all these thoughts in my head
Det känns som det var igår jag klev på planet och flög till andra sidan jorden. Till staden jag kom att bli kär i. Till den skolan jag gillar att vandra ner längs korridorerna i. Till familjen som har blivit min andra familj. Till värmen. Till öknen. Till kaktusarna.
Det är med blandade känslor jag reflekterar på min hemresa. Under mitt utbytesår såhär långt har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv. Jag har gråtit mig genom nätter, jag har längtat hem, jag har älskat livet. Hur som helst så har jag nog ändå förändrats rätt mycket. Om det är bra eller dåligt vet jag inte?
Den senaste veckan har jag haft mer hemlängtan än vanligt. Kanske för våren sakta men säkert bör börja krypa fram i Sverige just nu. Här har vi två årstider. Lite kallare... och stekhett. Ingen snö (vilket jag förresten gillat) och ingen höst med löv på backen. Jag längtar hem till att få promenera på stan med mina vänner, jag saknar min pappa och min mamma, jag saknar mina morföräldrar, jag saknar att få leka med min katt, jag saknar friheten i den svenska skolan, jag saknar mina syskon, jag saknar min släkt.
Fast jag känner hemlängtan är jag inte ledsen över att vara här, absolut inte. Det har inte varit en dag jag ångrat att jag gjort det här. Det är bara så orättvist att nu när jag äntligen hittat mina bästa vänner här, jag har kommit in helt i detta liv, så måste jag snart åka hem. Jag önskar bara min familj och alla mina vänner kunde vara här och uppleva detta med mig.
Så, hur kommer saker och ting vara när jag kommer hem? Två år kvar av gymnasiet, vad vill jag göra efter gymnasiet? Kommer jag åka tillbaka till min älskade varma ökenstad igen? Vad jag vet är att jag saknar er där hemma, jag längtar hem och jag längtar inte hem. Det är en orättvis situation, men jag får leva med det.
Tro mig när jag säger att hemlängtan biter efter att varit borta från sin älskade familj i sju månader, och jag kan inte vänta till jag får se er igen. Och tro mig när jag säger att lämna Phoenix, och min familj jag älskar här, kommer krossa mitt hjärta.
Nu ska jag njuta av de sista 9 veckorna i skolan och allt roligt som kommer hända. Prom med min älskade Mr. A, New York med monster, Mexico och underbara Phoenix.
Jag vet precis vad du menar! Även de stunder jag längtat hem som allra mest, när man inte kan göra annat än att gråta sig till sömns, så ville jag inte åka härifrån. Jag vill åka hem, men jag vill inte lämna Santa Barbara..
Kram!
åh hade också velat åka som utbytesstudent!
älskade gumman, du vet att jag alltid finns här hur du än reagerar över att komma hem igen, hur mycket du än vill tillbaka dit och hur mycket du än gråter så finns jag alltid här. NJUT nu den sista tiden! jag saknar dig och älskar dig <3
du skriver bra =)
Jag får både bra och dåliga känslor när jag läser det här! Men det är roligt att få höra hur du känner! Gud vad jag längtar tills jag åker!!!
anonym: tack :)
Passa på att ha hemlängtan. Det kan dröja tills du får sakna Sverige igen.
Det är inte bara du. Även ditt skrivande har utvecklats väldigt mycket.
Nu blir det 10 dagar med 40-50F här, så vi slipper nog snön ganska snart.
Ha det bra over there!
Åh, Emilia! Snart är du hemma! :)
I sommar ska vi verkligen göra allt vi planerade att göra förra sommaren men aldrig gjorde! + det vi gjorde naturligtvis!
PUSS!