Emilia Jansson - college i USA - Arizona

Lite om min sista dag pa North Canyon High School.

Sista dagen pa skolan var valdigt kansloladdad. Jag gick fran klass till klass och sa hejda till mina vanner under dagen. Det var kramar, tarar, utbyten av e-mail adresser och god knows what.

Jag kommer ihag att jag gick ner for korridoren och jag hor nagon saga "Emilia!" jag vander mig om och Niqi kommer springade och slanger sig pa mig och ger mig varldens storsta kram. "Jag kommer sakna dig sa mycket, lova lova lova mig att du kommer tillbaka Emilia." Sjalvklart rann tararna. "My little Swede" sa hon, precis som alltid.

Jag gick for sista gangen med Shaela fran english class. Jag gick for sista gangen ut genom North Canyons dorrar och ut till parkeringen dar Mr. A vantade pa mig. Jag hade sagt hejda till en stor del av mitt liv under de senaste tio manderna.

Vad som ar sa orattvist med att vara en utbytesstudent ar att nar du precis kommit in i livet har, du vet vilka dina basta vanner ar, du vet vilka du vill umgas med och allting flyter pa. Da slutar det. Livet du byggt upp ska packas ihop och alla fina minnen ar minnen som du tar med dig hem nar du atergar till ditt "vanliga" liv i Sverige. Det ar orratvist, men sa underbart. Det ar fantastiskt att du fatt chansen att uppleva nagot sa annorlunda opposed to vad du ar van med.

Jag onskar alla hade chansen att gora detta. Det ar nagonting du kommer komma ihag resten av ditt liv och du lar dig sa otroligt mycket pa vagen. Jag ar sa tacksam att jag fick chansen. Tack alla som har hjalpt mig, finansierat resan, lyssnat pa mig nar jag gratit och lyssnat pa mig nar jag haft totalt ointressanta och intressanta saker att dela med mig av. TACK!