Många tankar
Min fd. värdmamma har förändrats väldigt mycket sen jag var här på mitt utbytesår. Hon har börjat umgås i andra kretsar och nu handlar allting om pengar och materiella ting. Det här har börjat irritera mig så mycket att jag vet inte hur mycket jag klarar av.
CJ och jag har pratat mycket om hur det blir om jag kommer hit för att gå på college. Ska jag vara ärlig så tvekar jag på det nu. Här i USA blir jag så himla annorlunda behandlad av vuxna. Cindy och Big Joe behandlar mig mycket mer som ett barn och låter mig inte vara självständig.
Jag vet att det har mycket med kulturen att göra. I USA är det så att barnen har ingen rätt att säga emot, tycka till eller säga vad de tycker. Det är alltid de vuxna som har rätt, oavsett ämne och argument. Hemma blir jag behandlad som en 18-åring. Jag har min frihet, jag blir talad till som en vuxen, och jag kan argumentera med andra utan att bli tillsagd att jag inte har någon rätt att säga någonting för att jag är ett barn.
Jag är så himla less på att aldrig kunna få säga mitt i en argumentation. De ska alltid säga "men älskling, så är det inte alls. Det fattar du väl själv. Du är så ung" osv... Det blir en sådan stor krock när jag kommer hemifrån Sverige där jag blir helt annorlunda behandlad - till det här.
Min fd. värdmamma är, och har alltid varit, en väldigt manipulativ person. Vi kommer bra överens, och det har vi alltid gjort. Jag älskar henne för allting hon har gjort - men nu stör jag mig mer på henne än vad jag inte stör mig på henne. Allting kretsar kring pengar, arbete, status, bil, osv... får hon inte som hon vill så ska ingen annan heller få det.
Jag vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget. Vad jag vill är att ni tänker efter innan ni kommeterar någonting som "det där är småsaker, du har det så bra, din värdfamilj var så snälla mot dig under året." Visst var dem det, men det är mycket som ni inte vet om. Gammal familjehistoria, bråk, försöka skapa skuldkänslor. Jag har valt att inte blogga om det här förut, för jag har känt att det är inte min historia att berätta, och egentligen har ingen annan rätt att veta det här. Men ni ska veta att det fanns stunder då jag funderade på om jag verkligen ville stanna i den här värdfamiljen, om det inte vore för CJ.
Det här kansker verkar som småsaker, och kanske är det så. Men dessa saker får mig att känna på ett visst sätt och det har gått så långt till att jag börjat tvivla på om jag klarar av att bo här om jag ska plugga på college. Jag har förändrats mycket som person, och min fd. värdfamilj lika så. Det här är inte direkt någonting jag och CJ kunnat prata om utan att vi börjat argumentera, och det börjar tära på mig. Men nu får vi se vad som händer i framtiden - men jag kände att ni ska få ta del av allting som snurrat i mitt huvud under den senaste tiden.
Jag hoppas ni tänker efter på vad ni kommenterar, jag menar inte att ni måste skriva snälla saker, långt ifrån. Det jag säger är att saker som inte spelar roll för vissa, spelar stor roll för andra.
Ta hand om er.
låter jobbigt :/ hoppas du klarar dig bra ändå och gör det som känns bäst för dig :)
Har du aldrig funderat över möjligheten att bo på campus om du nu ska gå på College....?
Visst, det blir en extra utgift men det är det kanske värt, för att undvika att sabba relationen med familjen....
Försök skaffa stipendium till studierna och kolla upp med CSN om du får bidrag/lån.
Lycka till!
Jag tycker att det var väldigt bra skrivet.
Hoppas att allt löser sig någolunda och att eran hemresa går bra :)
Bra skrivet vännen :) jag finns här om du vill snacka, och jag hoppas att det löser sig till det bästa :)
Hej Emilia.
Jag känner med dig något enormt mycket. Jag vet precis vad du pratar om i många fall. Jag är väldigt tacksam för min värdfamilj men de frustrerar mig något enormt mycket. Att bli behandlad som ett barn och att ha en sådan begränsad frihet här jämfört med i Sverige. Det gör mig så tacksam för vad jag har hemma och hur jag har växt upp...
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga mer än att jag vet hur du känner. Det finns gånger då jag har önskat att jag hamnat i en annan värdfamilj även om den här familjen har varit väldigt bra många gånger. Men jag tror att de har haft för många utbytesstudenter och ser det som "vardagsmat"... Jag ska inte ljuga för både Ursh och jag hade hoppats att vi kanske skulle resa runt lite mer än vad vi har gjort - inte runt till hela USA men kanske en resa till Texas eller Cali... Kanske kom vi bara under ett dåligt år.
Det jag vill säga är väl att jag förstår vad du menar i mycket du har skrivit. Och även om vi inte känner varandra så känns det som att vi gör det. Och om du någonsin vill något så är det bara att skicka ett mail eller meddelande över facebook. :)
Det här blev en väldigt lång kommentar. Men jag hoppas verkligen att saker reder ut sig.
Kramar
Emma
Tycker du skriver jättebra! Och det är bra att veta att allting kanske inte heller alltid är lika bra som det verkar, dock förstår jag att du tvekar att skriva ut om det här i bloggen. Men jag uppskattar iaf att du delar med dig, för det är mkt roligare att läsa en personlig blogg :)
:/ tkr också att det kan vara jättejobbigt med kulturskillnader ibland och att det är svårt att vara tolerant. skulle aldrig vilja flytta utomlands till ett land där människor är så olika i mer än något år. Hoppas att det löser sig för dig!
Jag förstår verkligen hur du känner i den här situationen. Jag är jätte tacksam över allt min värdfamilj gör för mig, men ofta har vi helt olika uppfattningar och åsikter om saker och ting. Jag och min värdmamma kmr tex inte alls speciellt bra överens, medan min värdpappa är mkt mer öppen.
Och något litet de säger, kan kännas så mkt. Hemmet är ändå det ställe där man vill känna sig älskad, och respekterad, och som en del av familjen.
Jag hoppas det löser sig för dig!
Åhh, förstår verkligen det där att man i amerika inte ser på artonåringar på samma sätt som i Sverige, att här hemma är du ju praktiskt taget vuxen! medans där är inställningen att du fortfarande är "för ung"/ett barn :( På det sättet gillar jag faktiskt Sverige.
Men jag tänkte.. om du väljer att börja college i Usa, måste du då bo hos din fd. värdmamma? Du kan inte hyra en lägenhet eller ett rum nån annanstans? Hrm, hon kanske inte skulle ta det så bra.. Men om du och CJ väljer att bo i en annan stad då? Eller är det redan bestämt att du ska söka i deras stad??
Jättebra skrivet! jag vet precis hur du känner för jag har upplevt ungefär samma med min familj. Dom har varit jättesnälla och öppna så i början hade jag inte ens en tanke på att byta. Men ju längre tiden gick desto tydligare blev våra skillnader och nu stör jag mig jättemycket på min världmamma och jag kan se att hon känner det samma. Men jag älskar båda mina världföräldrar och nu ska jag ändå snart åka hem. Jag vet hur det känns att bli behandlad som ett barn även fast man nästan är vuxen.
Jag hoppas att det löser sig för dig och som någran andra skrivit, möjligheten att bo på campus finns ju men det kanske inte är där problemet ligger. Lycka till med vad du än gör!