don't you remember?
LIVE FROM NORWAY!
Ryan really had me när han sa allt det där i början, och här sitter jag som en töntig flicka och nästan gråter framför datorn för det är så himla bra! Jag menar, jag stod där och nästan bölade (då också...) av lycka och av sorg för det var sista låten de spelade men jag hade haft världens bästa kväll. Kolla reaktionen på 05.54. Vi var världens bästa publik den kvällen. Do doubt. Och Ryan vet det. Haha!
Jag ska sluta tjata om dessa, någon dag, någon dag. Justja, jag skulle sova men fastnade framför youtube ja..
Jag ska sluta tjata om dessa, någon dag, någon dag. Justja, jag skulle sova men fastnade framför youtube ja..
Where no one notices the contrast of white on white
Round here we stay up very, very, very, very late
I cant see nothing, nothing round here
Catch me if I'm falling
Denna låt har spelats non-stop hos mig sedan klockan 00.30. Jag fastnade än en gång på diverse forum, fans kan vara underhållande men ändå så otroligt skrämmande. Kanske är det dags att få lite sömn nu, dock är mitt rum otroligt varmt och har jag fönstret öppet invarderar myggorna. Ska jag vara ärlig börjar jag bli less på den här värmen. Nåja, intressant info igen. Lyssna på låten ovan förresten. Gnatt.
Oh he's slightly clever to just a certain extent
Titta vad som kom idag då.. Panic! At The Disco Limited Edition Box. Jag trodde inte det skulle gå så fort och blev superglad när mamma väckte mig och tryckte upp den i ansiktet på mig. Jag menar, bättre sent än aldrig.
The angels get a better view, of the crumbling difference between wrong and right
PANIC AT THE DISCO - NORTHERN DOWNPOUR
Det känns som att den här låten är så mycket bättre än vad en video någonsin kan bevisa. För mig är den i alla fall det, och hur mycket jag än vill att hela världen bör höra den här låten så tycker jag inte det ska bli deras nästa singel. När jag hörde den live på hovefestivalen var jag helt struck. Jag tror inte ens jag sjöng med. Fast jag kan varje ord i låten. Jag bara stod där. Lyssnade. En tjej i publiken började storgråta och hade mascara i hela ansiktet. På något sätt förstår jag henne.
Det känns som att den här låten är så mycket bättre än vad en video någonsin kan bevisa. För mig är den i alla fall det, och hur mycket jag än vill att hela världen bör höra den här låten så tycker jag inte det ska bli deras nästa singel. När jag hörde den live på hovefestivalen var jag helt struck. Jag tror inte ens jag sjöng med. Fast jag kan varje ord i låten. Jag bara stod där. Lyssnade. En tjej i publiken började storgråta och hade mascara i hela ansiktet. På något sätt förstår jag henne.
you know you should
Kollade igenom min musikmapp på gamla datorn idag och titta vad jag hittade i Panic! At the Disco mappen.. "New song". Det roliga var att det var en demo på "Nails For Breakfast, Tacks For Snacks".. Snacka om ny låt.. I do miss them a bit... Panic! At The Disco. Länge leve "!".
I'm sorry for what I didn't say.
METRO STATION - SHAKE IT
my guilty pleasure.
all i need is you
Gillar du uppmärksamheten, Pete?
Bild snodd av Perez Hilton.
Vem hade trott att mannen bakom From Under The Cork Tree skulle vara omringad av fotografer några år senare? Hur många vet att han skrivit det albumet? Hur många vet att han är i ett band? Well de vet i alla fall att han är gift med Ashlee Simpson-Wentz.
Ikväll står Avenged Sevenfold på en scen i Stockholm, och jag kommer stå på stortorget i Gävle och lyssna på Nordman. Livet är bra orättvist. Justja, förutom det så är jag helt hooked på Dead By April. Check them out!
I've never been perfect
Linkin Park - Leave Out All The Rest
keep me in your memory
Jag kan inte riktigt förstå att vi var där och stod såhär nära. Kan du det, S?
time to dance.
I can feel you all around me
Dead By April - Losing You
Flyleaf - All Around Me
30 Seconds To Mars - Attack
Bullet For My Valentine - Tears Don't Fall
Avenged Sevenfold - Almost Easy
Dead By April - Falling Behind
Avenged Sevenfold - Afterlife (liveversionen)
30 Seconds To Mars - The Kill
Skillet - Rebirthing
Story Of The Year - The Black Swan
Coheed & Cambria - Welcome Home
Senaste veckans musik.
Flyleaf - All Around Me
30 Seconds To Mars - Attack
Bullet For My Valentine - Tears Don't Fall
Avenged Sevenfold - Almost Easy
Dead By April - Falling Behind
Avenged Sevenfold - Afterlife (liveversionen)
30 Seconds To Mars - The Kill
Skillet - Rebirthing
Story Of The Year - The Black Swan
Coheed & Cambria - Welcome Home
Senaste veckans musik.
I just can't believe I am losing you.
Dead By April - Losing You.
Dagens låt.
one last kiss for you
Coheed and Cambria - Welcome Home
Dagens låt. Videon har inget med låten att göra.
give me an honest chance
Jag älskar älskar älskar den här låten.
I miss those times when fall out boy was fall out boy, not pete wentz
It's the music that matters.
I won't give everything away
Trapt - Headstrong
Dagens låt, helt enkelt. 9an-flashbacks!
hollywood glamorized my wrath
Third Eye Blind - Slow Motion
Simpel låt, ganska sjuktext, men jag älskar den. Jag kan bara ligga i sängen och stirra upp i taket med hörlurarna i öronen och lyssna om och om igen på låten.
praying for love in a lap dance, and paying in naivety.
Music mends broken hearts.
all was golden in the sky, when the day met the night
Cute Is What We AIm For - Rotation
Ska jag vara ärlig är jag besviken på det här albumet. Efter att "doctor" släppts på deras myspace hade jag hoppats på att det här albumet skulle vara lite rockigare än deras första, men nej. Det finns inte heller någon sådan singel som "curse of curves" eller "there's a class for this" var på förra albumet. Sådär härligt medryckande och beroendeframkallande. Albumet är absolut inte värdelöst, men de kan bättre. Nåja, Lyssna på; Navigate me och Doctor!
i'm still high on life
Wow, klockan är... för mycket! Jag fastnade i en fan-fiction historia om Brendon från PATD, 28 kapitel om han och en tjej som var bästa vänner och helt plötsligt blev de kära! Geez, jag har inget liv som läser dem... men de som skriver dem då?
Well, jag har laddat ner konserten från Norge - så nu har jag den som världens vackraste minne. Hahah, jag vet inte riktigt vad jag skriver nu - way to tired for this. Time to sleep. Still high on life. Goodnight.
Vara bara tvungen.. I mean, look at him.
Well, jag har laddat ner konserten från Norge - så nu har jag den som världens vackraste minne. Hahah, jag vet inte riktigt vad jag skriver nu - way to tired for this. Time to sleep. Still high on life. Goodnight.
Vara bara tvungen.. I mean, look at him.
Panic At The Disco - Hovefestivalen, Norge, 24 Juni, 2008!
HOVEFESTIVALEN!
Igår hade jag en av de bästa kvällarna i mitt liv såhär långt. Tro mig när jag säger att det var fantastiskt! Till en början var jag förbannad, då vi hade suttit framför största scenen i sisådär 4 timmar, för att vi skulle ha bra platser. Så när The Kooks skulle spela, så säger idiot-vakten att vi var tvungna att gå ut från området (det var liksom staket i en halvcirckel utifrån scenen så inte det skulle bli sådant himla tryck). Gissa om jag var arg? Nåja, när vi blev insläppta hade vi halvtaskiga platser. Jag hade också superont i halsen (hes idag!!) och mådde dåligt, så jag var inte så supertaggad på konsert just då.
Efter The Kooks spelat försvann majoriteten av publiken, då Panic inte skulle spela förrän 1 timme efteråt. Men vi fick i alla fall platser på andra raden! Visst, front row hade varit bäst - men tjejen framför mig var typ ett huvud kortare än vad jag är (stackars tjej!) så jag såg perfekt. Och det bästa? Vi stod mitt emot Brendon Urie.
Jag har aldrig varit med om en publik som sjungit så högt! Det var helt otroligt. De spelade bla låten jag inte fick höra i Stockholm. Och att höra Ryan sjunga "Behind The Sea" var också speciellt. Självklart spelade de "I Write Sins, Not Tragedies", och publiken sjöng så otroligt, otroligt högt. Brendon såg väldigt förvånad och glad ut och backade en bit från micken, och så vände han sig mot Ryan och mimade "OH MY GOOOD!". Det var helt otroligt att se!
Kolla på Brendon i andra refrängen (typ 01.44) så ser ni hur han snart mimar till Ryan. Videon är inte rättvis, det hörs inte hur högt vi sjunger - men tro mig, det var högt! Se det här. Titta även på "Time To Dance" som Brendon sjunger akustisk. Att bara stå där framme, så nära, och se hans leende när han sjunger går inte att beskriva.
Nu ska jag inte trötta ut er med mer snack om konserten - men som sagt hade jag en av de bästa kvällarna någonsin och de var värt sammanlagt 170 mil och 22 timmar i bilen!
Kanske inte världens bästa bilder, men jag ville hellre se dem än att ta massa foton. Bilden längst ner till höger är söt, men suddig. Brendon och Ryan har ett moment när de sjunger "That Green Gentleman".
FOLKIN' AROUND - min absoluta favorit.
TIME TO DANCE
Inte världens bästa kvalite på varken ljudet eller bilden, men filmat av mig i alla fall. Nej, det är inte jag eller S som skriker på slutet, även om en av oss hade ett liknande fangirl-moment under konserten *host, nämner inga namn, host*.
Detta kanske var det längsta och tråkigaste inlägget, but I had the best night ever! Tack Sreynech.
Igår hade jag en av de bästa kvällarna i mitt liv såhär långt. Tro mig när jag säger att det var fantastiskt! Till en början var jag förbannad, då vi hade suttit framför största scenen i sisådär 4 timmar, för att vi skulle ha bra platser. Så när The Kooks skulle spela, så säger idiot-vakten att vi var tvungna att gå ut från området (det var liksom staket i en halvcirckel utifrån scenen så inte det skulle bli sådant himla tryck). Gissa om jag var arg? Nåja, när vi blev insläppta hade vi halvtaskiga platser. Jag hade också superont i halsen (hes idag!!) och mådde dåligt, så jag var inte så supertaggad på konsert just då.
Efter The Kooks spelat försvann majoriteten av publiken, då Panic inte skulle spela förrän 1 timme efteråt. Men vi fick i alla fall platser på andra raden! Visst, front row hade varit bäst - men tjejen framför mig var typ ett huvud kortare än vad jag är (stackars tjej!) så jag såg perfekt. Och det bästa? Vi stod mitt emot Brendon Urie.
Jag har aldrig varit med om en publik som sjungit så högt! Det var helt otroligt. De spelade bla låten jag inte fick höra i Stockholm. Och att höra Ryan sjunga "Behind The Sea" var också speciellt. Självklart spelade de "I Write Sins, Not Tragedies", och publiken sjöng så otroligt, otroligt högt. Brendon såg väldigt förvånad och glad ut och backade en bit från micken, och så vände han sig mot Ryan och mimade "OH MY GOOOD!". Det var helt otroligt att se!
Kolla på Brendon i andra refrängen (typ 01.44) så ser ni hur han snart mimar till Ryan. Videon är inte rättvis, det hörs inte hur högt vi sjunger - men tro mig, det var högt! Se det här. Titta även på "Time To Dance" som Brendon sjunger akustisk. Att bara stå där framme, så nära, och se hans leende när han sjunger går inte att beskriva.
Nu ska jag inte trötta ut er med mer snack om konserten - men som sagt hade jag en av de bästa kvällarna någonsin och de var värt sammanlagt 170 mil och 22 timmar i bilen!
Kanske inte världens bästa bilder, men jag ville hellre se dem än att ta massa foton. Bilden längst ner till höger är söt, men suddig. Brendon och Ryan har ett moment när de sjunger "That Green Gentleman".
FOLKIN' AROUND - min absoluta favorit.
TIME TO DANCE
Inte världens bästa kvalite på varken ljudet eller bilden, men filmat av mig i alla fall. Nej, det är inte jag eller S som skriker på slutet, även om en av oss hade ett liknande fangirl-moment under konserten *host, nämner inga namn, host*.
Detta kanske var det längsta och tråkigaste inlägget, but I had the best night ever! Tack Sreynech.