemsk flickvän.

---
update!
Och det här fick jag tillbaka. So loving.

Om fyra veckor sitter jag på ett plan på väg till USA!
28 dagar!